Äntligen lördag!
Jag gillar lördagar! Tidigare jobbade jag var tredje helg, men sen jag bytte arbetsplats är det historia. Jag gillade för all del mitt arbete och mina arbetskamrater också, så problemet var ett annat. Jag har nämligen en passion som bryter ut lite extra på lördagar och det var lite svårt att få till det samtidigt som man skulle jobba. Melodikrysset! 
När klockan närmar sig 10 på lördagsförmiddagen är det som ett klimax. Då gäller det att ha hunnit med utfodring av djur och allt annat som hör vardagen till, letat fram penna, papper och aktuell kryssplan. Oftast blir det precis när signaturmelodin strömmar ut i etern som jag andäktigt slår mig ner framför radion. Antingen är det här hemma eller hos någon av mina melodikrysskompisar.
Vi brukar för det mesta lösa tillsammans, samtidigt som vi äter frukost och pratar om vad som hänt sen sist. Ibland ringer eller smsar någon annan kompis som också lyssnar och får problem. Vi hjälps åt. Som sista utväg får det bli någon av sökmotorerna på Internet som får bistå. Det finns inget så retligt som när man får ett ynka ord kvar, men det händer faktiskt inte ofta. Ja, melodikrysset är lite av veckans höjdpunkt som jag inte gärna missar.
Idag var det lätt, inga problem att fylla rutnätet. Eldeman var ute på kryssning och hade direktsändning ifrån båten som var fylld med motorcyklister. Om jag inte varit upptagen av annat hade jag hängt med, absolut. När han besökte Leksand var jag självklart på plats. Det var lite extra kul att vara på plats. Då var det Dalaradion som hade jubileum och för att få komma in måste man ha biljett. Gissa om jag kämpade i alla tävlingar för att vinna min biljett. När jag upptäckte att jag vunnit tjoade jag och skrek så husets alla innevånare kom rusande för att se vad som hänt.
Har just sett Anders Södergren gå i mål som överlägsen segrare i Holmenkollens fem mil och Charlotte Kalla gjorde också ett storartat lopp och blev 2:a. Härligt med lite svenska framgångar och mera kan det bli innan kvällen är slut. Såna här dagar skulle man inte ha något inplanerat utan bara få sitta och njuta framför tvn hela dagen.
Skulle gärna vilja se på Sanna Kallur i kväll, men vi ska bort på 40 års uppvaktning. Vi får se om jag lyckas övertala övriga i gänget att sätta på tvn, i annat fall får jag väl smussla fram mitt headset och tjuvlyssna på radion.
Annars är den största händelsen för mig just nu att jag fått ett nytt barnbarn. Visserligen ytterligare ett som går på fyra ben, men så söt, så söt. En liten siamesflicka är det sista tillskottet i vår släkt.
Övriga ”fyrbeningar” tog emot henne med lite blandade känslor. Coolast var snart 17-åriga perserkatten, han hetsar inte upp sig i onödan. Mest förtjust var nog lilla chokladfröken och minst förtjust var herr oriental som ska agera storebror och vara sambo med fröken siames. I natt hade hon krupit tätt intill honom och lagt sig och det var helt ok, men så fort han var riktigt vaken igen kom han väl ihåg sin image och protesterade högljutt. Det kommer säkert att gå bra bara de får bekanta sig med varandra lite mer. Men det är klart att det blir en stor omställning när man är van att vara huvudperson och så kommer helt plötsligt ett sånt där litet charmtroll och konkurrerar om uppmärksamheten.
Måste väl också kommentera att det är internationella kvinnodagen idag. Tidigare var jag engagerad i ett kvinnligt nätverk och vi hade alltid något arrangemang den här dagen. Numera gör jag inget särskilt men jag kan ju i alla fall drömma om att det en dag blir så jämställt att vi inte behöver ha någon särskild kvinnodag, även om det är ganska långt dit. Att tänka på hur vi uppfostrar våra barn är nog en bra början och jag tror faktiskt att nästa generation är bättre på att hjälpas åt med barn och hem. Ett litet steg är också en bit på väg!
