1:a advent
Ja, idag är det första advent och lite adventssnö kom det ju faktiskt dagen till ära. Nu lyser det så hemtrevligt i alla fönster och min tomtetokiga karl ville släpa ut sin favoritprydnad, den lysande tomten. Men jag lyckades till slut övertala honom att vänta lite, inte mycket till julstämning ännu. Tror inte en stackars lysande tomte skulle hjälpa upp det heller. Vi får väl se hur länge jag lyckas att bromsa honom, gissar att ”Nisse” står här ute vilken dag som helst, säkert tillsammans med sina renar. Om tomtefreaken finge bestämma skulle hela gården svämma över av lysande luvnissar.
Lyckades få sångrösten att hålla ihop och var med och sjöng in advent i kyrkan. Bereden väg, Dotter sion, Hosianna och några till av psalmbokens bästa fyrades av och det var faktiskt ganska många kyrkobesökare i bänkarna denna dag. Som postludium blev det förstås Advent och det gick riktigt bra. Den är mäktig och väldigt rolig att sjunga, men om inte sopranerna orkar hålla sin stämma förvandlas succén till en riktig obamhärtig katastrof. Och då känns det inte riktigt lika roligt. Det är liksom lite paradnummret i hela julkonserten och sitter inte det så hjälper det inte att resten är hur bra som helst. Men nu gick det som sagt riktigt bra. Hoppas att julkonserten går lika bra bara, den är förresten den 18:e om ni har lust att komma. Man kan ju inte jämföra oss med Järnas kör, de är ju fler i altstämman än vi är i hela kören, men när allt klaffar låter det faktiskt rätt så bra om oss också. Och julens sånger är otroligt trevliga både för åhörare och oss som sjunger. Väl värt ett besök!
Direkt efter kyrkan bar det så av till vår bagarstuga, där svärmor och en av döttrarna var i full gång. Blev kommenderad att fixa en deg till och så fort den jäst klart skulle den bakas ut och gräddas. Det var länge sen vi bakade sist men allt flöt på utan problem. Det enda missödet var i torsdags när vi skulle förelda, då det rök in som bara den. Det jobbigaste är att det blir så himla varmt och man verkar inte kunna fylla på med nog med vätska efteråt, hur man än dricker. Nu ligger i alla fall julbrödet i frysen.
Testade Dufvenkrooks blåbär&lingonglögg och den var mycket god, godare än den med hjortronsmak som jag testade häromdagen.
Såg sen ett intressant program på tvn som handlade om anhörigvård och det dåliga skydd som samhället bjuder när något händer ens föräldrar. När man har småbarn finns föräldrapenning och tillfällig vård av sjukt barn, men när ens föräldrar drabbas av sjukdom finns inget ekonomiskt skydd alls om du som anhörig vill hjälpa till. Tv programmet visade två kvinnor, den ena kvinnans far drabbades av stroke och den andra kvinnans mor hade blivit senildement. Båda kvinnorna var mitt i livet och försökte hjälpa sin förälder och samtidigt leva sitt eget liv, en ekvation som visade sig svår att få ihop. Ett mycket intressant program med ett angeläget budskap. Avslutade kvällen med mera tv: Först Wallander, riktigt bra för att vara svenskt, sen CSI som alltid går att se på.
Ledig, lat lördag….
Den här dagen började som alla andra, med de vardagliga sysslor som följer med när man har djur. Det var rejält halt ute, inte så mycket där det var asfalt, men på grus och gräs var det riktig skridskobana. Vid hemkomsten sent igår kväll (efter den glödstekta sillen, hallon med vispad grädde och som grädde på moset Irish coffe!) glittrade det och var fruset. Under morgontimmarna har det börjat regna och kombinationen skapade ett såphalt underlag.
Färdig med rutinsysslorna var det så dags att bänka sig framför radion. Idag bryter vi traditionen med melodikrysstrojkanoch löser var och en på sitt håll. En är bortrest, en är barnvakt och jag ska iväg och se på dansuppvisning där mitt barnbarn medverkar och måste dra absolut direkt som krysset är klart. Och det funkar inte när vi löser tillsammans, alltid är det något man ska avhandla så det drar ut på tiden. Passar på att mumsa i mig frukosten med Eldeman som sällskap (skulle gärna göra det live också!) Det blir en rejäl frukost bestående av kokt ägg sönderhackat i smält smör, a-fil med loppfrön, hasselnötter och mandel och så en skiva av hälsolimpan jag fick igår. Det står jag mig på en bra stund, så ingen kurrande mage ska störa dansuppvisningen. Försöker hinna en snabb dusch mellan frågorna också, lite stressigt men det går. Krysset rullar på bra men så kör jag fast på Roxette. Känner så väl igen låten men kan inte komma på texten. Det enda jag kommer på är orden: ”stare at the wall” som jag är säker på finns med, men hur går resten. Av någon anledning kommer jag bara in på låten ”Lady in red” när jag ska försöka nynna den för mig själv och det är ju helt fel. Måste i alla fall vara me eller my. Får leta lite på internet senare när jag kommer hem igen, hinner inte nu. Problem blir det också med tv-serien som illustreras med något studentspex musik. Känner inte alls igen den, men borde bli mera om man utgår från de bokstäver som finns redan. L4 kan jag egentligen inte heller, men här chansar jag på ansikte efter som det skulle vara ett visst ställe på kroppen. Vad det är för bit vet jag inte. Detta får utredas när jag kommer hem igen för nu måste jag iväg.
Plockar upp svärmor och kommer i tid till dansuppvisningen som är strålande. Det är tre lågstadiegrupper i Gagnefs musik- och dansskola som bjuder upp. Som extra bonus medverkar också showdansgruppen Toadz, kanske blir de små barnen i knattarna, fnattarna och tjattarna som de kallar sig, extra inspirerade att fortsätta med dans när de får se hur duktiga de stora tjejerna är. Tempot är högt och under 40 minuter underhålls publiken av glada barn som med stor inlevelse äntrar scenen. Jag har faktiskt tjuvkikat lite på showen när jag skjutsade min lilla fröken till en övning för ett tag sen, så jag har ganska höga förväntningar när jag kommer och jag blir inte besviken. Stina-Kari Axelsson har gjort ett utmärkt jobb och jag tror både hon och hennes adepter känner sig nöjda med framförandet. Jag ska villigt erkänna att jag blir rätt sugen på att få vara med. Det vore nog rätt så roligt och säkert riktigt bra träning.
- Dansshow av knattarna
FOTO: ANGELICA LINDVALL
http://www.dalademokraten.se/Nyheter/Gagnef/Knattar-dansar-in-julen-i-Lindberghallen/
Vi vänder hemåt igen och har den stora turen att få smaka nygräddat bröd som svågern och svägerskan bakat medan vi varit ute och roat oss. Siktbrödgås så färskt så det fortfarande är ljummet med massor av smör på. Mums! Vore inte bra för figuren om man åt sånt varenda dag! Innan vi hinner iväg dyker ytterligare några släktingar upp. Det här blev rena släktträffen. Kul att få byta några ord för det blir långt mellan gångerna man ses.
Hemma igen försöker jag fylla i de sista rutorna i melodikrysset. Blir egentligen inte så mycket klokare men bestämmer mig för att följande alternativ är de rätta: MY, MERA och ANSIKTE. Så får det bli. Kunde naturligtvis konsultera någon av mina vanliga polare, men chansar på att jag har flyt ändå. Fyller i webbkrysset och skickar in. Blir det inte gjort på en gång brukar det bli avglömt, men den här veckan blev det i alla fall gjort. Egentligen spelar det inte så stor roll, för själva tjusningen ligger i att lösa krysset.
Vad resten av kvällen bjuder på vet jag inte ännu. Tror inte det blir några större utsvävningar. En lat kväll, halvsovande i soffan framför tv eller kanske försjunken i en god bok låter som det som lockar mig mest just nu. Vi får väl se hur det blir.
Min fina dag…..
Det blev som jag trodde – en mycket fin dag idag! Nästan bara positiva saker har hänt under dagen: Redan i morse ringde han som ville bjuda på frukost förra veckan och bjöd på glödstekt sill till kvällsmat. Det enda jag behövde ta med är mig själv och det ska jag väl kunna klara.
Fick skjuts ner till jobbet av herrn själv, för hans bil behagade ju gå sönder igår, så han behövde låna min skrotbil för att kunna åka iväg och skaffa delar till sin. Tur att vi har flera bilar, men visst är det konstigt att alla brukar gå sönder på samma gång så man är utan i alla fall. Skrotbilen har varit krasslig ett tag, men har nu fått lite pyssel och klappar så den är riktigt pigg och fräsch. Dotter 2 har ”permanentlånat” en av mina andra och nyss var den lite krasslig och hittade då hem igen, samtidigt som en annan fullt frisk bil lånades istället. När jag fixat bil 1 var det dags för dotter 1 att behöva låna den för hennes bil gick sönder. Sen gick alltså nästa bil sönder och bara skrotbilen fanns till hands.
Väl på jobbet fick jag en hembakad hälsolimpa av hon som har en katt som är så smart. Katten Fia vann nyss en skraplott i FK kryss och har sen tidigare en Hälge som hon vunnit i nån annan tävling. Kan meddela att Fia vann 50:- på sin skraplott och bestämde då att hon skulle ha räkor för 25:- och så en ny lott. Det blev ingen mer vinst och hon klagade lite på att det blev väldigt lite räkor också. (Jag för min del tror att husse och matte käkade upp en del av dem). Det är säkert katten som bakat limpan också, det lär väl inte vara någon match för en korsordslösande katt att slänga ihop en limpa! Oavsett vem som gjort den så var den i alla fall mycket god. Kattens matte är också en sån där melodikryssnörd och brukar emellanåt använda mig som livlina, vilket ju är trevligt och bra för mig om det kommer såna här bonusar efteråt.
Så ringde dotter 2 och meddelade att min bil gått igenom besiktningen utan problem. Det var ju skönt. Tur att jag igår kom på att den måste in på detta årliga event, för annars hade jag haft körförbud på måndag. Tur också att jag lyckades hitta en tid med så kort varsel!
Nästa trevliga sak som hände var att jag fick en alldeles spontan kram av en underbar liten man på jobbet. Om ni visste vilka charmerande småherrar det finns här. Jättefina smådamer också förstås. Man blir så glad av dem.
Fullt så roligt var det inte när jag straxt innan skulle göra adventsfint i matsalen. Jag hade tillbringat en god stund av gårdagen med att kolla igenom ljusstakarna så att allt skulle fungera. Jag minns bestämt att alla var helt ok när jag ställde undan dem, men inte när jag tog fram dem igen. Fick så småningom ordning på allt och förväntade mig naturligtvis att de fortfarande skulle vara på ”lyshumör” när jag ställde dem i fönstret. Men nej, av fem ljusstakar lyste endast en! Ingen tid fanns till att fixa det innan invasionen av småhertingar började så det fick räcka med röda fina dukar och en enda lysande stake. Men jag lät inte detta förstöra min dag.
Och turen kom tillbaka för straxt därpå blev jag bjuden på adventsfika av fritidsbarnen. Så mysigt, det gör jag gärna om vilken dag som helst! Blev naturligtvis lite sen med övriga göromål, men vad gör det en dag som detta.
Tog sen itu med de besvärliga ljusstakarna och med tålamod och gott humör så lyste snart allihopa och båda adventsstjärnorna som också strejkat tidigare. Hur kan sex glödlampor gå sönder fast de bara stått rakt upp och ner och väntat på att få tändas? Jag fattar det då inte. Ett litet missöde hände sen när ett okrossbart glas bevisligen inte alls var okrossbart utan blev till väldigt många bitar, men vad tror ni händer då? Jo, dammdamen kommer och säger att hon fixar det, att jag inte behöver göra något alls (jag ordnade det själv i alla fall, men tack för omtanken!).
Sen dyker herrn upp för att hämta mig (i sin egen bil – det visade sig inte vara så stort fel trots allt, tur även här!) och transportera mig till nästa arbetsställe. I dörren där möts jag av ytterligare ett trevligt besked: åk hem och koppla av, vi fixar det här själva! Tack så jättemycket för det!
Kanske borde jag köpa en lott idag (undrar om jag ska ringa tur-katten Fia och höra om vi ska köpa en ilag!). Faktiskt känns det som om jag redan vunnit högsta vinsten!
En fin dag idag!
Igår var jag glad – men trött, det blev ingen mer bloggande. Lyckades låta bli att fastna på tangentbordet och gick och la mig redan kl. 23. Överraskande för min kropp och säkert välbehövligt.
Idag är jag också glad, jag har överraskat mig själv med att göra en sån där sak som jag skjutit framför mig länge, länge. När man gör så kan ju en liten sak bli stor som ett berg. Hur dumt som helst är det också för det stjäl så himla mycket energi. Känner mig lätt om hjärtat. Det blir nog en fin dag idag!
Vilken fröjd!
Nu är jag glad!
Har just fått veta att jag klarade mina läxor den här veckan också – så skönt!
Nu är det bara att sätta igång med de nya uppgifterna. Ingen rast och ingen ro. Först måste jag dock klara av den vanliga kvällsrundan med alla djur och plocka upp sambon vars bil behagade gå sönder idag. Förmodligen återkommer jag till det här forumet lite senare, fram på nattkröken. Måste ju hinna att kolla vad alla andra bloggare haft för sig idag också.
Ännu en dag….
Ännu en dag som försvunnit i ett nafs. Hur går det egentligen till? Man hinner bara gå upp på morgonen och så är det helt plötsligt dags att krypa ner igen. Inte så mycket har hänt där emellan.
En av kompisarna på jobbet sa idag: ”Hur lång är du?” Jag är 1,70 svarade jag sanningsenligt. Gissa vad hon sa då? ”. Då ska du väga 70 kg”. Jaha du, tack så mycket för den. Visst väger jag 70 kg och så lite bonus på det. Inte så lite bonus heller. Men så är jag ju ett rekordeligt fruntimmer också. Massa muskler och muskler väger ju mer än fett och så har jag kraftig benstomme också, så det så. Vilka kompisar man har va! Jag får nog försöka växa en bit till, det är säkert lika lätt som att gå ner alla bonuskilon.
Det har varit en massa krångel med uppkopplingen till Internet. Jag trodde att jag fått virus i datorn eller att hela skiten höll på att ge upp. Fick lite småångest för hur livet skulle te sig då. Läste i gårdagens Expressen om hur man skulle få sin dator lite mera medgörlig och bestämde mig för att hämta hem ett ”spionprogram”. Något som jag skulle gjort för länge sen, men sånt där som man skjuter framför sig. Nu har det i alla fall blivit gjort. Ett problem är ju att det står på engelska och alltid är det nåt man ska försöka stava sig igenom för att veta vad man ”klickar” på. Lyckades få igång programmet och har nu rensat bort en hel massa skit som inte alls behöver vara här och ta plats. Nu efteråt har jag ju hört att många andra också har haft problem, så kanske jag har krånglat med allt det här i onödan. Tog en väldig massa tid gjorde det i alla fall.
Gick på körövningen i kväll, trots att jag inte alls är bra i halsen. Tänkte bara lyssna, men det är ju svårt när vi övar så många fina låtar. Återstår att se vad min hals tycker om den här behandligen. Kanske får jag sota för det i morgon istället. TIll helgen är det ju första advent och dags för Hosianna, Bereden väg och andra favoriter. Hoppas halsen håller!
Frestelser….
Nu är det bara några sista skälvande minuter kvar av tisdagen som försvunnit i ett huj. Hade tänkt berätta vad jag gjorde för en vecka sen, men hann inte i dag heller. Måste se till att komma i säng innan det blir onsdag.
Som vanligt stod Dalaradion på och ”skvalade” och idag spetsade jag öronen när de började att prata om bloggar. De lät oss följa med på ett hembesök hos ”Guldkant på livet”, en trevlig blogg som jag brukar hälsa på lite då och då. Hon berättade om ytterligare en blogg ”Bagarstugan” som jag nu har kollat in. Försöker ni att gå ner i vikt och har dålig karaktär ska ni absolut inte besöka denna blogg, för jag tror aldrig i livet jag sett så många frestelser på en och samma gång. Det blir absolut ett besök på Gruvgatan 13 nästa gång jag kommer till Falun. Och det måste bli snart. Alla mina föresatser att försöka minska i vikt känns fullkomligt ointressanta just nu.
Lite nyttig har jag varit också för jag har kämpat hårt med veckans läxa till min kurs. En av uppgifterna är klar och inlämnad, men jag är väldigt osäker på hur det har gått. Det var jättesvårt, så det kan gå hur som helst. Väntar med spänning på lärarens återkoppling. Dessutom har jag fortfarande en uppgift kvar att göra. Hoppas få den klar i morgon. Det är så skönt när man är klar och hinner hämta andan innan det är dags för nästa läxa.
Nu ska jag i alla fall krypa till kojs och jag kommer säkert att drömma om alla läckerheter jag nyss tittat på! Tre minuter kvar av tisdagen! Godnatt!
Ännu en måndag till ända…..
Nu har det gått en vecka sen jag ”återuppstod” och idag har det varit en helt vanlig dag. Inte så där jättekul, fast det är måndag, men egentligen helt ok. Fick en pratstund med mina kompisar under lunchen och kunde konstatera att en del sprudlar av idéer och kreativitet. Planer på ommöblering och målning och jag vet inte allt. Önskar att jag skulle bli lite smittad, men jag har kanske lite längre inkubationstid än andra. Det var länge sen jag kände mig sugen på nåt sånt. Och kommer lusten på så brukar det gå över innan jag hinner bestämma mig för hur det ska vara! Jag funderar nog alldeles för mycket. Måste bli lite impulsivare och inte vara så omständig. Dagarna är för korta just nu för att man ska hinna drömma och fantisera. Jag är nog ingen höst/vintermänniska. Gillar inte alls när det blir så här mörkt och trist. Trist är det också att det var sista gången på yogan före jul. Man ville egenligen inte alls sätta sig i bilen och dra iväg till grannbyn i snörök och yra, men ville ju inte missa sista gången heller, så det är klart att vi for, jag och kompisen. Och tiden gick som vanligt alldeles för fort. Jag har blivit rätt duktig på att slappna av, för jag är hur långt borta som helst. Men man kom ju tillbaka till verkligheten när man skulle ut i snö och blåst igen.
Hemkommen blev det en kopp varm choklad och en stund tillsammans med Cesar Millan, facinerande som vanligt. Efter honom följde den svenske ”hundcoachen” och det var ju lika bra att hänga kvar och ta till sig lite goda råd där också.
Igår kväll var jag till Floda på berättarkväll i gammelgården. Höll på att missa hela evenemanget för jag fastnade i fiolen! Komponerade en låt som ska bli 50 års present till en fantastisk spelman och kompositör. Min inspiration brukar rinna till som mest när jag egentligen inte alls har tid. Känner mig rätt nöjd med låten just nu, men vi får se när den får ”mogna” lite, om den fortfarande håller måttet. Mest rädd är man ju att man ska ha snott den, utan att veta om det! Man är väl förresten galen som tänker ge en låt till nån som gör världens mest underbara låtar själv, man kan ju få prestationsångest för mindre! Men jag har en baktanke – om han får en av mig måste han väl för skams skull göra en åt mig sen när det är dags. Eller hur?
Kom i alla fall till Floda i sista minuten där Elsa och Sven Zetterquist berättade om gammeldags jular med allt som hör till. Det var roligt att höra, faktiskt så jag nästan tror att ”det var bättre förr” som man brukar säga. Inte så mycket pengar och krimskrams, men så mycket gemenskap och trivsamhet som är värt så mycket mer än alla saker vi omger oss med nu. Alla ska ha allt och ändå är vi inte nöjda. När jag var liten var just julafton en ”helig dag”, den var olik alla andra. Då var vi verkligen tillsammans i vår familj. Normalt sett så sprang det ju folk ut och in i vårt hus, men just den här dagen var det inga kompisar som kom hem till oss och vi gick inte någonstans heller. Julmaten var rätt enkel och inte hade vi så värst mycket paket, men så mysigt det var att bara vara tillsammans och så var det ju Kalle Anka som vi såg på tvn. Julafton var för oss en dag av vila och återhämtning och det är nog precis vad barnen idag skulle behöva också som lever mitt i stress och jäkt.
Hur som helst så har tandvärken tagit tillfälligt avbrott, men dagen har kantats av huvudvärk, på gränsen till migrän, men yogan jagade även den på flykten. Den ihärdiga förkylningen som lurpassar i min kropp, signalerar att jag inte ska känna mig helt säker än, för den tänker inte ge upp så lätt. Jag undrar just hur det ska gå med insjungningen av advent för min del. Återstår att se hur det blir med det. Är ju några dagar kvar, om jag är riktigt snäll och skötsam så kanske det håller. Vi får se. Tänker nu krypa till kojs med boken ”Kvinnan mitt i livet”. Det är väl ungefär där jag är kan jag tro, om jag har tur. Skulle bli så där 99-100 och det är ungefär vad jag siktar på. Känns i alla fall som det skulle behövas minst så många år för att hinna med allt jag vill göra!
Heja Sverige – igen!
VIlken helg för svensk skidåkning, medalj i stafetten för både damer och herrar! Är det Gunde Svan-effekten? Det vill vi ju förstås gärna tro, vi som kommer från Gundes hemkommun. Oavsett vad det beror på så är det riktigt, riktigt kul. Så härligt att få vara med om den här stunden, även om det är via tv-rutan. Charlotte Kalla och Marcus Hellner är helt outstanding just nu!
Hos mig infinner sig en känsla av något välbekant när det är skidåkning på tv, det påminner om min barndom. Pappa, som själv varit elitskidåkare, satt alltid med pennan i högsta hugg och antecknade mellantider osv. Stämningen kan vara rätt hög, men det finns ändå inget av stress, utan är bara hemtrevligt och förtroende ingivande. Jag ser fram emot många fina stunder ”i skidspåret” tillsammans med våra duktiga skidungdomar.
