Den som ändå vore i Bingsjö….
Har sitter jag på min ”kammare” och känner mig lite som Askungen i spiselvrån. Alla andra får gå på balen utom jag. I år trodde jag faktiskt i det längsta att jag skulle komma iväg, annars brukar jag jämt jobba, men i år har jag semester. Och inte var det någon föreställning på Ingmarsspelen heller, ”bara” generalrepetition och den hade jag tänkt hoppa över. Men, som sagt, här sitter jag med fingrarna på tangenterna i stället för på strängarna och mygg och kompisar i Bingsjö får klara sig utan mig. Förmodligen är det ingen som saknar mig (därav min Askungekänsla!), det lär ju inte vara folktomt precis – men jag längtar! Jag saknar buskspelet, alla spelande kamrater från när och fjärran som jag inte sett på länge och alla nya bekanta som jag skulle ha träffat om jag varit där. Det är en speciell känsla med Bingsjö, det är bara så.
Men, det är en speciell känsla när man är klar med årets höskörd också! Det var den känslan jag försökte frammana när jag i ensamt majestät brummade runt i traktorn på åkern för att vända höet, så det skulle torka bättre. Nu lyckades jag inte riktigt byta ut ”Askungekänslan” mot ”klar med höet-känslan”. Kanske beror det just på att jag inte är klar med höet ännu, men en bra bit på väg är jag i alla fall. Och håller alla prognoser så kommer vi för första gången skippa hässjningen och torka ”på slag” dvs. liggande på backen. Vädermannen på tv lovade att det skulle vara jättevarmt redan tidigt i morgon och även fredagen skulle vara varm och fin, om än något mera molnig. Lördagen kunde bjuda någon skur här och där – så då måste vi vara klara.
Att hässja hö är en utdöende kulturhandling. Det är inte många som behärskar den konsten längre och svårt är det att få tag hässjvirke också. Det mesta har ruttnat bort eller sågats upp till ved. Lika svårt, om inte svårare, är det troligen att hitta bra hässjare också. Kanske är det symboliskt att trästörarna ruttnar upp i takt med att människorna blir allt äldre och ryggarna krummare.
I morgon hoppas jag kunna vända höet två gånger och sen ytterligare nån gång på fredag och därefter är det dags för buntning och inkörning. Och då kommer känslan på riktigt alldeles av sig själv!
Nu blev det inte något genrep heller i kväll eftersom jag satt i traktorn då. Har i alla fall hunnit med att göra ytterligare en sats flädersaft idag och redan kl. 10.00 var det körövning inför fredagens konsert. Förkylningen vill inte riktigt släppa och halsen känns på nytt rosslig. Vi får se hur det går med sjungandet för min del det känns inte alls bra just nu. Det som behövs är nog lugn och ro för att kroppen i sin egen takt ska få ”städa bort” allt skräp som samlats. När höskörden är inne under tak släpper en tung börda, då är det lättare att slappna av och njuta av semestern. Morgondagen känns redan fulltecknad så det är nog en god idé att krypa ned under täcket nu.
