Tröttare än tröttast, nyss hemkommen från goda vänner som bjudit på mat och trevligt sällskap. Skönt med den ca kilometerlånga promenaden hem, för jag är däst och trött av allt smaskens jag klämt i mig. Och det börjar bli segt att hålla sig vaken. Måste se till att komma omkull före midnatt, snart är det dags för en ny arbetsvecka. Har också hunnit med att sjunga i vår kyrka. 29 avlidna personer lästes upp och tändes det ljus för. Kyrkan var välbesökt idag, vilket den väl inte är i vanliga fall. Jag minns så väl hur det kändes att sitta i kyrkan och vänta på att höra prästen läsa upp min pappas namn. Ingen känsla jag längtar till att få återuppleva precis.
Har kommit mig för med något som jag gruvat mig för under en lång tid. Det var hemskt, men ändå skönt att det liksom “gått hål” på eländet. Nu kan det bara bli bättre. Men nu ska jag sova och därmed basta. Godnatt-kramar till er alla!
