Den blomstertid nu kommer…..

Den här dagen har bjudit på mycket. Trots regn och rusk har det varit en härlig dag! Var på yngsta barnbarnets examen och det är så underbart att få lyssna till alla barnröster när de sjunger fina sommarsånger. För dagen är alla högtidligt uppställda med fina kläder och lite allvarligare och stelare än vanligt, men i musiken kommer plötsligt den vanliga lekfullheten och livslusten mera till sin rätt. Helt underbart! Som vanligt var det jättefullt i kyrkan och jag valde att sitta på läktaren. När min lilla piga upptäcker mig och våra blickar möts ser jag hur ett ljus av glädje tänds i hennes ögon och mitt hjärta håller på att svämma över av kärlek och stolthet över att just jag är hennes mormor. Såna små ögonblick av lycka är obetalbara och lagras inom mig för att kunna plockas fram många gånger under min livsresa, som att suga på en underbart god karamell. Barnbarn är livets efterrätt brukar man säga och det stämmer nog.

Även storebror var med och det gjorde mig också glad. Han som inom några timmar ska lämna sjunde klass var ännu mera allvarstyngd. För dagen uppklädd med finskjorta (fått av mormor!) och kavaj. För att få balans i tillvaron satt ändå jeansen kvar på.  Lillasyster hade varit väldigt upprörd över att inte han skulle komma på hennes första riktiga examen, hon hade ju varit på alla hans! Nu hann han ändå med hennes examen innan det var dags för honom att ta bussen till Mockfjärd, hann också med att fika, så han fick sitt examensfika i förtid detta år. Hur det sen gick till, så blev kavajen allt för tung att bära och lämnades hemma. Med en betydligt ledigare hållning och gladare sinne trampade den unge mannen iväg på cykeln, med skjortan fladdrande i vinden.  Och vad spelar det för roll att han såg lite mindre ”städad” ut? En sån här dag ska man väl inte känna sig fångad och instäng utan lös och ledig och lycklig! Till alla underbara ungar vill jag här skicka en  önskan om ett fantastiskt och trevligt sommarlov!

Nu när det är läggdags har jag också hunnit med att uppvakta en helt nybakad student, min sambos systerdotter. Vi har ätit gott och pratat och skrattat mycket. Kort sagt har det här varit en helt fantastisk dag, trots att regnet hemsöker oss, med som det verkar, outtröttlig energi. Min energi för idag är i alla fall slut. Nu vill jag bara krypa ner och sova – ingen klocka ska ställas och inga måsten i morgon. Tack för den här dagen, som kommer att finnas kvar länge inom mig!

Semester….

Nu är min första semesterdag snart till ända, vädret har inte varit det bästa, men det spelar egentligen inte så stor roll. Jag har ju hela sommaren framför mig så jag hinner nog tröttna på sol och värme också. Egentligen tycker jag om regn, är gärna ute och promenerar i regnväder, det är så rofyllt och avstressande, om det inte ösregnar allt för mycket. Det sägs att grönska och växtligheter vill ha mycket regn före midsommar. Och har ni tänkt på hur underbart det doftar en sommardag, direkt efter en regnskur. Friskt, fräscht och levande. Däremot är det inte så kul att ha djur när det regnar, blöt hund luktar allt annat än fräscht och grus fastnar i trampdynorna, så det blir tassavtryck över allt, för att inte tala om när en blöt hund skakar sig. Men jag älskar mina hundar i alla fall och tar hellre ett lass med grus och massa hundhår både här och där, än att avstå från deras sällskap.

Nu sitter jag här och mumsar på pepparrotsost bredd på finncrisp och smuttar på en kopp “Kleine sünde”, ett te jag köpt i Tyskland. Vanilj och blåbärsmak, med en bild av en liten hornprydd ängel som ser så väldigt oskyldig ut! Gissa varför jag köpte det!

En anledning till att jag borde lägga mig tidigare om kvällarna skulle kunna vara att det är så himla gott att äta något vid den här tiden, men inte så bra för min redan väl tilltagna figur. Det finns ju olika sätt att undvika rynkor, mitt sätt är att fylla ut rynkorna med diverse godsaker, har funkat bra hittills!

I morgon blir det en intensiv dag, först djurrundan tidigt på morgonen, kl. 8 ska jag vara på plats i Floda kyrka, laddad med stora näsduken för då ska yngsta barnbarnet ha examen. Det finns inte mycket som ger mera känsla av sommar än massor av barn som sjunger “Den blomstertid nu kommer” och numera är jag så lättrörd så näsduken kommer säkert att behövas. Stunden efteråt är också mysig, då fikar vi tillsammans och glass måste det ju finnas på bordet också.

Sen bär det av hemåt igen och vid 13 tiden vinkar jag av mannen och några till som med spänning ser fram emot en jaktresa. Vildsvinsjakt i Norrköping står på programmet och vädret ser ut att bli betydligt bättre där än här, men det är lite osäkert med vindriktningen under fredagsnatten, troligen inte den bästa för jakten, men det är ju bra att ha något att skylla på också! Lördagsnatten ser ut att ha bättre förutsättningar. Vi får väl se hur det går för dem. Det ska ju inte vara allt för lätt heller.

På hemmaplan finns jag kvar, med ansvar för “farmen” och uppdraget att gå på studentuppvaktning. Och så är det ju marknad i grannbyn också, kanske blir det en vända dit om man hinner mellan skurarna. Annars är det skönt att bara “låsa in sig” och njuta av ensamheten. Jag lever vanligtvis i ett rätt högt tempo och trivs med att utnyttja såna här stunder till att “bara vara” utan speciella krav på att något ska hända. Fiolen är ju ett tacksamt sällskap också. Kanske byter jag ut tekoppen mot ett glas rött, det är inte helt fel det heller.

Men nu är det dags att avsluta den här dagen. Godnatt alla vänner och sov gott!

Den ofrivillige golfaren….

Här kan ni se vad jag har haft för mig under kvällen. Var på företagarträff vid vår golfbana och fick chansen att prova på hur det kändes att slå en hink golfbollar.

Det är minsann inte så lätt som det ser ut, kan jag meddela. Det är säkert jättekul när man fått in snitsen och massor av frisk luft får man på köpet.

 

 

 

 

 

 

Men för min del får det nog golfkarriären vila ett tag till. Har andra saker som jag ska ta tag i under sommaren, som ni får höra om en annan gång. Efter en liten putt-tävling som jag vann om man vänder upp och ner på resultatlistan (till mitt försvar kan sägas att jag var den ende som inte golfat förut!), gick vi in i klubbhuset och satte oss till bords. En jättegod buffé serverades och vi hade det rätt trevligt. Till efterrätt kaffe och kladdkaka med grädde till. Mums!

 

 

 

 

 

 

Nu är jag hemma igen och symaskinen har fått lite motion. Mannens jaktbyxor behövde lite översyn inför helgens stundande jaktäventyr. Alla vildsvin i Östergötland, se upp för nu är det dalkarlar på väg och då blir det allvar. Väderprognosen har kollats titt och tätt under de senaste dagarna och för dagen ser det ut som att vi här i Dalarna har betydligt sämre väder att vänta än östgötarna. Där har prognosen blivit allt bättre för varje dag och här sämre. Ska iväg och uppvakta mina barns kusin, som har studentmottagning på fredag. Planerna är att festen ska hållas i trädgården, visserligen med partytält, men det verkar som gummistövlar ändå ska bli den lämpligaste fotbeklädnaden. Men “det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder” har man ju hört ett antal gånger. Bara att klä sig varmt och ladda med humöret på topp, så blir det nog bra ändå.

Smultronställen….

Besökte häromdagen ett av mina smultronställen. Jag har nog berättat om det tidigare i min blogg – Grythyttan. Vanligtvis brukar jag åka dit på lördagar, för då är antikvariatet öppet, men den här gången var det ingen sån dag.

Det finns många vackra hus att titta på, visserligen är det en hel del som behöver lite underhåll, men de är vackra ändå, trots flagnande målarfärg och en del andra skavanker. Jag tycker att husen i den här trakten har en särskild charm, förmodligen är det något med mina gener, för jag känner en väldig dragning till de här trakterna.

 

 

 

 

 

 

Den här glasskiosken tycker jag ni ska passa på att besöka om ni har vägarna förbi. http://www.neerings.se/  Det är holländare som äger den och de gör egen glass som är helt suveränt god. Roliga smaker som man inte hittar på andra ställen, tyvärr rätt dyr, men värd pengarna. Det är ju inte varje dag man är här, så då bör man unna sig en rejäl strut. Det är nog tur att jag inte bor i Grythyttan, för det skulle inte vara bra för min figur eller min ekonomi. Kjollen har öppet på vintern också så troligen skulle man kunna hitta mig här vareviga dag. Ni kan tänka er hur det skulle gå!

Sen finns ju Måltidens hus eller Grythyttans gästgiveri för den som också vill ha en bit mat. Eller ett trevigt litet café (alldeles bredvid mitt favorit antikvariat) där man hittar såväl fikabröd som lättare käk.

Gott folk, Grythyttan är det perfekta stället för en semesterdag. Vacker miljö, fridfullhet och massor av gott att stoppa i sig.

Så här såg min söndag ut….

Här kommer en liten rapport från gårdagen då jag var ute och rörde på mig. En träff med ena dottern och en kattutställning var mitt mål och i arla morgonstund gav jag mig av. Eftersom jag varit ute och nattsuddat blev det inte många timmars sömn och det kändes när jag kom hem igen kan jag lova. Det kändes som om jag hade ett helt ton grus i ögonon och kroppen var öm och mör. Inga problem att komma upp i morse dock, men det blev en väldigt tidig kväll för mig, för att klara de få arbetsdagar jag har kvar innan semestern.

Så här kan det se ut på en utställningsplats. Oftast är utställningarna i mässhallar, gymnastikhallar eller ishallar.  Kattburar i långa rader, med katter av alla de slag. Det är roligt att gå och kolla för det finns verkligen raser som ser speciella ut. Man vänjer sig med tiden och en del som jag först tyckte var riktigt fula, tycker jag nu är väldigt charmiga.

 

Dagen börjar oftast rätt så tidigt, med incheckning och veterinärbesiktning av alla katter som ska delta. Sen ska buren fixas lite så det blir mysigt för katterna och när bur-klädseln, mat och vatten och toalåda är på plats är det dags att stoppa in djuren och göra en snabb koll vid vilket domarbord man ska få sin bedömning och i vilken turordning de kommer att köra. Ibland har man bråttom och ibland får man vänta ett bra tag. Det är oftast flera hundra katter som är på plats, så det tar sin tid. Sen ska man så fram till domaren och visa upp sin katt, ibland är det assistenter som sköter om den saken och ibland är det ägaren själv, det är olika på olika tävlingar. Har man tur (och har en fin katt förstås!) så får man sitt certifikat och har man ännu mera tur så kan man också få BIV, NOM och slutligen delta i panelen och vinna BIS. Då är man rätt nöjd och belåten! Den förmånen hade vi just den här helgen och ni kan aldrig ana hur otroligt stolt och lycklig jag kände mig som kattmormor när speakerrösten förkunnade att domarna enhälligt utsett just mitt kattbarnbarn till den vackraste katten. Säkert blev jag minst en dm längre på en gång och mungiporna fick ordentlig gymnastik.

Den här bilden visar publiken som med spänning följer panelen och vilka katter som blir utsedda till Best in show. Många tummar kramas hårt under den här stunden!

Kattutställningen håller på mellan betämda tider, man måste checka in före ett visst klockslag och får inte lämna förrän tävlingen förklarats för avslutad. Det blir oftast ganska långa dagar. När speakern meddelat att tävlingen är avslutad är det så dags att plocka ner alltihop igen. Burklädsel och allt ska bort och så snabbt som möjligt vill alla komma iväg hemåt – ofta har man sen åtskilliga mil att köra innan man är hemma. Ett intresse som tar ganska mycket tid följaktligen, men som också ger en hel del igen. Man träffar många människor från alla möjliga håll och kanter och knyter många nya vänskapsband.

Cruising…..

Nyss har lördagen gått över i söndag och jag sitter småfrysande framför datorn. Har varit ute på cruising och skulle allt behövt ha mera kläder på mig. Hade inte alls tänkt åka dit, det är flera år sen jag var på cruising sist, men så blev det en sån där impulsgrej som oftast blir väldigt trevliga till sist.

Vi bestämde oss för att äta ute med några kompisar, hoppade i bilen och drog. Och eftersom jag tänkt mig att bara åka dit och äta och sen åka hem och dessutom nästan aldrig fryser, så hade jag ju inte mycket på mig. Men hur det nu var så blev vi kvar ända tills småtimmarna och kallt blev det – men trevligt. Här fanns fina bilar och fula bilar, alla möjliga sorter och slag. Min personliga favorit är ju Mustangen, en sån skulle jag vilja ha, helst från mitten av 60-talet.

Det är så kul och osvenskt med folk i alla åldrar som minglar runt (och rätt många vinglar också, mindre kul!) och pratar med varandra. Precis när jag tänkt ge upp för jag vara så stelfrusen hittade vi några kompisar som erbjöd plats i en varm och skön glidarbil. Klart som sjutton att man blir kvar ett tag till då!

 

Sen var det ju inte det lättaste att ta sig ut ur samhället när vi tröttnat och skulle fara hem. Nu är det mer än hög tid att summera dagen och krypa till kojs, måste upp i ottan igen för då väntar nya äventyr.

Melodikrysset

Min dag i dag började tidigt, redan vid femtiden på morgonen var jag uppe. Agerade transporterare åt sambon som behövde skjuts ut till maskinen i skogen och sen var det dags att ta itu med dagens vanliga sysslor. Djur ska ha mat och motion oavsett vad det är för dag eller vad det är för väder. Ni som är trogna läsare vet att jag har en favorit-sysselsättning just på lördagar – melodikrysset . Det är inte ofta jag låter något komma emellan mig och krysset, men idag gjorde jag faktiskt ett sånt val och ägnade mig åt något annat som kändes viktigt. Utan kryss blev jag dock inte, eftersom man kan lyssna på webbradion och det har jag gjort nu.

Lite knepigt var det allt idag och jag har pratat lite med Mr Google och har ändå fått gissa lite när det gäller V15. Kan inte komma på vad det är för låt som Cedemark spelar, jag känner igen den, men är alldeles bet att komma på vad det är. Med hjälp av de bokstäver som jag redan har till hjälp får det ändå bli en kvalificerad gissning att Lars är förnamnet som söks, troligen Lars Berghagen. Är det någon som har en annan teori så får ni gärna höra av er.

Så här ser då mitt förslag till lösning av melodikrysset v. 23 ut:

V1 Beppe, L1 Bergman, L2 Povel, L3 EMD, L4 Pretenders, L5 Utanför, V6 Marit, V7 Räv, V8 Stan, V9 Mills, L10 Lill, V11 Få, V12 Norlander, L13 Oss, V14 Is, V15 Lars.

 

Lycka till!

En alldeles speciell dag idag….

Vi borde nog se varje dag som en speciell dag, en förmån att få finnas till och delta i livet. Just nu håller naturen på att ladda upp för en riktig fest. Efter en lång tid av vila och meditation vaknar den upp, utvilad och redo att berika vår tillvaro.  För att riktigt inspirera oss till livslust pyntar den sig i sin vackraste skrud och det är så härligt att följa med i allt som händer.

Mitt i allt det vackra lunkar så vardagslivet på, människor föds och människor dör och vi kan inte göra så mycket annat än att acceptera det som sker. Men tänker man att det finns en mening med allt, så blir det lite lättare ändå. Det svåra är att det är långt ifrån alltid man förstår den meningen. Det är något bortom oss själva som fixar och donar och vi har ingen kontroll.

 

Naturen runt omkring oss bjuder på både vila och läkedom. När jag vandrade runt på stigarna i skogarna där mina förfäder gått före mig kunde jag känna en sån närhet och samhörighet med dem. Tyckte nästan att jag kunde höra hur de förklarade livets mysterium för mig. Eller att sitta bredvid älven på en sten och höra vattnet kluckande delge mig sina erfaren-heter.

Såna stunder behöver jag för att orka med det snabba tempo som vardagen erbjuder. Jag är nog lite som Dr. Jekyll and Mr. Hyde, det finns två helt olika jag. En som trivs med att vara mitt i smeten, där allt händer och så eremiten som har en annan,  mera filosofisk och asketisk sida. Som trivs med att försjunka i sina egna funderingar över livets mening. Båda behöver utrymme för att jag ska fungera och må bra. Nu på morgonsidan har filosofen fått härska en stund och den andra sidan är nu redo att ta över, för det är dags att gå ut och möta världen igen. Sånt är livet och livet är härligt just nu – lyft blicken och se er omkring – vem kan motstå allt det här vackra?

Korten ni ser kommer från besöket på Bäsna trädgård tidigare i veckan, det kan väl passa bra i samman-hanget. Där kan man också drömma sig bort en liten stund och ladda batterierna.

Min torsdagssysselsättning…..

Här ser ni platsen där jag brukar hålla till på torsdagskvällarna.

 

Här finns apparater av många sorter och slag, alla konstruerade för att bättra på vår hälsa och figur. Förutsatt att man gör rätt förstås. För att säkerställa den saken är det praktiskt är att ha en egen tränare som är med och kollar.

Vi som träffas på torsdagarna är en väldigt blandad grupp, i såväl ålder som kön. Det blir en hel del prat och skratt under tiden vi tränar, mest är det väl jag och en kille som håller låda. Han är en rätt skön typ tycker jag och sätter igång på mitt munväder med sina kommentarer. Ikväll var det sista gången före sommaren, synd nog. Jag har kommit in i gruppen rätt sent och skulle verkligen behöva hålla på över hela sommaren, men de flesta vill ju ha sommarlov. Vår tränare är också en hängiven golfare, så den här årstiden vill han nog hellre vara ute på golfbanan än att var inne i träningslokalen. Efter avslutad träning är det skönt med en stund i bastun för att mjuka upp alla stela och ömma leder. Ikväll fanns ytterligare en programpunkt eftersom det var sista gången på länge: vi gick ut och åt en bit mat tillsammans och satt och pratade en stund. Det var trevligt och tiden gick fort. Och maten var himla god, jag åt thaimat, något av det godaste som finns om ni frågar mig. Mums – så där lagom starkt och gott!

Men nu är jag hemma igen och ska samla ihop mig en stund innan jag går till sängs. Dagen har varit rätt rörig, jag har gjort det ena tokigare än det andra idag, men jag känner mig lätt till sinnet och mycket glad, så allt blir nog bra, bara jag kommer i takt med mig själv. Det mesta brukar klarna om man bara väntar och låter tiden ha sin gång.

Finns det nåt mera….

Idag skulle min mormor Elsa ha fyllt 100 år om hon hade levt. Tyvärr är hon borta sen sex år, men för mig är hon i allra högsta grad levande. Kvällen innan hon gick bort kom hon och sa hej då till mig. Vi hade gäster hemma och mitt i allt så kände jag väldigt tydligt hennes närvaro, tänkte direkt att nu är det nåt fel med mormor, jag måste ringa mamma, men så tänkte jag att det kan jag ju inte göra. Jag har ju gäster att ta hand om och förresten vad hade jag att gå på? Så jag ringde aldrig, men mycket tidigt nästa morgon ringde mamma mig för att tala om att mormor gått bort under natten. Först blev jag arg, varför hade ingen ringt mig direkt, jag hade velat åka dit för att ta farväl. Men sen kom jag på att mormor hade ju själv skött om den saken, så varför vara arg. Jag visste ju redan när det ringde.

Det hände nåt liknande en annan gång. Jag skulle upp tidigt och jobba i hemtjänsten, har alltid jättemycket att göra med alla djuren på morgnarna och för att hinna i tid så är det rejält stressigt. Men just den här dagen så kom en spelmanskamrat in i mitt sinne. Jag drevs mitt i allt till att plocka fram min fiol och spela en speciell låt som jag gjort åt denne spelmanskamrat när han fyllde 85 år. När jag spelat låten sa jag högt att jag hoppas du har det bra var du än är, stoppade ner fiolen och stressade vidare. När jag en stund senare anländer till min arbetsplats berättar jag om min morgon och får då höra att han har gått bort. Visst är det konstigt.  Nonsens enligt en del och jag vet inte, kan inte alls förklara. Bryr mig inte om att försöka heller. Varför skulle jag?

Just idag funderar jag i alla fall lite över om mormor sitter med änglavingar på ett mjukt moln däruppe i himmelen och käkar gräddtårta. Jag hoppas det!

Vart vi tar vägen när vi dör vet jag inte, kanske är det slut för tid och evighet, kanske är det som en del tror att vi kommer tillbaka och liv efter liv lever i något slag förhållande till dem som vi varit nära i tidigare liv. Vem kan veta? Ingen antar jag, men visst händer det väl att vi träffar på någon som vi direkt känner en enorm samhörighet med, det är precis som om man skulle ha känt varandra jämt, fast man träffas för första gången – eller för all del precis tvärtom, någon man instinktivt känner motvilja emot, fast man aldrig har träffats förut. Ja, sånt är inte lönt att grubbla på, det kan man ju inte påverka i alla fall. Bäst att ta vara på varandra i det enda vi vet att vi har – här och nu!