Ängel med bruten vinge, en blogg om livets glädjeämnen och vedermödor

Usch vad tiden rinner iväg, nu har det gått flera dagar sen jag sist skrev något på min blogg. Det är svårt att få ihop det ibland, eller egentligen för det mesta. Antagligen är det väl dålig planering som är det verkliga problemet. Jag är väl en sån där ”tidsoptimist” som man hör en del tala om med lätt förakt i rösten. Vi är ju olika, en del ska vara ute långt i förväg och andra avskyr att komma för tidigt och få lov att vänta. Jag tillhör den senare sorten, men har lovat mig själv att försöka jobba på att bli lite mindre sån och lite mera av den första sorten. Det har inte gått så bra hittills. Det är ju som bekant svårt att lära gamla hundar att sitta.

På tal om hundar så har det lugnat ner sig lite på den fronten i alla fall. Nu har löpningen klingat av och både vi och hundarna är trötta och slitna och behöver sova ikapp. Barnbarnen har också lämnats tillbaka till sina föräldrar som lyckligt och väl kom hem helskinnade, om än rejält uttröttade de också. Hemfärden tog 32 timmar i anspråk med försenade flyg osv. Tur att de hade en dag på sig till ”återanpassning” innan arbetsveckan drog igång igen.

Mycket annat har hänt under mina tysta dagar, men det får jag återkomma till en annan dag för nu tänker jag krypa till kojs innan jag ”kommer in i andra andningen” för då blir jag uppe halva natten som vanligt. God natt!