Ännu en måndag till ända…..
Nu har det gått en vecka sen jag ”återuppstod” och idag har det varit en helt vanlig dag. Inte så där jättekul, fast det är måndag, men egentligen helt ok. Fick en pratstund med mina kompisar under lunchen och kunde konstatera att en del sprudlar av idéer och kreativitet. Planer på ommöblering och målning och jag vet inte allt. Önskar att jag skulle bli lite smittad, men jag har kanske lite längre inkubationstid än andra. Det var länge sen jag kände mig sugen på nåt sånt. Och kommer lusten på så brukar det gå över innan jag hinner bestämma mig för hur det ska vara! Jag funderar nog alldeles för mycket. Måste bli lite impulsivare och inte vara så omständig. Dagarna är för korta just nu för att man ska hinna drömma och fantisera. Jag är nog ingen höst/vintermänniska. Gillar inte alls när det blir så här mörkt och trist. Trist är det också att det var sista gången på yogan före jul. Man ville egenligen inte alls sätta sig i bilen och dra iväg till grannbyn i snörök och yra, men ville ju inte missa sista gången heller, så det är klart att vi for, jag och kompisen. Och tiden gick som vanligt alldeles för fort. Jag har blivit rätt duktig på att slappna av, för jag är hur långt borta som helst. Men man kom ju tillbaka till verkligheten när man skulle ut i snö och blåst igen.
Hemkommen blev det en kopp varm choklad och en stund tillsammans med Cesar Millan, facinerande som vanligt. Efter honom följde den svenske ”hundcoachen” och det var ju lika bra att hänga kvar och ta till sig lite goda råd där också.
Igår kväll var jag till Floda på berättarkväll i gammelgården. Höll på att missa hela evenemanget för jag fastnade i fiolen! Komponerade en låt som ska bli 50 års present till en fantastisk spelman och kompositör. Min inspiration brukar rinna till som mest när jag egentligen inte alls har tid. Känner mig rätt nöjd med låten just nu, men vi får se när den får ”mogna” lite, om den fortfarande håller måttet. Mest rädd är man ju att man ska ha snott den, utan att veta om det! Man är väl förresten galen som tänker ge en låt till nån som gör världens mest underbara låtar själv, man kan ju få prestationsångest för mindre! Men jag har en baktanke – om han får en av mig måste han väl för skams skull göra en åt mig sen när det är dags. Eller hur?
Kom i alla fall till Floda i sista minuten där Elsa och Sven Zetterquist berättade om gammeldags jular med allt som hör till. Det var roligt att höra, faktiskt så jag nästan tror att ”det var bättre förr” som man brukar säga. Inte så mycket pengar och krimskrams, men så mycket gemenskap och trivsamhet som är värt så mycket mer än alla saker vi omger oss med nu. Alla ska ha allt och ändå är vi inte nöjda. När jag var liten var just julafton en ”helig dag”, den var olik alla andra. Då var vi verkligen tillsammans i vår familj. Normalt sett så sprang det ju folk ut och in i vårt hus, men just den här dagen var det inga kompisar som kom hem till oss och vi gick inte någonstans heller. Julmaten var rätt enkel och inte hade vi så värst mycket paket, men så mysigt det var att bara vara tillsammans och så var det ju Kalle Anka som vi såg på tvn. Julafton var för oss en dag av vila och återhämtning och det är nog precis vad barnen idag skulle behöva också som lever mitt i stress och jäkt.
Hur som helst så har tandvärken tagit tillfälligt avbrott, men dagen har kantats av huvudvärk, på gränsen till migrän, men yogan jagade även den på flykten. Den ihärdiga förkylningen som lurpassar i min kropp, signalerar att jag inte ska känna mig helt säker än, för den tänker inte ge upp så lätt. Jag undrar just hur det ska gå med insjungningen av advent för min del. Återstår att se hur det blir med det. Är ju några dagar kvar, om jag är riktigt snäll och skötsam så kanske det håller. Vi får se. Tänker nu krypa till kojs med boken ”Kvinnan mitt i livet”. Det är väl ungefär där jag är kan jag tro, om jag har tur. Skulle bli så där 99-100 och det är ungefär vad jag siktar på. Känns i alla fall som det skulle behövas minst så många år för att hinna med allt jag vill göra!
