Dags att sova…

Tröttare än tröttast, nyss hemkommen från goda vänner som bjudit på mat och trevligt sällskap. Skönt med den ca kilometerlånga promenaden hem, för jag är däst och trött av allt smaskens jag klämt i mig. Och det börjar bli segt att hålla sig vaken. Måste se till att komma omkull före midnatt, snart är det dags för en ny arbetsvecka. Har också hunnit med att sjunga i vår kyrka. 29 avlidna personer lästes upp och tändes det ljus för. Kyrkan var välbesökt idag, vilket den väl inte är i vanliga fall. Jag minns så väl hur det kändes att sitta i kyrkan och vänta på att höra prästen läsa upp min pappas namn. Ingen känsla  jag längtar till att få återuppleva precis.

Har kommit mig för med något som jag gruvat mig för under en lång tid. Det var hemskt, men ändå skönt att det liksom ”gått hål” på eländet. Nu kan det bara bli bättre.  Men nu ska jag sova och därmed basta.  Godnatt-kramar till er alla!

Nu är det lördag igen….

Vaknade väl tidigt även denna morgon, men lyckades sen somna om en stund. Det blev ju rätt sent i natt, så det var nog bra och i kväll är jag bortbjuden på middag, så helst skulle jag nog hunnit med en liten eftermiddagslur också.

Idag har jag fått ett riktigt hedersuppdrag, jag är nämligen barnvakt åt släktens senaste tillskott, en “liten” Sankt bernardshund. Ja han är redan betydligt större än lilla fröken hund, fötterna är enorma och tung som en riktig klump är han också. Så vad månde bliva, vi får väl ta hästtransporten och skjutsa honom i! Han växer så det knakar. Just nu vilar han sig lite, så det är lugnt, men han kan ju vara rätt busig emellanåt och tänderna är vassa som sylar. Söt är han också!

Hann i alla fall med att kryssa även om jag måste erkänna att det var en fråga som jag hade absolut noll koll på till att börja med. Tommy Körberg hördes sjunga låten “En som du”, inspelad 1968 enligt Herr Eldeman. Andra sidan på skivan heter Jezamine, har jag också lyckats klura ut. Sen var det helt stopp för vad som skulle fyllas i var ett ord ur den engelska orginaltexten . Med hjälp av andra bokstäver blev mitt svar ändå “RED” för vad annat kunde det bli? Jag gnolade på låten och la pannan i djupa veck och så helt plötsligt gick det upp för mig. Jag tyckte själv det var konstigt att jag lyckades hålla kvar melodin i huvudet, men det var ju inte så konstigt trots allt. Det var ju Red, red wine som jag hört Bob Marley sjunga hur många gånger som helst. Lyssna själv här nedanför så får du höra.

Lösningen av melodikrysset nr 44 blir så här i min tappning:

V1 Mästra, L1 Midsommar, L2 Sarah, L3 Ronalde, L4 Finer, V5 Ruiner, V6 Darin, V7 Andrew, V8 Och, V9 Dawn, L10 Näbb, V11 Marie, L12 Ren, L13 Per, V14 Webber, V15 Ronnie

Lycka till i jakten på melodikrysspriser!

Å här kommer lite mera nattsurr….

Klockan har redan passerat midnatt och här sitter jag knaprande på en hårdmacka med leverpastej på. Att det kan vara så gott att äta så här på nattkröken. Inte undra på att man har så frikostig figur när man har såna vanor! Skulle gärna ätit några fler, men när jägaren stiger upp i ottan och funderar över vart leverpastejen han köpt tagit vägen lär jag väl ångra mig i så fall. Ska nog faktiskt ta och handla hem mer leverpastej när natten blir till dag, ifall lusten kommer på igen så jag kan äta med gott samvete. Eller så är det på grund av att jag inte får som jag blir så sugen just nu. Gott var det i alla fall. Vet inte när vi hade leverpastej hemma sist, det är länge sen. Jag hade glömt att det var så gott. Ännu godare hade det varit med ett par gurkskivor längst upp på toppen. Det ska jag också köpa, kanske är det tur att den inte kombinationen fanns att tillgå nu, för då hade jag nog inte kunnat låta bli att äta upp den lilla pastejbiten som finns kvar. Och då hade det garanterat blivit gnäll, ingen tvivel därom.

Har varit ute och rest även under fredagsdygnet. Brorsan och jag gjorde oss en tur tillsammans, Hjulsjö var vårt mål, för det var dags för lite pyssel vid gravarna. Och så skulle ju ljusen tändas också. Nu är pappa, farmor och farfar och alla fastrar och farbröder omstoppade med granris och så lyser en liten lykta vid varje grav, för att påminna om värmen som finns i våra hjärtan när vi tänker på våra nära och kära som inte längre finns kvar här på jorden, utan numera vakar på oss uppifrån himlen.

Efteråt tog vi en tur till ett annat av våra gemensamma favoritställen: Grythyttan. Tyvärr var ju inte antikvariatet öppet idag (bara öppet på lördagar) och fiket hade också hunnit stänga innan vi anlände. Men Neerings glasskiosk var fortfarande öppen tur som var, annars hade jag blivit besviken. Jag har berättat om dem tidigare i min blogg. De har den mest underbara glassen och jag klämde utan prut i mig hela tre kulor och så en cappucino till det. Mandarin, blodapelsin och valnöt var de smaker jag valde idag. Mums!

www.neerings.se

Tillbaka hos broderskapet blev det sen ytterligare en resa, den här gången i minnenas arkiv. Brorsan plocka nämligen fram en gammal goding på dvd  och vips så hamnade vi på Ponderosa för att hälsa på gamla bekanta.

 

 

Vem kommer inte ihåg de här käcka gossarna. Jag minns hur söt jag tyckte att Little Joe var och nog tyckte jag det även idag, men kanske att Adam mera är i min smak nu. Och Hoss tyckte vi extra mycket om, för han påminner så mycket om en av våra farbröder, en av dem som vi stoppat om idag.  Det var roligt att få träffa bröderna Cartwright igen! Jag kommer nog snart tillbaka på nytt besök.

 

Oj, nu ser jag att klockan är alldeles för mycket. Nu har jag varit uppe i 21 timmar, dags att krypa till kojs för jag ska snart upp igen. Godnatt med er!

Ett hjärta av kärlek

Den här uppmaningen fick jag via mail från en vän. Jag skickar vidare till alla er kära bloggläsare. Tänkvärda ord, eller hur? Var rädd om dina vänner!

Ta aldrig någon för givet.
Ha alla dina vänner nära ditt hjärta,
för du kanske vaknar en dag och upptäcker att du förlorat en diamant när du var för upptagen att samla på stenar.

Det är bättre att ha få diamanter än många stenar.

Fredag

Ny dag, fredagen är här. Börjar försiktig och i mörker liksom varje dag den här veckan. Ja det gör väl förstås varje dag, men det  är ju inte säkert att jag är vaken och ser det. Men nu är jag vaken och mörkret är kompakt, ännu inget tecken på att gryningen kommer, men snart så kan man ana att ljuset och dagen vaknat.

Efter jobbet igår var det dags att packa in kattbarnbarnen och bege sig mot Kristinehamn för att möta dottern och överlämna hennes telningar. Man kan ju säga att de varit hos mormor på höstlov, precis som många andra tvåbenta barnbarn säkert varit den här veckan när barnen varit lediga och föräldrarna jobbat. Kristinehamn ligger ganska mitt emellan våra bostadsorter och McDonalds har blivit vår givna mötesplats. Där möts vi över en fika eller en burgare av något slag och sen vänder vi våra bilar och far tillbaka åt samma håll som vi kom ifrån. Jag hade gärna haft de gulliga små liven kvar här betydligt längre, saknar dem redan, men dottern saknade dem också. Liksom kattfröken som var kvar hemma. Hon har föresten varit ute i världen och sett sig om. Var till Schweiz förra helgen på en stor världsutställning och tävlade och det gick hur bra som helst. Hon kan numera titulera sig worldwinner -09. Tidigare har hon också plockat hem titlar på rad, vår vackra lilla fröken. Dottern berättade hur glad hon varit när de kom hem till sitt hus och hur hon glatt sprungit in för att hälsa på sin kompisar och hur besviken hon blev när hon inte kunde hitta dem någonstans, varken uppe eller nere var de, trots att hon letade överallt. Nu är polarna återförenade och glädjen var stor. Och på söndag kommer en ny liten krabat, det blir spännande att se vad de tycker om det.

Värst vad bra låtar de spelar på radion på morgonarna. En favorit igår och ny favorit idag,  CajsaStina med den där fina låten “Dagen är vaken” som jag tycker så mycket om. Den passar ju onekligen bra vid den här tidpunkten och vaken är jag! Kanske man hör bättre så här tidigt, innan skallen blir full av allt annat skrammel.

Snart är det dags att köra för fulla spjäll igen, men ännu en liten stund kan jag kosta på mig att ta det lugnt och köra en mjukstart på den här dagen. Skönt!

 

Och så blev det ännu en dag i våra liv……

Ja, så var vi här igen då. Vaknade lika tidigt idag. Nog är det väl sjutton också. Kolsvart ute och inte kan man skramla med något inne heller, för då väcker man hela huset. Men att ligga och snurra i sängen är heller inte trevligt och datorn surrar så tyst, så jag passar på att blogga lite.

Nu har jag i alla fall tagit min medicin och dessutom klämt i mig några omega 3 kapslar. För nu ska det bli fart på kärringen har jag tänkt. Det börjar kännas att jag passerat det där magiska strecket för några månader sen, eller vad det kan vara, men rätt seg känner jag mig i alla fall just nu och då vet ni att man alltid får en massa goda råd från vänner och bekanta. Ett av de råden bestod i att börja äta ovanstående kapslar och varför inte. Jag hade t o m hemma eftersom jag köpt förut, men inte kommit mig för med att äta upp dem. Jag avskyr nämligen att stoppa i mig medikamenter av något slag, så varför jag köpte dem från början kan man fråga sig. Tror faktiskt det var ena dottern som övertalade mig, hon tyckte väl att det behövde bli lite mera fart på morsan inför femtioårsdagen. Eller så var det min vän Bokmalens målande berättelse av allt praktiskt man kunde använda omega 3 kapslarna till och hur pigg hon blev av bara farten. Nu är det bara att vänta på att energin ska komma farande och träffa mig med kraft. Kanske är det bäst att jag stoppar i mig maxdos, för här finns en del att jobba med för mirakelingredienserna som finns i den lilla kapseln. Det blir spännande att se om det händer något, men först och främst gäller det att komma ihåg att stoppa i sig dem, annars hjälper de ju inte.

Nu hör jag “Underbar” med Scotts på radion – fint. Jag gillar den låten, faktiskt, fast det är en sån där smetig danslåt så har den fångat mig. Gillade den direkt jag hörde den och så har det fortsatt så. Hör att radioprataren talar om hur viktigt det är att man tänker positivt och fokuserar på möjligheter istället för att bara se hinder. Instämmer till fullo. Ett bra budskap att kabla ut i etern. Hoppas att många hör och tar till sig så det sprider sig likt ringar på vattnet!

Gårdagen fortsatte lika fint som den började. Det var en bra dag rakt igenom. Som genom ett under fick jag plötsligt en efterlängtat cd i min hand. Undret bestod av en kedja av snälla människor som ställer upp för sina medmänniskor. Fantastiskt – och jag blev så glad. Jag har lyssnat och njutit och kommer att fortsätta med det idag. Tusen tack alla som medverkat i denna kedja.

Nu börjar man i alla fall ana en siluett här utanför mitt fönster. Riktigt vackert är det med en ensam stjärna blinkande, liksom för att hälsa mig godmorgon och så horisonten som försiktigt färgas i svagt gulorange som så småningom tonas upp i blått. Först ljusare blått och sen allt mörkare som sen övergår i svart. De stora träden härutanför håller ut sina spretiga grenar och verkar nästan försöka mota bort mörkret och hälsa gryningen välkommen. Dagen håller på att vakna och även om jag njuter av den vackra bilden så är jag glad över ljusets intåg. Välkommen du nya dag!

Höstmörker…

Nu kommer äntligen dagsljuset, om än sakta smygande. Usch vad det är jobbigt med mörkret. Och jag gillar inte alls det här påfundet med att skruva klockan hit och dit. Det förvirrar min kropp och den är redan förvirrad så det räcker, sommarens lyckorus har kommit av sig och kvar finns en känsla av att vara ensam och nyvaken, ni vet hur det kan kännas när man precis vaknat och inte riktigt vet vad som var dröm och vad som är verklighet. Men hösten är här, det är ett obestridbart faktum och jag är ingen höstmänniska. Visserligen kan hösten vara enastående vacker med en färgprakt som nästan tar andan ur en och luften är klar och härlig att insupa, men mest är det mörker, regn och blåst.

Nu är det mörkt när man vaknar och mörkt nästan direkt man kommer hem från jobbet. Dygnet har liksom krympt på något sätt. Men det är ju bara att hänga med och anpassa sig, som i så mycket annat här i livet. Snart är det dags för ljusslingor och adventsljusstakar att dammas av, en del har t o m tjuvstartat. Såg häromdagen en gård i närheten där man käckt draperat flera ljusslingor i ett träd och i ett fönster inomhus tingeltanglade en enorm ljusslinga med massor av stora glödlampor på rad. Säkert ett försök att stänga mörkret ute, men det kändes inte rätt i alla fall. Alldeles för tidigt för advent nu. Åtminstone hos mig, fast uppenbarligen inte hemma hos dem. Ja ja, om var och en gör som de tycker är bäst så blir det väl bra i alla fall. Alla behöver ju inte vara på samma sätt.

För mig går det lite trögt efter min sjukvecka. Första dagen på jobbet tycktes oändlig. Soffan därhemma ropade efter mig när jag äntligen kom hem tillbaka och jag gjorde den raskt till viljes. Hade inget val kändes det som. Men sen ville den inte släppa sitt grepp om mig, trots att jag hade en tid att passa. Snooze-knappen utnyttjades flera gånger och plötsligt var det riktigt bråttom. Lyckades slinka ur soffans grepp till slut och utförde mitt uppdrag, om än något sömndrucken till att börja med.

En tur till dottern i grannbyn, för att hämta något och lika mycket för att få tiden att gå så jag skulle kunna gå och lägga mig med gott samvete. Säkert inget trevligt besök för även där fanns en soffa som förhäxade mig. Vaknade sent omsider och undrade var jag var. Barnbarnet hade rätt roligt åt mormor, hon hade hoppats att jag skulle sova ända till morgonen och hade inte tänkt väcka mig. Frusen och kulen tog jag avsked och åkte hem till min egen sovplats.

Gårdagen förflöt något mera harmoniskt, men soffan ropade likafullt när jag kom hem. Och jag föll till föga. Dock utan snooze den här gången. Skulle iväg och hämta mannen långt ut i mörka skogen, så jag fick tvungen att masa mig upp. Och var jag inte vaken tidigare så blev jag, fy vilken färd. Allt regn hade gjort skogsbilvägen lerig och hal och lägg därtill några skogsmaskiner som obarmhärtigt färdades upp och ner i denna lervälling så kan ni kanske tänka er att man behövde hålla tungan rätt i munnen. Nästan så man har glömt den här typens färder. Så här var det ofta förr när jag i tjällossningstid brukade fara från min nuvarande bostadsort till den där jag växt upp, ett antal mil bort. Man färdades lika mycket i sidled som framåt och det enda man tänkte på var att se till så det inte tog stopp, för då skulle man aldrig komma iväg igen. Numera är vägen asfalterad och det är märkligt så fort det går att anpassa sig till nya tiders moderna påfund.

Men nu väntar den här dagen på att upplevas! Jag vaknade redan vid femtiden, har blivit inställd på det av någon anledning och försöker som bäst att ställa om min inre klocka till en något senare alarmtid. Vad ska jag upp och göra så tidigt? Göran Greider fick bli mitt sällskap i denna arla morgonstund, så nu kan jag lämna tillbaka hans bok på biblioteket och kanske plocka med mig en annan hem i stället. Men jag är glad idag, dagen har börjat bra, så nu får vi se vad resten av dagen har att bjuda på.

 

Musikens magi…

Vad sägs om det här! Jag var inne på You Tube och botaniserade lite och helt plötsligt snubblade jag över Andy McKee. Vilken kille, jag har aldrig sett någon hantera en gitarr på det här sättet förut och bra låter det också. Det finns flera klipp med honom och alla ger mersmak. Det får nog bli en investering för min del. Jag ser fram emot att ligga raklång i tv-soffan och njuta av hans sällskap. Sämre kan man ha det, helt klart.

Andy McKee är född i Topeka, Kansas 1979 och om jag förstått det rätt så komponerar han också mestadels av den musik han framför.  När jag börjar att leta lite information om honom upptäcker jag att han alldeles nyss varit i Uppsala och medverkat på en gitarrfestival där, nu i oktober. Synd att man missade det. Kolla in klippen på “tuben”, den här killen är bra! På de här adresserna kan man också lyssna till flera låtar och beställa skivor om man har lust: http://www.candyrat.com/artists/AndyMckee/GatesofGnomeria/  http://www.candyrat.com/artists/AndyMckee/ArtOfMotion/

 

Drömmar….

Å så var det lördag igen och äntligen lite ordning och reda. Jag har rest mig upp och kommit på fötter, om än lite halvdarrig emellanåt, det är lite jobbigt att gå ut i vimlet när man nästan levt som eremit en hel vecka. Hjärnan måste väl ställa in sig på att det återigen är stress och jäkt som gäller, slut på långa lata dagar i sängen. Den suckar nog lite och tänker: nog kunde du väl hålla dig stilla en stund till, det var ju så skönt att få ta det lugnt ett tag.  Magen signalerade nästan direkt när jag vaknade att den vill ha påfyllning, precis som det brukar vara och så har jag kryssat, i rätt tid och i rätt sällskap. Ja. så sakta men säkert håller det på att bli precis som vanligt och det är väl ändå det bästa får man tycka.

Jag var till kyrkan igår kväll och såg fantastiska bilder från Afrika och hörde tjejernas berättelse. Vilken upplevelse de varit med om, det går nog inte riktigt att fatta för oss som inte varit med. Men vi bär alla på olika drömmar. Att åka till Afrika och vandra med gorillor och andra vilda djur är inte min dröm. Det var trevligt att få dela deras dröm en stund, men jag känner ingen som helst längtan att gå i deras fotspår. Vet faktiskt inte vad jag skulle vilja göra. Borde säkert fundera lite på det innan det är för sent. Har väl inte haft tid tidigare och rätt som det är så är det ju försent. Kanske jag inte har någon dröm? Hemska tanke, det måste väl ändå alla ha, säkert även jag om jag stillar mig lite. Det är väl så att drömmar har väldigt olika proportioner, många drömmar finns kanske här i vardagen, men är ändå drömmar och något att sträva efter. Såna har jag ju så klart, flera stycken. Vilken tur, det hade ju varit hemskt annars, som om allt var fixat och klart och det enda som återstod var att vänta på det som vi alla vet ska komma en dag. Jag räds inte den dagen, men jag har heller ingen som helst brådska, det får gärna dröja ett bra tag än innan det är dags för det slutliga bokslutet. Jag är nog lite för nyfiken också, det finns mycket kvar att lära och utforska. Den första halvan är redan upplevd och klar och den kan jag inte påverka längre. Det som har hänt har hänt, men för andra halvan finns ju enastående möjligheter. Man inbillar sig väl att åldern gett klokhet och andra egenskaper som kan vara bra att ha med sig på den fortsatta vandringen, men det skulle inte förvåna mig ett dugg om jag kommer att göra lika många tokigheter och misstag framöver också. Men bara man lär sig något av sina misstag så är det ju ändå inte bortkastad tid utan istället värdefulla lärdomar.

Min mamma har just fångat en av sina drömmar och omsätter den till verklighet. 76 år ung har hon skaffat dator och vill lära sig att surfa på nätet. Hon är mycket hantverksintresserad och har i åratal hört mig berätta om allt häftigt hon skulle sett om hon haft internet. Nu är det dags för hennes inträde i denna värld och jag är mycket stolt över min mamma. Hennes handling visar att hon är en god förebild för oss barn, barnbarn och barnbarnsbarn. För barn gör inte som man säger, utan barn gör som man gör och min mamma ser till att fylla sitt liv med meningsfullhet och vågar utvecklas och prova nya saker och fortsätta leva ett aktivt liv. Hon lever sina drömmar och det är ett värdefullt arv att efterlämna tycker jag. Heja morsan! Det ska bli spännande att följa med dig på upptäcktsfärd i cyberrymden.

Men visst ja, jag höll ju på att glömma det viktigaste i dag, krysset! Här följer den lösning jag knåpade ihop till v 43:

V1 Barberaren, L1 Björling, L2 Reeves, L3 Ebbesen, L4 Ryan, L5 Näslund, V6 Överbyvals, V7 Lee, V8 She, L9 Engberg, V10 Hund, V11 Sten, V12 Guld, V13 Gul, V14 Lindberg

 

 

 

 

Sakta men säkert….

Nu så, nu börjar jag piggna till igen. Var hungrig i morse och det är ett friskhetstecken så väl som något. Frukost är vanligtvis det bästa på hela dagen, om du frågar mig, men så har det inte varit tidigare under den här veckan. Riktigt fit for fight är jag väl inte ännu, men nästan. Och lite ensam och övergiven har jag ju känt mig även idag, så helt färdig deppad är jag nog inte, men jag kommer mig.

Dagvilsen blir man av att bara ligga och dra sig också. En kompis ringde tidigare i veckan, ville ha hjälp med krysset, som jag inte löst eftersom jag var upptagen av annat hela helgen. Tänkte lyssna på webbradion på söndagskvällen, men blev sjuk och sen har jag inte orkat och inte alls haft koll på vilken dag det är. Lovade att jag skulle lyssna senast onsdag, men den har visst redan varit så det blev inget med det. Hon ringde igen idag och nu hade jag missat att “bladet” kommit också. Det brukar jag och “dammdamen” läsa gemensamt på jobbet, en mycket viktigaste händelse, men inte den här veckan. Posten låg kvar ute i lådan. Ingen ordning alls med andra ord.

Ser fortfarande rätt anskrämlig ut, men snart får jag väl tvungen att göra en insats antar jag. Dottern påstod att jag såg ut som om någon plockat upp mig ur en sopcontainer, så här krävs väl krafttag och lite konstgjord hjälp. Men sånt finns ju både på tub och burk, så någon råd ska det väl bli med mitt återinträde i samhället. Tänkte försöka mig ut i morgonkväll. Såg i bladet, som jag nu har läst, (har löst krysset också, så ni ser det finns hopp!) att det blir bildvisning i kyrkan från en Afrikaresa som några kompisar gjort. Jag vet att de har massor av fina bilder och mycket intressant att berätta, så det skulle jag gärna vilja se och höra.

Apropå bilder, här kommer några som jag tog under min morgonpromenad i söndagsmorse. Jag har svårt att komma överens med kameran i min mobil, tyckte den gamla var mycket bättre, men när en tidning testade flera mobilkameror nyss fick min betyget bäst i test. Så kanske är det så att det helt enkelt beror på fotografen.