Ängel med bruten vinge, en blogg om livets glädjeämnen och vedermödor

Idag gjorde jag sista arbetsdagen, nu väntar en lång, skön ledighet. Har inte haft mer än några dagars semester på de senaste fem åren, eller är det kanske sex, jag minns inte. Inte undra på att min kropp känner sig trött och sliten. Hur som helst så ser jag fram emot min ledighet.

Så värst ledigt blir det väl ändå inte, för det finns hur mycket som helst som ska fixas, så något problem att få tiden att gå blir det nog inte. Ska försöka att göra en deal med mig själv så jag ser till att göra minst en timmes ”nyttigt” göromål per dag, ni vet sånt där som att städa garderober och uthus, gräva om rabatter osv. men också minst en timmes ”onyttigt” göromål t ex. göra qi gong, spela och sjunga, avslappning, läsa, promenera osv.

Vi får väl se hur det går! Märkligt nog så är det så svårt att ta sig tid till allt det där som fyller på energinivån och det är också svårt att ”få tummen ur” och komma sig för med att göra det där som stjäl energi bara för att man vet att man skulle ha gjort det, men inte kom sig för idag heller. En hel del är ju bara småsaker som är gjort på ett litet kick och så skönt som det känns när man är klar. Dygnet har ju 24 timmar så det borde gå att hinna med lite av varje, men jag antar att det blir som vanligt. Dvs. i ett huj har sommarn gått och det är dags att börja jobba igen och så sitter jag där och funderar på vart tiden egentligen har tagit vägen när det mesta av allt jag skulle göra fortfarande är ogjort.

Idag var det examensdag för ”mina barn”. Högtiden i kyrkan var fin, ”Den blomstertid nu kommer” och ”I denna ljuva sommartid” som sig bör. Lika härligt att få stämma in i dessa melodier varje gång. Och när det är barnröster som sjunger, då kan det inte bli bättre. Jag vet inte riktigt vad det är som gör det , kanske är det att det fortfarande finns så mycket livskraft och framtidstro i deras späda röster. Jag tror att jag börjar bli gammal och blödig för jag kan inte minnas att jag kände mig särskilt rörd och påverkad när mina egna barn var i den ålder, men nu fick jag i alla fall torka bort tårarna som kom helt utan förvarning. På fredag är det väl dags igen, då blir det examen och sommarlov för mina barnbarn. Härligt att vara ledig och få vara med om deras högtidsstund.