Ängel med bruten vinge, en blogg om livets glädjeämnen och vedermödor

Idag har det inte blivit mycket gjort. Jag vaknade nämligen med svidande hals och en begynnande förkylning. Inte alls lämpligt med sånt nu, det är det väl förstås aldrig, men nu är det synnerligen olämpligt. Det är ju snart dags för “I välsignan och fröjd” (på lördag) i vår vackra kyrka och då går det inte för sig att vara “skravlig” i halsen. Som jag tidigare berättat är vi fyra kvinnor som ska inleda fyrstämt med att ”ropa över havet” och försvinner altstämman blir det liksom inte detsamma. Istället för kvartett blir det då trio, inte riktigt som Kennemark tänkt sig skulle jag tro. Men den dagen den sorgen. Jag gör mitt bästa för att kurera mig, därav all vila idag. Dessutom diverse huskurer, echinacea, honungsvatten, arnicaspray mm. mm. Fick idag tips på en riktig dundergrogg: pressad färsk ingefära, slå över hett vatten tillsätt honung och spetsa det hela med konjak. Tänkte prova det när jag bloggat färdigt så får vi se om det gjort underverk till i morgon. Man kan ju alltid hoppas. Gjorde en kopp tidigare idag, fast utan konjak och det fungerade i alla fall inte. Det var inte lätt att pressa ingefäran, trots att jag for iväg till affären och köpte en ny vitlökspress, eftersom den gamla “fått fötter”. Slår vad om att den ligger precis där den ska imorgon, bara för att jag köpt en ny.

Nu till måndagens äventyr. Äntligen kommer hon till saken, tänker ni säkert. Hur länge ska vi egentligen få vänta? Kanske blir ni riktigt besvikna nu, för min måndagstripp var egentligen inte alls märkvärdig. Det var bara så att jag hade fått inbjudan till en träff med någon mellan kl. 12-14 på en plats som är ett av mina absoluta favoritställen här på jorden. Jag har nämligen en mycket liten stuga straxt utanför Nora och min date för dagen var sotaren. 

Det visade sig vara inte mindre än två sotare som dök upp. Två mycket trevliga herrar som utförde sotning och brandskyddsinspektion. Visst hade de några mindre påpekanden om sånt som borde göras, men de framförde sina åsikter på ett väldigt trevligt sätt och vi hann med att prata om både det ena och det andra. Här kan man prata om serviceanda.

Kul att vara här igen, det blir tyvärr alltför sällan. Varför, när jag älskar det här stället så mycket? Denna lilla stuga var mitt första hem här i världen. Tänk dig att bo här, utan rinnande vatten, med bara ett pyttelitet rum och ett pyttelitet kök tillsammans med man och två blöjbarn. Då vet man nog vad man ska göra under dagarna skulle jag tro. Hämta vatten i pumpen, värma på spisen och tvätta och tvätta. På den tiden var det ju inte de fina blöjor som finns nu, utan tygblöjor som skulle tvättas. Det finns ju för all del nu också, men nu har man rinnande vatten, till och med varmt vatten och tvättmaskin. Spoltoa har man också nu för tiden, men inte här inte. Det blir till att knalla iväg till utedasset.

Ja, det här är ett av mina smultronställen, men som ni väl vet så är det inte bara att sitta och njuta när man är där. Även smultronställen ska skötas. Gräset växer liksom ogräset, färgen flagnar från väggarna och det är tusen och en sak som ska göras. Det ser jag med all tydlighet nu, men trots alla skavanker så tycker jag det är så fint. Lovar mig själv att jag ska försöka vara här betydligt oftare.

Jag har min äldsta dotter med mig och vi ser fram emot en “mor och dotterdag” med lite arbete och mycket nöje. Vi hinner knappt stiga ur bilen innan granntanten kommer springande och undrar om vi behöver låna en stege. Det behöver vi inte, men blir rörda av omtanken. Det är lite som om tiden stått stilla här i byn, en liten oas att landa i och “bara vara”.

Så småningom lämnar vi vårt lilla paradis för en tur in till Nora, en underbar liten stad. Har du aldrig besökt Nora tycker jag absolut att du ska göra det, ett perfekt mål för en sommarsemester.

Och så måste du äta Noraglass!
Hur gott som helst!

Här finns små trevliga butiker, kullerstens torg och mycket mera att uppleva. Köpte en underbar ängel och lite annat smått och gott.

Bilden här intill är baksidan på min “ängelaffär”. Där kan du sitta och fika och samtidigt njuta av en annorlunda konstutställning. Efter att ha “gjort” Nora drar vi en repa till Örebro. Här är vårt mål Mariebergs köpcenter och Ikea. Men som ni vet så går tiden fort när man har roligt och innan vi vet ordet av så är det dags att vända hemåt igen. Rätt så tomt blir det i portmonän också, fast vi inte tycker vi gjort några större utsvävningar. På vägen hemåt utför jag också mitt löfte om att affischera för Tobaksspinnarstämman i Grängesberg, Saxdalen, Sunnansjö, Nyhammar och Björbo. Hårt arbete att trycka i häftstiften, borde haft en häftpistol, men nu fick jag lita på min skomakartumme. Man tager vad man haver! När jag äntrar hemmet har ungefär 12 timmar gått sen jag for därifrån. En fin dag är till ända och jag känner mig nöjd och glad, men trött.