En dag till….
Idag blir det bara några få ord, har använt huvudet alldeles för mycket och känner mig lite sliten. Det blev en snabbvända till Blnge också, på kvällskröken. Dotterns tåg var försenat och anslutningsbussen väntade inte. Vänta tyckte dock SJ att kunderna kunde göra, i nästan två timmar tills nästa anslutning mot Västerdalarna skulle uppenbara sig. Visserligen var det härligt väder, men nog vill man vara någon annanstans än på en bänk utanför stationen då.
Hipp som happ så slängde jag mig i bilen som en räddande ängel. Det var mycket trafik, många som hade längtan bort från stan och ut mot landet. På väg mot “stora staden” känner jag att jag faktiskt är hungrig och kommer då att tänka på min favorit thairestaurang. Bestämt blir det ett besök där nu när jag får chansen. Hoppas dottern inte har ätit. Det hade hon inte. I solskenet utanför Kupolen intar vi varsin utsökt tillagad rätt och vips så känns huvudet bra mycket alertare. Inbillning kanske, men gott så. Tron verkar allt heter det ju.
Precis när vi satt oss i bilen för att åka hemåt igen ringer dotter nr 2 och vill att vi ska kolla efter en sak åt henne innan vi far. Naturligtvis tappar vi sen perspektivet och tiden tickar iväg med en farlig fart. Långt senare än tåget skulle kommit anländer vi hemmets lugna vrå, fullastade med “fynd” vi gjort. Försöker blidka den sure fadern med att han fått ett par nya shorts, men det gick inte så bra. Vi har visst haft främmande som gett upp att vänta på mig och åkt hem igen, därav mannens surhet. Så det kan bli, inte mycket att göra åt nu. De får väl komma igen en annan dag.
Nej, nu har det runnit iväg här också, blev ganska många ord ändå. Det är svårt att låta bli. Bäst att spara några till i morgon. Sov gott, det tänker jag göra, nu när det blivit lite svalare ute och inne.
