Melodikrysset nr 5
Idag gick krysset som en dans. Kanske var det semlan som satte igång tankeverksamheten! En enda sak tvingades vi rådfråga Herr Google om – nämligen skräckfilmen på V11. Efter lite letande hittade jag OMEN som svaret ska vara (tror jag!). Straxt efter kom i alla fall samma svar via livlinan i Stockholm. Jag fick själv också agera livlina till den begåvade kattens matte, just på samma fråga. Så här fick vi till det för övrigt:
V1 fågelhandlaren, L1 Frank, L2 Gitarrer, L3 Los Angeles, L4 Army, V5 Art, V6 Sommaren, L7 Ace, V8 Karin, L9 Lovers, L10 Surr, (V11 Omen) V12 Rivers, L13 In.
Som vanligt med reservationer för eventuella fel.
Hoppsan! TryckfelsNisse har varit framme och plockat bort L11 här ovan. Där ska det naturligtvis stå OF (Army of Lovers), det visste ni säkert själva, men rätt ska va´rätt!
Lördagsmorgon
Uppe med tuppen idag! Tänk att man ska vakna när man får sova, men kroppen är väl inställd efter alla arbetsår, så det är ingen ide att kämpa emot.
Idag är det melodikrysset, mina kompisar kommer hit för gemensam lösning över en kaffetår, så det blir trevligt. Inte så kallt heller, runt sex grader, alldeles lagom tycker jag. Nu får jag ta itu med alla sysslor som ska göras innan damerna kommer, så jag är klar i tid och hinner få på kaffehurran.
Slog på stort igår och köpte varsin semla, tänkte det kunde passa bra. Inte så nyttigt kanske, men vad då, man måste ju få festa lite ibland och så mycket bättre än semla och melodikryss kan det väl inte bli!
BALLA BLUESBRUDAR!
Om ni brukar besöka min bloggmentors blogg “Långt borta och nära” så har ni sett hennes inlägg om Silver Hair Blues Ladies. När jag hade träff med mr Google häromsistens så stötte jag också på en artikel av Greta Sköld i Norrbottens-Kuriren som handlade om ovan nämnda damer. Läs och njut av en sån härlig historia. Det fanns bilder på brudarna också, men tyvärr så lyckas jag inte trolla dem hit till min blogg. Blir du nyfiken så kan du själv gå in på följande sida för att kolla på bilderna:
http://www.kuriren.nu/arkiv/2008/08/23/Pajala/4103663/Vi-f%F6ryngrar-bluesen.aspx
Den här bilden kommer ifrån svt.se där man kan se damerna in action. Det vore faktiskt härligt att få träffa dessa tjejer någon gång. Ska hålla ögon och öron öppna så får vi se om det kan passa vid något tillfälle.
Under eftermiddagen var jag med på en trevlig fest där en av min fd. arbetskamrater avtackades pga att det för henne har blivit pensionsdags. Jag visade henne svt:s inslag om Silver Hair Blues Ladies och berättade om våra fantasier att starta ett liknande band, ifall det skulle bli så att hon skulle känna sig syssloslös och inte riktigt få tiden till att gå. Hon tyckte som jag att de var helhäftiga och är nog inte så svår att övertala skulle jag tro.
Artikel av Greta Sköld, Norrbottens-Kuriren, publicerad 2008-08-23
”Vi föryngrar bluesen”
KALIX.
- Har du inte hela ditt liv drömt om att spela i ett bluesband?
Med den frågan har Eivor Bryngelsson uppnått sin dröm att spela i ett band. Modiga kvinnor har sagt ja på frågan och skaffat sig ett instrument och börjat spela. Även på riktigt inför publik. Under helgen uppträder gruppen Silver Hair Blues Ladies på en bluesfestival i Göteborg och nästa månad är de på Römppävikko i Pajala.
I den tomma före detta affärslokalen i Pålänge hänger det trasmattor i alla kulörer på väggarna, det är svårt att veta vad som ljuder högst, skratten eller den tung- gungande bluesen från replokalen. Musikerna är karriärkvinnor som hittat sitt egna andningshål, där enligt utsago tiden stannar och enbart ren glädje infinner sig. Bluesbandet består av fem Kalixkvinnor mellan 50 och 60 plus och de vill via sin musik sprida ett viktigt meddelande till alla andra medsystrar. ?Människan lär hela livet och man behöver inte ta upp någon hobby från ungdomen, det är bra att våga pröva någonting nytt och då växa som människa?. Med texter om klimakterieblues och hur skönt det är när barnen flyttat ut ger de publiken en resa i en medelålders kvinnas liv. Som en musikalisk och humoristisk live-blogg. Bandet Silver hair blues ladies startade efter Eivor Bryngelson, dåvarande informationschef åt Kalix kommun, önskade att lära sig spela munspel som friskvård. Hon fick ett munspel i julklapp och ordnade så att en lärare från musikskolan hade lektioner vissa dagar under en förlängd lunch. Monica Sandberg, känd revyartist i Kalix, kom med och spelade gitarr. Det var då läraren föreslog att de skulle behöva förstärkning med trummor och bas. Eivor Bryngelson började fråga kvinnor hon mötte- Har inte du inte hela ditt liv drömt om att spela i ett bluesband?
Två kvinnor svarade ja på frågan men sedan att de inte kunde spela något instrument. Det kan inte vi heller, svarade då Bryngelson. Med sig fick hon barnpsykologen och sköterskan Monika Söderlund på bas och Inga-Britt Bengtsson på trummor. Efter fyra månader utbrast basisten Monika Söderlund,
- Tjejer, hörde ni att vi flera gånger var på samma ställe i låten samtidigt! Deras motto är att ha kul och hela tiden tänka positivt. De tre första åren kunde de bara ett ackord- spelade allt i E-dur, elller Elvisdur som Bryngelson kallar det. Idag har de skrivit texter till 15 låtar och kan sex ackord. Har fått utmärkelsen årets artisk i Kalix. Efter en spelning i Pålänge steg före detta affärsinnehavaren Gun-Britt Andefors fram för att berätta hur häftiga och duktiga de var. Då fick hon frågan om att komma med på keyboard, vilket hon varken ägde eller behärskade. Hon fick sitt instrument i julklapp och tre månader senare stod de alla fem på scen. Nu träffas de för att ha ?friskvård? i hennes tomma affärslokal.
- Det är verkligen friskvård, för jag hade så tandvärk innan en träning så jag trodde inte att jag skulle kunna blåsa i munspelet, berättar Eivor Bryngelson, men jag ville träffa de andra så jag åkte och inte förrän på hemvägen då jag började tänka på morgondagens schema kom jag ihåg min tandläkartid och vips var värken tillbaka. Den var helt borta under den tid vi tränade. Inga-Britt Bengtsson kan inte spela trummor i sin lägenhet så då har hon köpt ett digitalt trumset och övar hemma med hörlurar på. Åldern är verkligen ett plus när det gäller att införskaffa instrument och övrig teknik. Kvinnorna berättar att tack vare att de jobbat så länge behöver de inte vänta med vad de vill ha utan går och köper det istället. Men trots ekonomisk trygghet anser bandmedlemmarna att de isjälva verket föryngrar bluesscenen, som traditionellt består av ålderstigna och kärlekskranka gubbar i USA som skriver om sin svåra smärta. Kalixkvinnorna skriver mestadels humoristiska texter på svenska för att pigga upp. Deras publik är medelålders och kan inte engelska så bra att de hör alla ord i en text. Därför är det svenska eller bondska som gäller. Låten de skrivit på kalixmål är dock inte med på repertoaren i Göteborg.
- De skulle inte förstå och då blir den inte rolig, förklarar Eivor. Damerna flyger ner till Göteborg där de lånar instrument för kvällen. Några roddare har de alltså inte, eller lust att åka buss längre än till Pajala, dit de beger sig i september. De tänker hålla på så länge som det är roligt och hoppas via sin resa sprida insikten att det aldrig är försent att prova någonting nytt.
- Vi vill att folk ska börja våga vara ska vara snäll med sig själv, säger Monika Söderlund. Deras egna friskvård slutar inte i replokalen i Pålänge utan bluesbandet är ute på mission, de hoppas sprida positivitet likt en rörelse. Förebilderna är bland andra proggrörelsen Anton Svedbergs svänggäng. Att få alla oavsett ålder att följa sin nyfikenhet och sina drömmar, fungerar det inte så provar man bara någonting annat säger Eivor Bryngelson. Eller som Monica Sandberg citerar,
”Bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge”.
Kvinnorna är inte orädda men modiga för de törs ge sig ut i det okända.
Greta Sköld
Utdrag från
text: Monica Sandberg och Eivor Bryngelsson.
(Sweet home Chicago text och musik Woody Payne.)
Come on, kofta av och kofta på
Come on, kofta av och kofta på
Alla Ladies i publiken, de är ba´å frys å svettas på
-
Kämpa inte emot
det är ingen ide´
Alla ladies i publiken, snart är ni alla där
Hadehej
kofta av och kofta på
Alla ladies i publiken, snart är ni alla där
Vart är vi på väg?
Idag ska det gnällas lite i min blogg.
Hörde idag att en pizzeriaägare i Insjön fått rasistiska påhopp via ett anonymt brev som lagt i deras brevlåda. Förutom att jag inte alls sympatiserar med sådana åsikter så tycker jag också att det är utomordentligt fegt att skicka anonyma brev på det sättet. Varför törs inte brevskrivaren står för sina åsikter?
Alla har naturligtvis rätt att ha den åsikt som man själv väljer, men att dra alla invandrare över en kam tycker jag är att göra det lite väl enkelt för sig. Helt säkert finns det rötägg bland invandrare, men det finns det väl hos oss ”vanliga Svenssons” också. Jag kan inte alls finna att det har att göra med i vilket land man är född. Men kanske är det jag som missat något väsentligt?
Jag för min del respekterar människor utifrån hur de beter sig och inte utifrån kön, ålder, ras och liknande faktorer.
Den som väntar på något gott……
Det snöar och det snöar och det snöar! Mannen befinner sig ute på plogvända, just av den orsaken och själv har jag massor av ”måsten” som skulle betas av idag. Vi får väl se hur det blir med den saken. Hittills har det blivit en hel del fiolgnidande samtidigt som jag höll på att spara in kort som en kompis skickat igår, tog rätt lång tid och då passade det bra att öva lite samtidigt.
Nu ska jag ge mig ut och pulsa lite med hundarna, så de får lite frisk luft också. Jag vet redan i förväg att lilla fröken hund inte alls kommer att vara så glad åt det, för hon gillar inte sånt här väder, men nu är det ingen pardon, det är bara på med lilla täcket och pulsa på som gäller – och så skönt det blir när man kommer in igen!
Det har varit en rätt seg vecka tycker jag, har somnat i soffan nästan varje kväll, så vårtröttheten tycks ha satt in. Det kan man ju se på bloggstatistiken att jag inte varit så flitig den här veckan. Jag längtar så förtvivlat efter ljusare dagar, man kan ju redan se att det är på väg, men ännu är jag inte nöjd. Tror att jag är väldigt ljusberoende, det känns som dygnet är dubbelt så långt när det blir ljusare kvällar och lusten att göra både det ena och andra vaknar till liv i takt med att naturen försiktigt börjar spira igen. Som det ser ut ute just nu, så dröjer det nog ett tag än innan vi kan se någon spirande grönska, men som man brukar säga: den som väntar på något gott…….
Lördag
Vad skönt med en helt vanlig lördag med melodikrysset på hemmaplan som sig bör. Nu var vi åter samlade, trion med melodikryssnördar, och tog oss an Melodikrysset nr 4. I stort sett gick det utan problem, men så körde vi helt fast på L4 och V12 som var musik ur en fransk film som skulle vara både speciell och omtyckt. Ingen av oss kände igen det som spelades och ingen klocka ringde för någon titel. Inte hjälpte det med att rådfråga herr Google heller. Lyckligtvis finns ju livlinor här och var ute i landet och den här gången fick vi hjälp från Stockholmstrakten. Enligt uppgifter ska svaren vara AMELIE och FRÅN och när jag sen med hjälp av dessa uppgifter kollade så visst hittade jag Jean-Pierre Jeunet och Amelie från Montmartre. Även på V1 fick vi lov att rådfråga herr Google och fann då en grupp som var helt okänd för mig, men tydligen väldigt välkänd ute i stora världen: COLDPLAY. Övriga svar kommer här: L1 CARDIGANS, L2 LINGONRÖDA, L3 PASS, V5 RÄNNSTENSUNGAR, L6 SIN, V7 IGOR, L8 ALF, V 9 ELDAR, L10, LENA, V11 APRIL, V12 FRÅN, V13, SIDA. Som vanligt med reservation för om det är rätt, men det här är vad vi kom fram till.
Vädret är inte av det trevligaste slaget idag, det är snöyra och åtskilliga cm har kommit och flera lär väl komma innan det slutar. Enligt prognoser ska det snöa både i dag och i morgon.
På vårt bibliotek har jag lånat en cdbok, Selma Lagerlöfs Jerusalem och just nu vill jag mest bara lyssna på den och inte göra så mycket annat, men det är ju det som är så bra att man kan lyssna och samtidigt pyssla med andra saker under tiden. T ex är det ju jättebra att kunna lyssna på böcker samtidigt som man kör bil, ett bra sätt att utnyttja tiden och för min del har jag märkt att jag kör betydligt lugnare då också.
Trasslig teknik…..
Tänk så irriterande det är när saker och ting inte fungerar som man vill att de ska fungera! Min mobiltelefon fick fnatt här om dagen , den vill inte alls som jag. Helt plötsligt så slutade en knapp att fungera så nu kan jag inte stänga av knapplåset och därmed kommer jag inte någonstans alls i mina menyer.
Tänkte att det nog går över om jag uppdaterar till en nyare programvara, men nej, så enkelt var det inte. Kanske är det helt sonika så att knappen är så utsliten så den slutat att fungera. Då är det inte mycket annat att göra än att köpa en ny telefon, eller kanske ska man försöka överleva utan.
Undrar just om det går? Det första problemet blir hur jag ska komma upp i tid - jag använder ju alltid telefonen som väckarklocka – och som kalender – och som vanlig klocka – och som kamera – och som radio – och som musikspelare.
Helt klart är jag rätt beroende av min telefon, så att försöka klara sig utan känns inte som något vidare bra alternativ. Men jag har ingen lust att skaffa mig någon ny heller, då måste man lära sig massa nya saker och sånt är ju jobbigt!
För att inte tala om omvärldens reaktioner om man nu inte skulle vara tillgänglig hela tiden. Det skulle nog inte skada att minska ner sitt beroende av mobiltelefonen, men det är ju också ett väldigt bra redskap, det får man inte glömma, även om vi kanske egentligen inte behöver vara tillgängliga jämt och ständigt.
Jag hoppas min mobil bara bestämt sig för att ta en sista minuten semester och återkommer pigg och utvilad så småningom!
Som extrabonus låste datorn ihop sig igår också, så därför blev det inget bloggande. Jag kände att mitt tålamod inte räckte till för att ta itu med problemet, så jag bestämde mig för att låta det vara och idag är visst datorn på bättre humör och därmed även jag!
Måndag
Så var den här dagen slut också, alldeles snart. På sätt och vis ligger det något förtröstansfullt i att tiden tickar på precis som vanligt, vad som än händer. Och alltid i samma takt. Det kan inga krig eller ledsamheter i världen ändra på. Skönt! Och inte kan man köpa sig mera tid för pengar heller.
Min tid idag har jag använt till arbete, men också till att träffa den tjejgrupp som jag träffar ungefär en gång i månaden och det var som vanligt en givande stund. Mina andra kamrater i kören har nyss kommit hem på torra land efter en körresa till Åland. Den här gången passade det inte för min del, så jag stannade kvar hemma. När resan planerades trodde jag nämligen att jag skulle haft fullt upp med en ny liten kattunge här hemma. Tyvärr blev det ändrade planer, så jag får vänta lite till, men jag är ändå glad att jag blev kvar hemma. Workshop med ”The Real Group” var i och för sig intressant, men det får räcka med fjolårets för min del. Skulle nog hellre åka på något där man får var lite längre och fördjupa sig lite mera, får väl hålla öron och ögon öppna efter andra tillfällen till musik. Men det är ju förstås alltid roligt att vara tillsammans med sina vänner, så det saknar jag ju.
Tråkig söndag….
Usch, idag har det inte varit någon rolig dag. En del tråkiga saker har hänt, men som vanligt kunde det förstås vara mycket värre. Sänder en tanke till mina kompisar, själv är jag egentligen bara indirekt inblandad, men vi har varit vänner så länge att vi nästan är som en familj. Känner mig i alla fall ledsen och bedrövad och det är inte mycket att göra åt. Bara att låta det vara och låta tiden ha sin gång. Blir nog inte mera bloggande idag heller, när jag känner mig så här eländig. Bättre att vänta tills i morgon. Det mesta blir bättre när man får sova på saken.
