En ny dag till förfogande!
Vaknade tidigt i morse, med ögonen formade till en kisning försökte jag fokusera klockradions display för att se vad som stod där. Inte mer än sex, nog borde jag sova en stund till idag, den enda dagen som jag inte behöver jäkta upp och iväg.
Njutbar musik strömmade emot mig, varvad med en välbekant stämma. Det var Kalle Oldby som hälsade mig välkommen till en ny dag, countrymusik serverad ”på säng”. Härligt! Hans röst var behaglig, fick mig att associera till en kind som rätt så nyss blivit rakad men där man kan känna en tillstymmelse till skäggstubb, mjukt och följsamt men på samma gång maskulint och lite mystiskt (var jag verkligen riktigt vaken som tänkte såna djupa tankar i denna arla morgonstund?).
I samma sekund som jag vaknade upp till den nya dagen påkallade också en av mina män att han vill ha min uppmärksamhet. Med en mjuk kurrning kröp min svarta fyrbenta vän intill mig och med huvudena tätt ihop njöt vi i nästan en timme av varandra och all den härliga musiken.
Jag är lycklig nog att ha många som älskar mig och som jag älskar (många av mina kära har fyra ben och svans!). Djur och musik är något av det som hjälper mig att fungera i vardagen och som fyller på min energi när stress och annat dränerat mitt sinne. Jag tänker: det här blir nog en fin dag som börjat så bra!
När klockan blivit sju tackar jag den fortfarande spinnande missen och går upp. Efter lite frukost och utförande av de dagliga sysslor som följer med om man har fyrbenta vänner, slår jag mig så ner vid datorn för att försöka formulera alla tankar som far igenom mitt huvud. Jag är rätt påfylld, eller vad man ska kalla det. Jag har nämligen varit på kurs den här helgen. Fredag kväll och hela dagen igår var jag på workshop med mina körkompisar. Tillsammans med en massa andra körsångare från när och fjärran har vi påbörjat inlärandet av en nyskriven folkmusikmässa: REQUIEM – en mässa om liv och död med text av Alf Hambe och musik av Hans Kennemark. Den är specialbeställd med specifika instruktioner att innehålla mera liv än död. Och nog fanns det liv alltid!
Hans Kennemark fanns på plats för att arbeta med oss, liksom många andra mycket kompetenta musiker. Det är fantastiskt vilka duktiga kyrkomusiker vi har runt omkring oss. Undrar om deras arbetsgivare verkligen fattar vilken kompetens de har och rätt uppskattar deras arbete. Förstår de det själva förresten? Hoppas de begriper att njuta av sina förmågor.
Det var första gången jag träffade Hans Kennemark, men jag hoppas inte det var den sista! Jag är otroligt imponerad av hans verk och Alfs texter är mästerliga. Mestadels är musiken gjord först och sen har Hans försökt att förmedla sina känslor till Alf Hambe som därefter skapat texten. Vilken lycka det måste vara att hitta en samarbetspartner som förstår dig så väl. Med en, som det verkade, outtömlig energi försökte han också få oss, nästan 100 körsångare, att förstå hans vision och känslor.
Men det som verkligen trollband mig var ju när han plockade fram fiolen. Från första ton var jag helt såld! Jag var ju där för att sjunga, men hade svårt att koncentrera mig för strängarnas vibrationer gick rakt in i mitt hjärta. Om jag åtminstone under en enda låt kunde få min fiol att klinga så!
Det finns så många begåvade människor. Ibland kan jag sörja för att jag inte kan uttrycka mig i ord, ton eller skapande så väl som jag skulle önska. Men sen brukar jag tänka att jag ändå begåvats med förmågan att se och njuta av så mycket vackert och fascinerande som finns runt omkring mig. Jag tror faktiskt inte att alla har den förmågan heller. Men det har jag och det andra får jag väl jobba på under min livsresa så får vi se vad som händer.
Nej, nog med bloggande för idag. Dagen är fortfarande ung och väntar med spänning på vad jag ska fylla den med. Bäst att sätta igång!
Hälsa och livskvalité
Igår var en av mina väninnor hit och hälsade på. Som vanligt pratade vi lite om allt möjligt och bland annat konstaterade vi att vi numera gör oss bäst i lite dämpad belysning. Hon visade mig också en bok som hon hade fått låna av sin mamma ”Doktor Dahlqvists Blogg- en demokratisk dialog om lågkolhydratkost, viktkontroll och hälsa”.
I morse när jag kom upp upptäckte jag att boken låg kvar och började bläddra lite i den. Jag har ju hört talas om Annika Dahlqvist tidigare och tror också att jag en gång kollat hennes blogg, men mer är det inte. Vad jag minns så har hon varit ute i blåsväder för att hon kritiserat Socialstyrelsen och andra liknande instanser för deras rekommenderade kostråd.
Här hemma står radion alltid på och ”skvalar” och precis när jag, tillsammans med ovannämnda bok och en gröttallrik, slår mig ner vid frukostbordet får jag höra att de pratar om en artikel i dagens DN som presenterar världens största studie om livsstil och hälsa, utförd vid Harvard. Det man kommit fram till där är att det är viktigt att äta långsamma kolhydrater. De som väljer att äta mycket snabba kolhydrater mer än fördubblar risken för att få diabetes och redan tidigare har man presenterat undersökningar som visar att långsamma kolhydrater också minskar risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Socialstyrelsen har nu tydligen beslutat sig för att göra en utredning angående riktlinjerna för diabetesvård. Du kan själv läsa artikeln på http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=740816
Intressant! Mina kunskaper räcker ju inte till för att bedöma vem som har rätt eller fel, men jag tror på ödet som såg till att jag fick den här boken i min hand precis just nu. Annars hade jag nog inte ens lagt märke till nyhetsinslaget. Till saken hör att jag dragits med högt blodtryck och högt kolesterol i många år och nyligen kapitulerat och börjat äta medicin för dessa åkommor, trots att jag själv egentligen anser det som ”konstgjord andning”. Min kropp säger: ”något är fel, ändra på din livsstil” – inte: ”ta några piller och kör på!”
Jag bestämmer mig raskt för att jag nog i alla fall ska försöka ta mig igenom hennes bok och dessutom göra ett mera aktivt besök på hennes blogg (länk finns här på sidan). Sen får vi se – kanske leder det till att min figur tål dagsljus igen, vem vet – –undrens tid kanske inte är förbi! Bäst att ta ett steg i taget, jag snubblar så lätt nu för tiden!
Ja, minsann, nu är det dags!
En ny blogg har sett dagens ljus.
Det är kompisens fel eller ska jag säga förtjänst? Kompisen som har tagit ut förtidspension för att njuta av livet. Hon som numera ska ha så gott om tid att hon hinner hålla liv i flera bloggar och fotografera och måla och jag vet inte allt vad hon ska hinna.
Hon hinner dessutom vicka lite då och då på sitt gamla jobb. Idag var en sådan dag. Det är kul när hon dyker upp. Vi har alltid så mycket att prata om, det enda problemet är att det är svårt att hinna göra det man egentligen ska göra på jobbet. Hur som helst så kom hon idag och vips så hade hon lyckats lura mig att starta upp en egen blogg. Det är lätt, jag ska visa dig, sa hon och när hon visat klart stod jag inför det faktum som gör att jag numera kan titulera mig ”bloggare”.
Ytterligare en titel att lägga till samlingen då. Jag för min del bryr mig inte nämnvärt om såna saker, men det är klart, det finns ju en del man känner sig lite extra stolt över. Att kunna titulera sig mormor är väl en av de saker som smäller högst i alla fall. Nu har jag ju varit det i rätt många år, så den värsta malligheten har väl gått över. Det är säkert dags att förnya sig lite, så vi får väl se hur jag kan hantera den här nyvunna äran. Att vara bloggare är väl heller inte något som är speciellt unikt längre. Det måste väl finnas hur många bloggar som helst att läsa, så inte vet jag hur man ska stå sig i den konkurrensen. Egentligen spelar det ju inte någon större roll. Det är ju bara som att prata för sig själv och det gör jag ju varje dag ändå, fast nu använder jag fingrarna i stället för munnen och så kanske en och annan passar på att läsa mina tankar…
Nej, nu håller jag nog på att trassla in mig! Lika bra att jag varnar er. Så här kommer det att bli. Ett virrvarr av tankar som far hit och dit, det ena snurrigare än det andra. Jag kan inte utlova korrekt svenska, eller ens att det kommer att vara rättstavat. Är du en som hänger upp dig på sånt är det lika bra att du slutar att läsa redan nu. Det finns säkert många andra som erbjuder det du söker, eller så kanske du väljer att hänga kvar ändå, för ibland kan det vara bra att ha något/någon att reta upp sig på också. Du gör som du vill. Valet är ditt.
Är du däremot en sån människa som gillar att hitta klurigheter i livet, vackra bilder och annat som förgyller tillvaron. Då kanske du ska chansa på att kolla in den här sidan allt emellanåt. Sanningen är den att jag inte har en aning om vad som kommer att hända här framöver, det gick liksom lite för fort för det, men det visar sig. Jag har en helt ny värld att utforska! Häng med du som har lust!
Som någon klok person redan konstaterat:
”Det är så spännande att leva, för då får man se hur det går!”
Hello world!
Welcome to WordPress.com. This is your first post. Edit or delete it and start blogging!
