24 maj 2013

Gårdagen blev kort för min del, någon bloggning orkades inte med. Det blev en av de där dagarna när jag inte får ihop tillvaron ett enda dugg. En sån dag när kropp och själ inte kommer överens och den enda lösningen är att ge upp och samla nya krafter. Jag tog mig genom min arbetsdag och också ett besök hos sjukgymnasten, men sen var det slut. Sov middag direkt jag kom hem, men det hjälpte inte mycket. Masade mig upp en liten stund till, men halv åtta kapitulerade jag och sa godnatt åt världen för att tio timmar senare väckas, annars hade jag nog sovit längre ändå. Direkt pigg kan jag inte påstå att jag är, men lite bättre än igår är det åtminstone.

Det känns som om jag balanserar på en skör tråd just nu, bäst att försöka ta det lite lugnt, hur nu det går till… Tre veckors jobb kvar innan jag får semester. Lite finväder under helgen och vistelse vid stugan kan väl vara bra rekreation i alla fall. Där är det fridfullt och skönt, ingen ström, inget rinnande vatten. Så vill man förstås inte ha det för jämnan, men nog är det skönt att ”fly” dit emellanåt och hämta krafter. Jag tror jag ska ”buffra” dit när jag får semester och ”bara vara” en stund.

22 maj 2013

Det blev ytterligare en premiär för min del igår! Kan numera stoltsera med att agerat ren i en teaterföreställning – om det nu är något att skryta med då! Kul var det i alla fall!

Personalen på skolan ”satte upp” Olles skidfärd som en del i ett läs- och skrivprojekt. Bland de medverkande fanns förstås Olle, Kung Vinter, Farbror Rimfrost, Gumman Tö med flera, däribland en ren då… Den största upplevelsen var att ungarna satt som trollbundna, inte ens de värsta busfröna levde rövare – bara en sån sak! Fast vi vuxna hade minst lika kul som barnen!

Hela dagen blev en sån där ”bråttom dag”. Det är rätt fullt upp i vanliga fall, nu skulle jag dessutom klämma in rensysslan och så ett personalmöte på det, men är viljan god så brukar det ordna sig med resten. Det gjorde det även denna gång, även om det krävdes några extratimmars insats från min sida.

Hann också med att få valpen vaccinerad och ett litet studiebesök på den pågående kursen i hunddressyr. Jag tycker deltagarna är riktigt duktiga, det syntes att det blivit framsteg sen förra veckan. Min lille gosse är för ung för att delta, men ändå måste man se till att lägga grunden redan nu. Då är det bra att ”tjuvkika” lite på vad de har för sig. Jag har gått liknande kurser med hundar jag haft tidigare, men det är lätt att glömma och valparna är ju så ofantligt söta så man vill gärna tillåta både det ena och det andra, vilket man får sota för längre fram. En smula stränghet nu får man stor nytta av längre fram, den saken är helt klar.

Dagen avslutades med en längre skogspromenad med båda hundarna. Det är skönt både för dem och för mig. Man får släppa tanken fri och samtidigt hämta kraft från naturen. Idag har det blivit en promenad hittills, fast ingen skogspromenad än, först är det en del måsten som ska klaras av på hemmaplan. Helst skulle jag trava runt i skogen hela dagarna, men några veckors jobb återstår innan det blir semester så man får lite större tidsfrihet.

Men nu får det vara slut på tangenttryckandet för den här gången. Det är rätt mycket på programmet även den här dagen, dags att sätta fart igen.

21 maj 2013

Två premiärer blev det igår – första rabarberkrämen för i år kokades och gräsklippning för första gången – så nu är våren ordentligt på gång, går väl över i sommar innan man vet ordet av.

Jag tillbringar rätt mycket tid i skogsmiljö nu, det är bra miljö för tankearbete, och så måste valpen förströs så han håller sig lugn. Även där händer saker, blåbärsriset har slagit ut och blommar för fullt, så sent som i torsdagskväll var det knappt så bladen syntes alls. Hittade också massor av murklor på en av mina promenader. Enligt livsmedelsverket ska man inte alls äta stenmurklor, så jag vet inte hur jag ska göra. Det finns tydligen tre sorters murklor, två icke giftiga och sen just stenmurklan som betraktas som giftig. Säkert är det här just stenmurklor. Det mesta lutar nog åt att jag plockar lite ändå. Jag har ju ätit tidigare utan större men, så en gång till borde väl inte vara nån fara, men man får ju förvälla riktigt ordentligt. Ett kantarellställe av samma dignitet hade ju varit betydligt bättre, men man kan ju inte få allt här i världen.

Den här dagen ser ut att bli grådyster och regnet liksom hänger i luften. Nu har jag i varje fall plockat in tvätten som jag hängde ut sent igår, så kanske det klarar sig från regn i alla fall. En kik på väderleksprognosen säger att det ska vara uppehåll, men det har ju hänt att de haft fel förut! Det lär väl visa sig.

20 maj 2013

Ja, då har jag landat här hemma igen då. Det gjorde jag redan igår, närmare bestämt klockan 16.48. Då var det bråttom! Inget ovanligt för min del för all del, men nu var saken den att jag skulle vara på nästa ställe klockan 17.00. Nåväl, jag hann. In efter fiolen och iväg igen. Precis klockan 17.00 susade jag in på parkeringen och så var det dags för övning med mina två spelmanslag. Stressad, virrig och allmänt snurrig förstås. Det kanske inte heller är ovanligt, fast lite värre än vanligt är det nog just nu. Just i spelmanslags situationer är det jobbigast att hålla humöret uppe nu när någon ur vår spelmanslagsfamilj saknas så oerhört. Cirklarna är ohjälpligt rubbade och har inte hittat några nya passande formationer än. Gråten sitter ständigt på lur och bara väntar på en chans att slå till, och trots att jag är en mästare i att stänga av känslor får jag allt som oftast se mig överlistad. Det märks att hjärnan liksom går på halvfart (om ens det!), jag gör så mycket tok så jag nästan blir rädd för mig själv. Det ska väl bli bättre hoppas jag.

Det är skönt att vara hemma, men lite tog det ändå emot att lämna all grönska och prakt och vända norrut. Det är stor skillnad. Fast inte så länge till, snart är vi ikapp här också.

Igårkväll upptäckte plötsligt valpen vad man ska ha nosen till. När vi gick ut för att kvällskissa hittade han en väldigt intressant lukt och sen spårade vi i kringelikrokar härs och tvärs över tomten. Nosen i backen och den lilla vita svanstippen rätt upp i vädret. Han glömde totalt av varför vi gick ut från första början. Våra sommargrannar hade varit här under helgen, och de har en unghund. Jag gissar på att det var den som sprungit runt och kollat läget här hos oss när vi var borta. Det var i alla fall riktigt roligt att se hur intresserad den lilla gossen var. Nu skulle man ha en hartass att dra upp spår med, det skulle han gilla! I morse fick han upp ett annat spår. Han lyckades nämligen ”råna” kompostpåsen under diskbänken och hittade allt möjligt som var högintressant enligt honom. Matte var inte lika imponerad!

Nej, nu får jag väl försöka skrapa ihop energi nog för att ge mig iväg till jobbet. Där ska något annorlunda också ske, men det kanske jag återkommer till så småningom.

 

MELODIKRYSSET v 20 – 18 MAJ 2013

L1 GYLLENE
V2 WE
L2 WOMAN
V3 PRETTY
L4 REDNEX
L5 TOMAS
V6 LAMM
V7 ADAM
V8 ARE
V9 NI
V10 BESS
L11 TIDER
V12 LEDIN
L12 LOA
L13 TA
L14 SE
V15 ALEXANDER

Lite närmare sommaren…

Så har jag då begett mig cirka 30 mil närmare sommaren. Det är skillnad, här är riktigt grönt, inga ”musöron” utan riktiga stora blad. Inte så många björkar, men gott om andra träd.

Hundvalpen har mycket att undersöka, det här huset är stort som ett hav jämfört med vår lilla ”hundkoja”. Det finns allt möjligt som man bara måste kolla på, helst smaka lite också. Dessutom finns det två nya stora hundar, fem katter och en hel skrälldus med hästar att försöka sätta fart på! I detta har han redan haft en viss framgång kan jag berätta.

Valpen och jag började morgonen runt sextiden, och lyckades hitta lämpliga ställen för att göra ”morgonbestyren” på. Sen hade vi den äran att sköta morgonutfordringen av hästarna. Hjärtligt välkomnade blev vi där, alla var hungriga och sugna på frukost.

Sugen på frukost börjar jag bli själv också, dessvärre är jag inte teknisk nog för att ens koka tevatten i detta moderna hus. Det är nog av nöden tvunget att jag lägger in ett lite längre besök här när semestern kommer, så jag får lite kläm på hur saker och ting fungerar. En enkel och snabb lösning skulle förstås vara att gömma en vattenkokare i något av skåpen.

Men jäklar! Där höll det på att ta slut på bloggningen! Minsann om jag inte lyckades med att vända tangentbordet på tvären – igen! Jag har lyckats en gång tidigare, det skedde hur lätt som helst, men var ett jäkla helsike att ändra tillbaka igen. Ja, alltså det är ju lätt som en plätt om man vet hur man gör, men nästan oöverstigligt om man ska ha huvudet på sned för att kunna läsa på skärmen, medans alla tangenter är på andra ledden och man måste tänka tvärtom när man ska styra musen. Vis av tidigare erfarenheter använde jag nu en annan dator för att leta rätt på snabbkommandot. Man kan ju tycka att jag borde komma ihåg det sen förra gången, men icke sa nicke. Lösningen är enkel – när man kan den: ctrl+alt + den piltangent som är aktuell. I mitt fall var det pil uppåt. Lägg det på minnet gott folk. Det behövs bara att du sveper över datorn för att jaga bort lite damm, och så är ”katastrofen” ett faktum!

Nåväl, nu ger jag mig för den här gången, nöjd med att jag lyckats reda ut det jag ställt till med. Kanske ska jag ta och utmana någon av de moderna köksapparaterna när jag ändå är i farten. Man vet aldrig, jag kanske är händigare än jag vet om! 

17 maj 2013

17 maj – Norges nationaldag, dagen då alla norskar går man ur huset och firar. Men inte i år. Just idag ska vi följa en kär vän till den sista vilan. En vän som var så stolt över sitt norska ursprung. Det känns inte särskilt festligt alls, men nog kan det passa bra att vi samlas för hans skull just den dagen.

Jag har redan gråtit en skvätt, långt innan det är dags, och snart finns ingen återvändo. Det kommer att bli jobbigt, men det kommer att bli en fin stund också . Glädje och sorg går hand i hand. Jag är glad att jag fick förmånen att lära känna denna fina man och få vara hans vän. Han är värd mina tårar. R.I.P. ♥.

Ja, nu är det gjort. Det var vackert, det var sorgligt, men framför allt varmt och innerligt. Fullsatt kyrka med familj och vänner som alla ville visa sin vördnad. Unga arbetskamrater som bar till den sista vilan, gripna av stundens allvar som alla vi andra. Jag kan tänka mig vad han betytt för dem. Läromästare i snickeriets ädla konst, javisst, men också den allra finaste läromästaren i hur man bör vara mot sina medmänniskor.

Jag såg hans slitna hammare bredvid graven. Lindad med isoleringsband, sliten och märkt av otaliga arbetstimmar. Minns när han sa till mig, när den här hammaren går sönder ska jag inte snickra mer. Den höll hans livsgärning ut. Antar att han inte behöver den mer, men man vet ju inte så noga vad som väntar. Kanske hjälper han Sankte Per där uppe nu. Säkert fanns brådskande arbete som väntade eftersom han blev kallad med en sån hast. Vi hade allt haft mycket nytta av honom här nere också, hade tänkt få många fler år att samla ännu flera fina minnen på, men planen var en annan. Det får vi finna oss i, fast vi inte vill.

Kanske möts vi i en annan dimension, om det vet vi inget. Jag hoppas att det är så, men det är bara att vänta och se. Tills dess fortsätter vi väl att spela och du kommer att finnas med oss i tankarna. Vi lovar att prata om dig och skratta åt alla roliga minnen vi har med dig. Vi kommer att sakna och sakna ännu mer, men allra mest kommer vi att vara glada och tacksamma för att du varit vår vän, och även om din fiol nu ligger tyst och stilla med nedskruvad stråke, så finns ditt mjuka fina spelsätt kvar inom oss precis som du  med hela ditt väsen. Vi behöver bara blunda och lyssna så hör vi dig och känner din närvaro ♥