GOTT NYTT ÅR!
Idag är det nyårsafton, den sista dagen på det här året. Snart är det år 2009, ett nytt helt fräscht och obrukat år, som blir vad vi gör det till. Hoppas att jag och många andra också lyckas att förvalta det nya året så bra som möjligt och att vi lämnar gamla oförrätter och annat skräp kvar i det förgångna och istället väljer att leva här och nu och möta dagen med positiv inställning.
Hoppas också att ni alla medmänniskor där ute i livet tänker på er omgivning och är väldigt försiktiga med raketer och smällare en dag som den här. Runt om i gårdar och stugor finns hundar, katter, hästar och andra djur som mår verkligt illa av allt ståhej som vi människor skapar. Varför inte avstå helt från att skjuta raketer i år? Kan du verkligen tycka att det är bra och roligt när du vet att kanske just du bidrar till att flera individer blir skrämda och rädda?
Jag önskar er alla ett GOTT NYTT RAKET-FRITT NYÅR!
Vad väljer du?
Vittjade min mail nyss och hade då fått nedanstående klokheter från en kompis. Precis vad jag behövde bli påmind om idag. Jag skickar härmed vidare till er alla, se det som ett smörgåsbord – ta till er det som ni gillar och hoppa över resten! Tyvärr vet jag inte alls vem som är den ursprunglige författaren.
Kalle är den typen du älskar att hata. Han är alltid på gott humör och har alltid något positivt att säga. När någon frågade honom hur han mådde svarade han: ‘Om jag mådde bättre hade jag varit tvillingar’.
Han var en naturlig inspiratör. Om en av de anställda hade en dålig dag var Kalle där och talade om för de anställde hur man kunde se positivt på situationen. Jag blev nyfiken av att se detta, så en dag gick jag bort till Kalle och frågade honom: ‘Hur lyckas du?’ Kalle svarade: ‘Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv: Du har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan välja att vara på dåligt humör. Jag väljer att vara på gott humör.’
Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara ett offer eller dra lärdom av det. Jag väljer att dra lärdom av det. Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja att acceptera deras klagan eller jag kan välja att peka på de positiva sidorna i livet. Jag väljer de positiva sidorna i livet.
‘Säkert, men det är inte fullt så enkelt’, protesterade jag.
‘Det är det’, svarade Kalle. Livet handlar om val. När du tar bort allt runt omkring är varje situation ett val. Du väljer hur du vill reagera på situationen. Du väljer hur folk skall påverka ditt humör. Det är du som väljer om du vill vara på bra eller dåligt humör. Till syvende och sist är det ditt val hur du lever ditt liv.
Jag funderade över vad Kalle hade sagt. Strax därefter lämnade jag företaget för att starta eget. Vi tappade kontakten, men jag tänkte ofta på honom när jag gjorde ett val i förhållande till livet, istället för att bara reagera på det. Många år senare hörde jag att Kalle var inblandad i en allvarlig olycka med ett fall på 20 meter från en radiomast. Efter 18 timmars operation och flera veckor på intensiven, blev Kalle utskriven från sjukhuset med skenor längs ryggen. Jag träffade Kalle ca sex veckor efter olyckan. Då jag frågade honom hur han mådde, svarade han: ‘Om jag mådde bättre skulle jag ha varit tvillingar. Vill du se ärren?’ Jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade honom om vad som försiggick i huvudet på honom under olyckan.
‘Det första jag tänkte på var på min ännu ofödda dotter’, svarade Kalle. ‘Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde välja att leva eller jag kunde välja att dö. Jag valde att leva’.
‘Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös?’ frågade jag
Kalle fortsatte: ‘Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden att allt kommer att gå bra. Men då de rullade in mig på akutmottagningen och jag såg uttrycken i läkarnas och sjuksköterskornas ansikten, blev jag vettskrämd. I deras ögon stod skrivet: ‘Han är döende’. Jag visste att jag måste göra något.
Vad gjorde du då?’, frågade jag.
Nå, det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig’, sa Kalle. Hon frågade om jag var allergisk mot något. Ja’, svarade jag. Läkarna och sjuksköterskorna stannade upp medan de väntade på mitt svar. Jag tog ett djupt andetag och ropade: ‘Tyngdkraften’.
Genom deras skratt sa jag till dem: ‘Jag väljer att leva. Operera mig som om jag var levande, inte död’. Kalle överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av sin fantastiska inställning.
Jag lärde av honom att varje dag kan vi välja att leva fullt ut. Inställningen är, trots allt, allt. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga’. Matteus 6:34. Egentligen är dagen idag den morgondag som du bekymrade dig för igår.
Nu har du två valmöjligheter:
1. Radera detta
2. Vidarebefordra det till människor som du bryr dig om.
Jag hoppas att du väljer alternativ 2. Det gjorde jag.
När det känns för j-ligt, tänk så här…..
Jag är tacksam:
- för tonåringen som gnäller för att han måste diska för då är han hemma och inte ute på gatorna.
- för skatterna jag betalar för det betyder att jag har ett jobb.
- för att jag måste städa efter en fest för det betyder att jag har vänner.
- för att kläderna är lite trånga för det betyder att jag har mat på bordet.
- för att gräsmattan behöver klippas , fönster tvättas och hängrännor som måste rensas, jag har ett eget hem.
- för skuggan som bevakar mitt arbete, det betyder att jag är ute i solen.
- för alla klagomål på politiker för det betyder att vi har fri yttranderätt.
- för att parkeringsplatsen är längst bort för det betyder att jag har råd att ha bil.
- för min höga elräkning, den betyder att jag har det varmt.
- för kvinnan i bänken bakom mig i kyrkan som sjunger falskt för det betyder att jag kan höra.
- för tvätthögen på bordet för det betyder att jag har kläder att ta på mig.
- för trötthet och värkande muskler i slutet av dagen – jag har kunnat arbeta hårt.
- för väckarklockan som ringer på morgonen, jag lever.
- och sist men inte minst för att jag får många mail, för det betyder att någon tänker på mig.
Dagen efter…..
Vinterns hittills kallaste dag håller på att ta slut och jag känner mig rätt tom och mycket trött. I natt hoppas jag få sova tungt och länge, utan drömmar. Tack alla snälla människor som sänt omtanke och värmande ord till oss!
Dottern är inkvarterad hos en kompis med hela sitt bohag – en väska med de kläder hon hade med sig hem till Dalarna under jul, men hon är lyckligt lottad ändå. Katterna är kvar här hos mig tillsvidare. Hon har fått besöka sin lägenhet idag och sett på förödelsen. Lågorna har slickat väggarna och stearinljusen har smält av värmen. Röklukten är tung och stickande och sotet har krupit in i varje skrymsle och vrå. Hennes dörr har hjälpligt lagats och stängts med hjälp av ett hänglås. Igår var det 1,5 m skum som täckte innergården, idag har det förvandlats till 1 m vatten i de källare som finns runt omkring. Ingen vet hur lång tid det kommer att ta att städa upp och sanera det som går att återanvända eller riva och forsla bort allt skräp som återstår. Huller om buller ligger stenar, trävirke och rester av människors ägodelar. Och ett stort kulturvärde har också försvunnit med de vackra fastigheter som förintats av övermäktiga krafter.
Samtidigt fortsätter livet att pulsera som vanligt. Trots den stränga kylan var hockeyplanen här hemma full av livsglada ungdomar som lever för stunden och inga bekymmer äger.
Var rädda om varandra och lev här och nu, det enda vi säkert vet att vi har!
Hastigt, men inte ett dugg lustigt….
Usch, den här dagen började inte bra! Väcktes i natt av en telefonsignal. Det är alltid illavarslande när det ringer mitt i natten, så även den här gången. Det var dotterns telefon som ringde och en orolig kompis undrade var hon fanns eftersom det brann i huset där hon bor. Alla lägenheter hade evakuerats, men man hade inte lyckats finna henne. Egentligen skulle hon och kattbarnbarnen legat och sovit i sin lägenhet, men pga akuta bilproblem kom de inte iväg igår utan skulle åka i dag i stället. Gudskelov att bilen krånglade, säger jag.
I ett huj kastade hon på sig kläderna, slängde sig i bilen och for de dryga 30 milen till sitt hem, helt ovetande om vad som väntade, men att somna om kändes otänkbart. Väl framme fanns ingen möjlighet att komma in pga rasrisk, utan först på eftermiddagen fick hon, iförd gasmask, komma in en väldigt kort vända för att se hur allt såg ut. Glädjande nog kunde hon konstatera att de har lyckats hindra elden från att få fäste i hennes lägenhet, men vem som helst kan nog förstå att den vita soffan inte längre är helt vit och röklukten som bitit sig fast i allt. Hur allt ska lösas rent praktiskt vet vi inte idag, men kommer dag kommer råd och jag är oändligt tacksam att varken människor eller djur kom till skada.
Flera människor blev bostadslösa och är förmodligen fortfarande så chockade av allt som hänt så de inte riktigt har kunnat ta allt till sig. Jag hoppas det ordnar sig på bästa sätt för dem alla och sänder en tacksamhetens tanke till alla människor som ringt min dotter och erbjudit hjälp och stöd. Sådana vänner är guld värda och omtanken värmer och skänker en smula tröst mitt i all bedrövelse.
LÖRDAG = MELODIKRYSSET
Nu är julen över och det är en vanlig hederlig lördag med melodikrysset, som sig bör. Veckans kryss är nummer 52 och det är även årets sista kryss. Dagen till ära hade vi lyckats samlats, vi kryssnördar som brukar hålla ihop. Det har varit lite si och så med det ett tag nu, då vi var och en varit ute på olika äventyr och fått hålla telefonkontakt istället. Nog är det extra kul när vi kan samlas och slå våra kloka huvuden ihop.
Veckans kryss gick relativt bra, som vanligt är det väl nåt som man inte riktigt har full koll på, men med hjälp av hjälpbokstäver från de andra orden brukar det ordna till sig till slut. Idag lyckades jag virra till det också när jag blandade ihop vågrätt och lodrätt på 14. Det blev ju lite extra knepigt tills jag upptäckte min malör. Samma sak hade en annan kompis gjort, hon som ibland använder mig som livlina. Så även idag när hon inte kunde komma på Springsteen på L1. Och Lasse på L10 blev knepig eftersom hon trasslat till det där precis som jag tidigare. Rolling Stones hörde ju hemma på V5/V1 och Oslo på L2. Säng på L3 och Lundell på V4. Miss Li här ifrån trakterna skulle in på L4 och V7 bjöd på cell ifrån Jailhouse Rock och musikstilen blir då rock and roll på V9. V8 är det som jag inte alls har pejl på egentligen med jag blev genast att tänka på Ada och det passar ju också in, så det fick bli mitt svar. Gräsänklingens hembiträde har jag bestämt för mig hette Anna (L8) och frun hade dragit iväg till Mölle by the sea V15. På V12 klämde vi in tre och på V13 arm. L6 bjöd på gotlänningen Göran och V11 blev Granada. Sen återstår väl bara 14 på våg och lod där det skulle bli oss och Ole. Så pusslade vi ihop det, sen får vi höra nästa vecka om det är den rätta lösningen eller ej. Det händer ju att man tar fel ibland också!
Annandagen, en dag med nya möjligheter!
Ja, idag är jag på bättre humör! Har just fått igång en nygammal dator och även lyckats få igång Windows Live Writer, så nu du kära Bloggmentor, nu börjar det likna nåt!
Hoppas den här datorn är på lite bättre humör än den andra. Vi blev ju osams igår och det har inte riktigt gått över än, vi är nog lite långsinta båda två. Men han får passa sig, för nu har jag fått en ny kompis.
Nu ska jag försöka mig på att sätta in en bild också, så får vi se hur det går. Nej, det gick inte så bra förstås, alla bilder ligger ju kvar i den andra datorn. Bäst att inte vara för avvisande alltså, är fortfarande ganska beroende av den maskinen kom jag på. Det är inte bara bilder som ligger där, utan allt annat också. Suck, vilket jobb att flytta över allt hit istället. Det orkar jag då inte idag, men varför göra idag det man kan göra en helt annan dag!
Kvällen har tillbringats hos goda vänner, vi tjejer tittade på “Mamma Mia” på dvd, medans gubbarna surrade ute i köket. Jag har tidigare sett den live i Stockholm och de andra hade också sett filmen på bio, men det hade inte jag. Det var en perfekt film att se just en sån här dag. Underhållande och lättsam och fin musik. Jag tyckte nog faktiskt att filmen var bättre än den svenska musikalen. Det var mera fart och handling i filmen, kanske berodde det också på att man redan visste hur det skulle gå. Man ser liksom mer än vad man gjorde tidigare. Det är ungefär som när man läst en bok och sedan ser den som film, man kan läsa mellan raderna på något sätt. Lite konstigt var det att se Meryl Streep, Stellan Skarsgård och Pierce Brosnan medverka i filmen. Jag visste ju att de skulle vara med, men Pierce Brosnan är för alltid Remington Steel för mig och det var han även när han föreställde James Bond. Lika är det med de andra två, man förknippar dem med andra roller så det kan vara lite svårt att tänka in dem i just den här handlingen. Man blir ändå rätt imponerad av att de lyckats få till någon slags handling med olika ABBA-låtar som den röda tråden. Helhetsbetyget blir klart godkänd. En film att titta på tillsammans med vänner och man blir glad av den. Det kan ju behövas allt emellanåt.
Tredje gången gillt….
Jag tror jag blir tokig på vrånga datorer! Just nu känner jag mest för att bryta ihop, eller åtminstone smälla ihop den här jäkla apparaten och slänga ut den genom fönstret med en himla fart! Första gången jag började skriva mitt inlägg låste hela programmet ihop sig och vägrade göra något som jag föreslog. Nästa gång sa det helt plötsligt "klick" och så dog hela apparaten. Sladden hade råkat åka ur och när strömmen i batteriet var slut så la datorn av helt enkelt. Vanligtvis så varnar det att batterinivån är låg, men nu såg jag då ingen varning, utan det var helt enkelt tvärstopp direkt. Nu är det alltså tredje gången jag försöker och går det inte nu så får det då banne mig vara.
Den här dagen började väldigt tidigt, redan 4.00 var jag uppe. Skulle tända marschaller och sedan iväg till julottan. 4.30 var det samling och uppsjungning i kyrkan. Förr var det trångt i kyrkan under julottan, men inget är som förr i världen. Idag fanns gott om plats för de ca 50 besökare som tagit plats i bänkraderna. Kören höll till uppe på läktaren och det var ganska många som kom med tanke på den tidiga timman.
Som traditionen bjuder lästes "Julevangeliet". Ibland har det framförts på dialekt, men idag så lästes det på "vanlig" svenska. Det är ju välkända ord, som man hört många gånger förr.
JULEVANGELIET
Lukasevangeliet 2:1-20
"Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade som väntade barn.
Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.
I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. Idag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt.” När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen, sade herdarna till varandra: ”Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.” De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det, berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem."
Och så hade jag tänkta att sätta in några bilder här, men apparaten har ingen lust, så det får bli en annan dag. Nu ger jag upp! God fortsättning på er allesammans!
Dan före dan före dopparedan….
Den här dagen började med julklappsutdelning och fika med chefen och två arbetskamrater. Årets julklapp var rätt bra tycker jag, en väska med en ståltermos och två muggar. Jag ska använda den här som vattentermos för det jag saknar en sån. Jag köpte en förut för just det ändamålet, men sen blev den ihopblandad med en kompis termos. Han trodde det var hans och fyllde sitt kaffe i den och så var det kört. Den här gången ska jag märka den på en gång, för att undvika att misstaget upprepas.
Jag är så lyckligt lottad så jag har jullov nu, ända till skolan börjar igen, men just idag blev det inte så mycket lugn och ro ändå. Efter ovanstående fikastund kvistade jag hem en stund för att sen åka till Granngården för en del nödvändiga inköp. Handlade också lite på vår matbutik och gjorde sen några sorters kakor. Två mjuka pepparkakor förfärdigades också i tidigt i morse, före tomtestunden och ”djurrundan”. Tänker inte göra så mycket mera kaffebröd, för jag är så svag för allt smaskens, men finns det inget så kan jag ju inte äta något heller. Vanligtvis så brukar jag baka en hel massa ”julduppa” och så finns det massor kvar när helgerna är över och gissa vem som då äter upp alltsammans? Jag vet vem och det gör även den omtalade badrumsvågen! Jag som hade visionen att vara i fin form till min 50-års dag, nu börjar jag undra hur det ska gå till. Får väl ta tjänstledigt och tillbringa några månader på hälsohem! Det skulle i och för sig vara rätt härligt, men ganska svårt att få till i verkligheten.
Direkt från kakbak bar det av till vårt servicehus där jag och några kumpaner stod för underhållningen på den årliga grötfesten. Det blev en trevlig stund och gröt och skinksmörgås smakade fint, liksom kaffe med mjuk pepparkaka som också serverades. Vi blev fyra herrar och tre damer bakom instrumenten idag. Nu tar vi ledigt från alla spelningar tills vi passerat helgerna.
Hemma vid köksbordet väntade goda vänner när jag kom hem och lite längre fram på kvällen fixade jag varma smörgåsar i smörgåsgrillen åt mina vänner. Det är mysigt att bara få sitta och prata bort en stund, förr gjorde vi det ofta, men nu ett tag har det varit allt för mycket på gång.
