Idag gjorde jag fynd på YouTube igen! Här kommer min favoritsaga i både ord och ton. Jag har den ju redan tidigare, i bokform, på skiva, på kassett och som video. Men jag tycker i alla fall att det är roligt att hitta den på tuben. Boken hade jag som liten och både jag och brorsan läste den ofta, ofta. Jag har t om fått investera i en ny bok för att ha något att läsa för barnbarnen, den andra var så utsliten så det var lösbladssystem. 1978 kom den tonsatta varianten, då som grammofonskiva och naturligtvis införskaffade jag den med stor spänning. Ofta har man höga förväntningar som inte alls infrias, men i det här fallet blev jag inte alls besviken utan tvärt om väldigt förtjust i Peter Lundblads tolkning av Tove Jansson.
Målmedvetet har jag sen arbetat för att föra in Knyttet i först mina barns liv och senare i mina barnbarns liv. Utbudet är ju lite större nu än på min tid, men jag har framhärdat så den finns numera i minnesbanken hos barnbarnen också. Vem vet om det får hänga med in i nästa generation också. Får mormor ha hälsan så kommer det nog att bli så.
Första barnbarnet gillar speciellt den här sista delen när mårran är med. Massor av konstiga ord också som förstärker spänningen.
Själv gillade jag aldrig Tove Janssons böcker, tror jag tyckte bilderna var tråkiga. Men däremot så gillade jag mumintrollen när de kom på TV. De där stora figurerna som bodde i mumindalen och pratade så roligt. Sonens favoritprogram när han var liten var de vackert tecknade muminfilmerna som gick på TV:n. Söndagar kl 8 vaknade vi till “mamma och pappa och Morran och My”.
Ha en bra dag/Inger
Så söta sagorna är, men inte minst är bilderna ljuvliga.