Vårfunderingar…..

I Povel Ramels “Gräsänkling blues” sjunger man “Det är måndag morgon och mitt huvud känns så tungt…”, så tänkte inte jag i morse utan snarare tvärt om. Gud vad härligt det är när det blir allt mera ljusa timmar på dygnet, solen börjar kika fram och snön blir så vit så man nästan bländas.

Jag har upptäckt att jag behöver massor av ljus för att må bra, så nu börjar även jag vakna ur min vinterdvala. Jag älskar våren, det är den absolut bästa tiden på året tycker jag. Någonting händer nästan varje dag nu, naturen vaknar till liv igen och allt känns så förväntansfullt och hoppfullt. Det känns som om dygnet får många fler timmar när ljuset kommer åter. Även om han där uppe ibland påminner oss om sin makt och då och då visar sin vrede med tillfälliga bakslag i form av blötsnö och snöyra, så är det ändå bara just ett tillfälligt avbrott i den process som pågår med en otrolig kraft. Snart, snart så väller naturens krafter fram i form av värmande solstrålar och uppvaknande grönska och det är bara så skönt!

Igår var det den internationella kvinnodagen, men här hemma passerade den utan någon större uppmärksamhet. För en del år sen arrangerade jag alltid någon form av aktivitet just den här dagen, men den karriären har jag lämnat bakom mig. Inte så många andra som gör något heller verkar det som. Hur som helst har visst internationella kvinnodagen funnits i hela 100 år läste jag någonstans.

En gammal bekant till mig, vi är förresten jämnåriga, firar 50-års dag just idag. Ni känner henne säkert – Barbie. Jag måste ju säga att hon var mycket tidigare utvecklad än mig, vi umgicks ju en hel del fast det är många år sen, och aldrig skulle jag ha trott att vi var jämnåriga. På något mystiskt sätt har hon också lyckats hålla sig betydligt fräschare än mig. Månne det är botox och plastikoperationer som ligger bakom, eller kanske ett hälsosamt leverne? Grattis i alla fall på din stora dag! Hoppas du får en trevlig dag fylld av sånt som du själv har lust med.

Jag vet nämligen hur det kan vara, för jag har redan börjat märka av hur alla andra har massor av idéer om hur jag borde fira min 50-års dag, men ingen verkar bry sig nämnvärt om vad jag själv tycker. Men då räknar de visst inte med min 50-års kris, som förmodligen kommer att blåsa dem på hela konfekten! Jag håller nämligen på och funderar över vad jag vill och skiter fullständigt i vad resten har för åsikter. Det finns ju de som tycker att jag var besvärlig redan förut, men det kommer att bli värre, jag lovar.

Jag tror att jag i något svag ögonblick tidigare skrivit något om att jag tänkte jobba för att komma i superform till mitt jubileum. Nu kommer eftertankens kranka blekhet i fatt mig och jag inser att i så fall få jag nog be om ledigt från jobbet kvarstående dagar och ta in på något riktigt strängt hälsohem, annars är det kört. Förmodligen är det kört ändå, så jag får väl helt enkelt gilla läget och acceptera att jag ser ut som jag gör och tycka om mig själv ändå. Det lär ju ska vara insidan som räknas i alla fall!

Här en rolig bild jag hittade på http://www.piratforlaget.se/tibet/page/4643  tillsammans med en trevlig fundering. Kanske tiden hunnit i fatt Barbie i alla fall, hon ser lite sliten ut, inte som man är van att se henne!

 

 

Ledig lördag….

Som vanligt när det är lördag är det melodikrysset. Morgonen bjöd på ett frenetisk program för att hinna med allt som måste fixas för att vara klar i tid till veckans kryss. Förutom de obligatoriska sysslorna skulle också dottern och de fyrbenta  barnbarnen återvända till sitt och det innebar att en hel del saker skulle packas och stuvas in i deras bil. Äntligen är deras lägenhet klar efter den otäcka branden i juldagarna och det blir säkert skönt för dem att komma hem till sitt igen, men här blir det konstigt.

Från att ha varit fullt hus blev det nu tomt och tyst, eller inte riktigt förresten. Kvar finns ju de båda hundarna och eftersom det är en hanhund och en för tillfället höglöpande tik så kan ni kanske förstå att helt tyst är det ju inte. Det är några dagar på sluttampen som är riktigt jobbiga för såväl hundar som deras husse och matte. Sen helt plötsligt är det över, lika plötsligt som det började. Konstigt!

Lille Hälge, som också ska bo här, följde med de stora missarna söderut. Ett tillfälligt arrangemang för att de ska vänja sig med varandra som husets herre inte alls är nöjd med. Den lille har visat sig vara en riktig sängvärmare och det har nästan varit slagsmål mellan husse och matte om hos vem han skulle sova. Det hela har dock av praktiska skäl löst sig på ett fredligt sätt, eftersom husse nästan alltid är den som lägger sig först har han plockat med sig missen. När matte några timmar senare ska krypa ner, lyfter hon försiktigt på husses täcke och norpar över katten till sin sida.  Alla är nöjda och belåtna – men på morgonen är det sen ett himla gnäll över det faktum att katten då ligger i fel säng, enligt vissa.

Dagen har gått fort och kvällen ägnades åt klyftpotatis och fläskfilé under ädelosttäcke och melodifestivalen – fast på radion. Jag tycker det är mycket bättre att bara höra än att också se hur de ser ut. Det är lättare att bara lyssna till det man hör om man inte blir störd av något t ex klädsel eller frisyr. Sarah Dawn Finer var ju given, synd att hon fick möta Lili och Sussie som säkert gått vidare om de fått möta någon annan. Caroline af Ugglas fortsätter sitt segertåg. Jag, som är ett stort Janis Joplin fan, gillar verkligen hennes svenska Joplin-tolkningar, men är väl inte helt överförtjust i just den här låten. Det blir lite för lika, alla låtar kan ju inte låta Joplin. Samma sak är det med BWO, deras låtar är väl skapliga för det mesta, men alldeles för lika. Nej, inget av det jag hört hittills har direkt fångat mig och oavsett så har vi ju aldrig någon chans när det kommer till kritan i alla fall.

Höll på att glömma melodikrysslösningen. Den här veckan var det riktigt enkelt och det här är min lösning av kryss nr 10: L1 Jill, V1 Johnson, L2 Högertrafik, L3 Sandaler, L4 Nick, L5 Backafall, V6 Idag, V7 Logan, V8 Kaka, V9 Är, L10 Öman, L11 Tyler, L12 Ellen, V13 Mer, V14 Gav, L14 Gul, V15 Nyfiken.

Teknikens under….

För typ 100 år sen, ja, eller förmodligen i något modernare tid, så där 20-25 år sen, var jag med i ett projekt som hette något i stil med ”Kvinnor och teknik”. En trevlig man kom resande hit och vi var ett gäng tjejer som bl a skulle få lära oss att hantera datorer. Vi fick låna varsin Mac och bland det första vi lärde oss var att vara noga med att spara det vi skrev. Ofta skulle vi trycka på spara och jag vet också att jag kan ställa in tiden för hur tätt jag vill att datorn ska autospara mina arbeten. Det har ju gått några år sen dess, man kunde ju tro att det skulle innebära att jag lärt mig min läxa, men icke. Nyss skrev jag ett inlägg i Windows Live Writer, käckt blandat med intressanta bilder och så helt plötsligt hade inte min trötta gamla dator någon lust att vara med längre. Helt utan förvarning så bestämmer den bara att nu vill jag inte längre. Tänkte säkert att nu jäklar får människan ta och ge sig, det är läggdags för länge sen… Helt resolut låste den sig och vägrade lyda mina allt argare kommandon.

Till slut gav jag väl upp, men bara tillfälligt. Startade om datorskrället och körde igång igen. Men borta var mitt inlägg och Windows Live Writer vägrar lika tjurskalligt att ge med sig. Men skam den som ger sig! Då får jag väl skriva direkt i bloggen, för skriva ska jag. Nu är klockan emellertid mycket och jag orkar inte sitta och försöka rekonstruera hela inlägget. Kanske gör jag det i morgon när jag sovit på saken.

Det viktigaste tar jag ändå med här, det kan inte vänta - GRATTIS på din födelsedag SVÄRMOR!

Lite lätt kaos…..

Nu har den förlorade dottern kommit åter! Tillbaka till snö och rusk efter att tillbringat sköna dagar i solsken i Thailand. Hon ”landade” här i Dalarna i går kväll och med i bagaget (dock inte ända från Thailand!) fanns också en ny liten familjemedlem, nämligen Hälge, en liten och otroligt söt siameskattunge. Alla vi tvåbeningar tycker ju att han är det mest bedårande vi sett på mycket länge. De fyrbenta varelserna som huserar här är dock inte lika imponerade. De undrar mest vad sjutton det här ska betyda, var kommer denna mystiska varelse ifrån och framför allt undrar de nog när någon ska förbarma sig och förpassa honom långt, långt härifrån.

Det har varit lite lätt kaotiskt och rätt många upprörda klagomål från de andra katterna. Hundarna är också rätt konfunderade, men tar det lite mer med ro och avvaktar utgången lite lätt resignerade. Ungefär som de tänkte: jaha, så var det dags igen…..

Tvåbenta barnbarnen hade i alla fall inga invändningar, utan var helt nöjda med situationen, när de var hit och hälsade på. Minstingen undrade om Hälge kunde få följa med henne till skolan, för hon ville så gärna visa honom för sina kompisar. Han har sovit i flera timmar efter allt bus de två hittade på tillsammans! Följdaktligen är han nu rätt utsövd, när vi andra tycker att man ska gå och sova. Närmast gäller alltså att försöka övertyga honom om att det inte alls är lekdags utan sovdags.

Inspirerande toner….

The Lovell sisters

 Hörde de här begåvade tjejerna idag i Vansbro. Oj vilken show! Man blev både dans- och spelsugen. Vilka talanger, inte en ton på sned. Mycket njutbart och inspirerande! Och så unga som de är (23,19,18!), har hela livet framför sig. Vad månde bliva av dessa underbarn. Det är nog inte sista gången vi har hört talas om dem, skulle jag tro.

Passade förstås på att köpa deras skiva, så nu kan jag njuta på hemmaplan. Det var första gången de var i Sverige och deras premiär ägde alltså rum i lilla Vansbro. Vilken tur, säger jag bara. De kommer till några fler ställen, så gå in på deras hemsida och kolla om du har lika stor tur som jag! Det är absolut värt ett besök om du får chansen. http://www.lovellsistersband.com/ 

Via YouTube, My space och Facebook kan du lyssna på flera av deras framträdanden. Vem vet, kanske dyker det upp något från Vansbroframträdandet!

Jessica Lovell fiol och sång,
Megan Lovell gitarr (dobro) och sång,
Rebecca Lovell sång och mandolin.

Med sig på scenen har de också:
Jake Stargel gitarr,
Andy Nall, kontrabas

I fäders spår för framtids segrar…..

Grattis Daniel Tynell till din tredje seger i Vasaloppet.

Hur pigg som helst klöv han mållinjen som segrare, ingen annan hade en chans att haka på när han gjorde sitt sista ryck.

Grattis också till Jens Eriksson som slutade på en jättefin tionde plats. Flera dalaåkare bland de främsta, så ett fint facit för Dalarna.

Spänningen är oliiidlig….

Vasaloppet pågår för fullt och det är spännande värre. Mina tummar hålls hårt knutna för Flodakillen Jens Eriksson, men målet för honom får nog tyvärr vara att bli bättre placerad än förra året när han var 13:e man. Han har ändå varit med och satt färg på loppet genom att vara uppe och dra allt emellanåt. Just nu ligger han på elfte plats och det är knappt en mil kvar.

Jerry Arlin och Oskar Svärd tillsammans med Daniel Tynell är de som för tillfället ligger i toppen, tätt jagade av flera andra. Snart måste det komma ett ryck om det inte utvecklas till en upploppsstrid där den starkaste spurtaren drar längsta strået.

Snart får vi veta!