Funderingar!
Efter helgens förlustelser gäller det nu att ladda om batterierna för att orka hänga med i allt som ska hända framöver. Eller egentligen är det väl just det jag har gjort förresten. Det är väl en god ”investering” av både tid och pengar att göra något som man tycker mycket om. Jag trivs rätt så bra i min vardag också, men det kan nog vara bra att ha något speciellt att se fram emot (eller tänka tillbaka på) som sätter lite extra guldkant på tillvaron.
Nog känns det att jag inte är helt ung längre, det gör ont både här och där och kroppen orkar inte alls så mycket som den gjorde tidigare. Jag antar att jag snarare ska titulera mig medelålders nu för tiden. Det låter ju väldigt grått och tråkigt, men det är väl som man gör det. Uttrycket ”den gyllene medelåldern” har jag hört, det har nog uppkommit för att mildra chocken som verkar uppstå när man helt plötsligt upptäcker att man har en herrans massa år bakom sig och faktiskt inte har en aning om hur många man har framför sig. Det vet man ju egentligen aldrig och tur är väl det.
Några av mina favoriter i spelmanskretsar har för länge sen passerat den gyllene medelåldern, för det får man väl säga om man är runt 80-85. Inte vet jag vad man ska stoppas i för åldersfack då, men jag vet i alla fall att det inte finns något grått och trist över dessa spelmän. De tillför både energi och livslust i min tillvaro och det är alltid lika roligt att träffa dem. För mig är ålder rätt oväsentligt – vänskap känner ingen ålder. Mina vänner är mina vänner för att vi trivs tillsammans och känner gemenskap, inte för att de är si eller så gamla. Vad har det med saken att göra?
Själv har jag förhoppningen om att få leva ett långt och intressant liv, siktar på minst 100 och har i så fall mer än hälften kvar. Det ser jag fram emot, än då länge, kanske kommer jag att tänka annorlunda när jag passera ”mittstolpen”, det är ju inte så långt dit, men jag hoppas och tror inte det. Oj, oj, oj så mycket dumt och tokigt som jag har gjort på min resa hittills. Säkert kommer det att bli en hel del på den fortsatta vägen också. Ingen idé att gräma sig, får helt enkelt fortsätta att göra mitt bästa och ibland räcker det inte till, så enkelt är det. Om man fick facit i förväg vore det ju enklare, men inte hälften så spännande! Men hur som helst – det enda vi har är nuet – det som har varit har varit, om vi får någon morgondag vet vi inte. Lev här och nu och ta vara på stunden. Sträva efter att se positivt på tillvaron och gör ditt bästa som medmänniska och vän. Skjut inte upp allt till morgondagen utan unna dig att njuta av livet NU.
