Här kommer en liten hyllning till våren, som för tillfället har kommit av sig lite som det verkar. Ute är det kallt och kulet och vid 18 tiden kom ett riktigt oväder med blåst och regn. Kanske kommer våren igång igen nu, när denna urladdning har varit. Det går i alla fall framåt.
Den här vårkragen står och lyser som en sol ute i min rabatt. Inte är den ensam heller utan har ett helt kompisgäng med sig. Visst blir man lite glad av allt det gula!
Vårkragen påminner mig om en ung flicka som håller i kjolkanten och dansar runt. Den här blomman påminner mer om en gammal tant som blivit lite för stor och tung och som försiktigt vaggar fram med en liten violett hatt balanserande högst uppe på huvudet. Runt ögonen och munnen har det med åren samlats en hel del rynkor som får den gamla tanten att se så snäll och vänlig ut. Man riktigt ser hur klok hon är.
Blåsipporna i min rabatt är det första tecknet på att våren är på väg. De vågar sig fram först av alla och har nu blommat ut och gömmer sig under vårkragarnas gröna blad.
De här söta tussilagona hittade jag i närheten av Saxdalen en solig eftermiddag den 17 april. Jag kom åkande i bilen när jag upptäckte att det var alldeles gult i dikena och fick bara tvungen att tvärstanna och gå ut och knäppa några kort. Dagen efter körde jag förbi igen, men då tidigt på morgonen och av tussilagona fanns inte ett spår. Solen hade då inte vaknat och lockat fram de små sötnosarna. Samma dag såg det ut så här i Skövde.
Lite grönare, eller hur! Här hemma dröjde det nästan ytterligare en vecka innan tussilagon vågade sig fram.