En välfylld dag.
Har smitit iväg en stund från svågerns 50-års kalas. Kände att jag behövde en stund för mig själv efter en väldigt intensiv dag. Det har varit full aktivitet från början till slut och ibland behöver man lite stillhet. Dagens melodikryss löstes på språng, för jag hade inte tid att sitta ner, men ville ändå inte missa krysset. Fick bli en kombination av nytta och nöje, då jag lyssnade samtidigt som jag höll på med annat.
Efter krysset var det repetition till Ingmarsspelen och gissa om det var knottigt redan då. Usch och fy. Blev alldeles knölig i ansiktet av deras närgångenhet. Hann bara förbi macken för att köpa en korv innan det var dags för nästa repetition, “I välsignan och fröjd” i kyrkan. Hann därefter hem fram och åter för att byta kläder innan det var dags för själva mässan. Halsen kändes rejält rosslig i morse och jag visste inte om det var bäst att försöka sjunga upp rejält för att om möjligt ”rensa rören” eller att ta det lugnt och spara på krutet. Efter viss tvekan väljer jag den första varianten men vet att risken finns att jag tappar rösten helt om jag gjort en felbedömning. Den här gången har jag tur och det håller. Vårt framträdande går bra och även resten av mässan. Flera ur publiken ger positiva omdömen och det är ju trevligt. Klockan är drygt halv sex när jag är klar och då blir det “kvällsrundan” med alla djur för att därefter åka efter resten av släkten till svågerna kalas.
Då var det gott att få sitta ner en stund och äta av alla läckerheter som bjöds. Därefter ett kaffebord värdigt vilket kafé som helst och en helt sagolikt god tårta. Jag måste erkänna att jag är väldigt svag för just såna här godsaker, så jag passar på att njuta ordentligt. Det är inte ofta nu för tiden som man får så mycket hembakat skedkakor, mandelflarn mm. mm. Det är ju rena konstverken att baka och försvinnande goda. Säkert hur många kalorier som helst, men en sån här dag kan man inte tänka på det.
Nu är klockan några minuter i 24 och det är väl bäst att jag tassar tillbaka in till festen. Förmodligen har ingen ens märkt att jag försvunnit en liten stund, men ju längre jag väntar desto svårare blir det att återvända, från lugnet till stoj och stim. Vi kanske hörs i morgon!
