En helg i folkmusikens tecken!
Försökte mig på att skriva några ord i söndags kväll, men där gick jag bet. Så fort jag satte mig vid datorn ramlade ögonen igen och jag fick ingen ordning på någonting. Det var fullständigt omöjligt att formulera en enda mening. Lika bra att stänga av och gå till sängs. Det har ju inte blivit så mycket sömn den här helgen för jag har varit på spelmansträff, det spelade i alla skrymslen och vrår och massor av människor som man ville prata och spela med. En del som man kände sen förut och en del som man aldrig tidigare hade sett, men som det var jättespännande att prata lite med, kanske spela med en stund också eller bara lyssna på. Musik överallt, det kan inte bli bättre! Och massor med ungdomar som är så fantastiskt duktiga. Det är så roligt att man kan umgås och har en massa gemensamt oavsett i vilken ålder man är (här fanns en spridning från riktigt unga till riktigt gamla). Man har ju intresset för musik som gemensam nämnare och resten ger sig själv.
Åkte på fredagseftermiddagen och kom hem igen söndag middag. Tidigare på fredagen var det begravning för vår spelmansvän. Det blev en fin ceremoni med mycket musik och många fina minnen. En och annan tår föll naturligtvis också, konstigt vore det annars.
På lördagen vaknade jag tidigt, är ju van att det är stressigt och bråttom på morgnarna så då blir det underligt när jag helt plötsligt inte ska göra något alls. Och hungrig som en varg var jag också. Efter att ha snurrat runt i sängen både länge och väl smög jag mig upp, klädde mig och gick ut för att inte väcka min rumskompis som säkert behövde sova. Gick och kollade på slalombacken och därefter inspekterade jag omgivningen åt andra hållet. Folk trodde säkert jag var tokigare än tokigast när jag jublade över en man som kom ut med en skottkärra full med hästskit som han gick och tömde. Drog djupa andetag och njöt av lukten. Tänk att hästskit kan lukta så gott! I hagen gick två vackra hästar och jag kände mig plötsligt förunderligt tillfredsställd. Nu var det ju nästan som vanligt i alla fall. Lite längre bort hittade jag en katt som välvilligt kom fram och strök sig mot mig när jag småpratade med den och jag kom på mig själv med att tänka: ”om jag nu bara hittar en hund också…”. Jag är väl ”miljöskadad”!
Fördrev tiden ytterligare en stund och när jag kom in var det äntligen dags att äta frukost. Mums! Hotellfrukostar är underbara och jag passade verkligen på att njuta. Sen var det dags för ytterligare en högtidsstund - Melodikrysset! Det fanns ingen radio på rummet, så det var tur att vi varit förutseende nog att ta med en hemifrån. Klarade alla frågor utom en, där hade jag behövt min dator och Mr Google. Tänkte: ”skam den som ger sig” och begav mig ut på jakt. Hade precis för mig att jag sett en dator nere i foajén igår kväll, men vid biljardbordet en bit före datorn hittade jag två trevliga karlar som jag ”kastade mig över” och fick snabbt precis det jag ville ha, nämligen det rätta svaret som var Salem Al-Fakir. Tydligen en begåvad kille, för fyra grammisar hade han fått. Törs jag erkänna att jag aldrig hört talas om honom? Nej, det är nog inte värt! Återkom till rummet och plitade dit lite bokstäver på kompisens kryssplan, för hon hade visst sovit över det mesta! Spelade lite och slöade lite och sen var det dags för Dalarnas Spelmansförbunds årsmöte och därefter styrelsemöte.
Men nu var det helt klart dags för lite fiolspelning! Hittade ett gäng nere i foajén och det blev ”ett jäkla drag”. Spelade i flera timmar, så jag blev alldeles svettig. Fick tvinga mig att sluta och istället fräscha upp mig lite inför den gemensamma middagen. I år var maten betydligt bättre än i fjol och även organisationen runt omkring. Trevliga bordsgrannar hade jag också och tiden går som bekant fort när man har trevligt! Himmel vad mätt jag blev, det där att ta lagom är svårt.
Kvällen svischade iväg och omkring midnatt slog det mig att det skulle komma en ny dag i morgon också och att jag hade lovat att komponera en låt till dess. En i spelmanslaget fyllde nämligen 40 år. Ja, då var det kanske hög tid att sätta igång nu. Kompisen hade en bandspelare och jag smet i väg till rummet för att se om inspirationen möjligen skulle rinna till. Det gick lite knackigt, men visst kom det något i alla fall. Problemet var att jag började bli för trött så jag bestämde mig för att lägga projektet på is tills framåt morgonkröken. Sov vaknade, sov om vartannat och hittade på massor av fina låtar, men eftersom jag inte kom mig för att gå upp och spela in något så var ju förståss allt borta när gryningen kom. Dags att ta sitt ansvar! 5.45 tassade jag upp, plockade med mig fiolen och smög in på toaletten. Så tyst som möjligt började jag att knäppa på strängarna, den ena biten efter den andra kom fram och till slut formades det som blev den slutgiltiga produkten. Allt spelades in på bandspelaren och små ”fluglortar” sattes på notpapper som jag hittade i fiolväskan. Förhoppningsvis skulle jag kunna identifiera mina egna kråkfötter när det var dags för uruppförandet inför födelsedagsbarnet.
Efter ”sista måltiden” dvs. frukosten, styrde vi så kosan hemåt igen. Det är roligt att åka bort ibland, men nog så skönt att komma hem igen. Bra när det inte är allt för långt att köra och så skönt att åter få sova i sin egen säng.
Kvällen kom och med god kaka och musikstyckets framförande genomfördes så uppvaktningen. Sen var jag rätt belåten att få krypa till kojs, Man kunde märka att även födelsedagsbarnet var tämligen så trött efter gårdagens firande. Det är väl åldern förståss!
Nu är det återigen midnatt och det känns allmänt grusigt i ögonen, så därför säger jag godnatt och fortsätter min berättelse en annan gång.
