Ängel med bruten vinge, en blogg om livets glädjeämnen och vedermödor

Det har varit en lång paus i mitt bloggande, men nu ska jag ta mig i kragen och blåsa bort spindelnätet från tangentbordet! Jag gjorde som en del kända politiker - tog”time out”. Under min tangentbordstystnad har livet naturligtvis rullat på ändå. En del mindre roliga saker har hänt – en kär vän som jag starkt förknippar med min barndom och som funnits under alla mina dagar finns inte längre kvar här i det vanliga jordelivet. I mina tankar finns hon ändock liksom många minnen. Från den dag vi föds vandrar vi ju mot döden och hur lång tid vi får tillsammans vet man ju inte i förväg. Bäst att ta vara på varje minut! 

När jag ändå var lite deppig och låg så passade en armé med ”bacillusker” på att invadera min kropp och förpesta tillvaron för mig. Två veckor av hostande och darrande knän lämnar jag nu gladeligen bakom mig. Kunde inte ens åka på spelmansstämman som jag längtat så efter.

Men nog med jämmer och elände, nu gäller det att se framåt! Det är ju så härligt på våren, varje dag bjuder på nåt nytt. Än har det väl inte riktigt kommit igång, men snart så. Fåglarna kvittrar ihärdigt var dag och solen börjar kännas. Iförrgår morse fick jag nog vårkänslor antar jag, för jag drog iväg till jobbet i täckväst och kortärmad t-shirt. Tyckte det kändes lagom då, men på eftermiddagen när jag skulle hem (nyduschad) blev vårkänslorna ganska stelfrusna.

Även idag finns Kalle Oldby med som ett inslag i min morgon. Uppvaknandet var dock inte lika fridfullt som förra gången utan bestod av en ilsken telefonsignal som kallade ut husets enda tvåbenta herre till plogvända på finnmarken. Ingen tid för kurrande katter och morgonmys utan ett frenetiskt arbete tilltar för att snabbt få till nykokt kaffe och något att knapra på under arbetet gång.

Det är ju fortfarande tidigt men ändå lockar inte sängen, bättre att stanna uppe och i sakta mak börja med dagens sysslor. Och så är det ju så gott att äta frukost när man inte behöver stressa iväg till jobbet. Plockar fram äggkokaren och laddar den för idag blir det äggfrukost. Det är en sån där manick som ibland får finna sig i att ligga avglömd i skåpet i åratal och sen plötsligt får ett intensivt jobb då den återupptäcks. Rätt händig sak faktiskt, hur den förstår när äggen är färdigkokta har jag inte lyckats klura ut, men nog är det praktiskt att bara sätta i äggen, hälla över en skvätt vatten, stoppa i kontakten och när allt är klart så tutar det för fullt. Då brukar jag spritta till och undra vad som händer, för allt som oftast har jag helt glömt av att jag håller på att koka ägg. Så var det även före äggkokarens tid och då var det inget larm som slog på, tur att jag gillar hårdkokta ägg! 

Idag har jag rätt mycket att göra, ska ju åka Vasaloppet också. Sven ”Plex” Pettersson hälsar välkommen för 47 gången. Det är som en myrstack som exploderar när de ger sig iväg. Ungefär var tredje åkare åker för första gången sägs det. Två trevliga herrar som jag känner har väl precis börjat masa sig iväg, långt bak i startledet. Den ena för första gången och den andra har ett misslyckat försök bakom sig. Det dröjer nog åtskilliga timmar innan de korsar mållinjen. Hoppas de klarar sin uppsatta utmaning, det är tydligen svårvallat idag. I morgon kommer de nog veta att de lever!