Änglarna sjunger…

Glömde berätta om de sex små änglarna som var med oss igår och sjöng in advent, barnkören. Finns det något underbarare än att höra späda barnröster sjunga ut sin glädje! Lite lagom uppklädda och med massor av spring i benen står de framför oss och tindrar med ögonen och mitt hjärta känns så konstigt, som om det vill svämma över på något sätt. Ögonen svämmar över lite de också och mungiporna sitter lindade runt öronen. Jag hoppas det kändes så för resten av kyrkobesökarna också, för man behöver få känna den känslan emellanåt. Det känns gott! Alla människor behöver känna sig älskade och älska, men det finns många ensamma människor med förstenade hjärtan. En sån här stund kan i alla fall göra att det värmer lite, långt därinne och mildra ensamheten en smula. Delad glädje är dubbel glädje, så sant som det är sagt.

Idag har jag låtit snålheten bedra visheten! Är åter inne i en leverpastej och gurka-period och dessa ingredienser har en svinnande åtgång här i huset. Skulle fylla på förrådet med smörgåsgurka och vandrade in på Hemköpsbutiken i grannsamhället i detta ärende. Blev sen plötsligt väldigt prismedveten och fann att Hemköps egen smörgåsgurka var betydligt billigare än andra sorter. Jag hade aldrig smakat just den sorten, men tänkte att det kan väl inte vara någon större skillnad och plockade med mig en burk till kassan. Väl hemma igen åkte vattenkokaren på och smör, leverpastej och bröd plockades fram. Här skulle njutas av te och leverpastejmacka, men gissa om jag blev besviken. Gurkan var ett riktigt bottennapp – så härmed utfärdas en varning – köp inte den sorten, lägg på några kronor och få bättre kvalitet! Min första impuls var att tippa ur allt i vasken, bättre att äta bara leverpastej. Men nu har jag spetsat lagen en aning med socker och ättiksprit, kanske lyckas jag få slut i burken tack vare denna åtgärd, men jag är inte säker. Den ska i alla fall få ytterligare en chans innan jag bestämmer mig.

Bara en enda dag kvar i november…

Dags att “peta på remmen” igen då och ta tag i en ny arbetsvecka. Nästan varje kväll är det något inplanerat också, så det blir nog en rätt intensiv vecka. Idag blir det trängsel nere vid distriktssköterskemottagningen, allmänheten får vaccinera sig och jag har hört många som ska dit, bl. a husets herre, svärmor och en fiolspelande krysskompis. Jag önskar dem lycka till. Många är faktiskt rätt spruträdda, fast de är vuxna, men de är ännu mera rädda för den hemska svininfluensan. Det lär visst finnas ett konstaterat fall i vår kommun hittills, eller så var det åtminstone i torsdags, enligt de sköterskor som utförde vaccinationerna då. Men mycket kan ju ha hänt sen dess förstås.

Väderleksprognosen för idag ser inte alls kul ut, tänkte jag skriva, för det har varit dagsregn utlovat ända tills igår kväll. När jag nu tittade var det uppehåll hela dagen och endast en liten skvätt mellan kl. 20-22. Månne vädergubbarna har tullat i flaskan igen, eller är det verkligen sant. Ingen blir gladare än jag över att slippa en hel dags regn, mitt humör blev genast lite bättre. Resten av veckan ska hålla sig mellan 0 och –8 grader, ganska lagom tycker jag. Inte mycket nederbörd utlovat heller, så det ser riktigt bra ut. Men man vet ju aldrig, rätt som det är så har de ändrat hela prognosen, så det enda som är riktigt säkert är att titta ut genom fönstret och se med egna ögon. Det är ju ändå inget man kan göra något åt.

Idag kan jag se fram emot en bil som startar utan protester, hoppas jag i alla fall. Den började ju jäklas i torsdags och trots flera övertalningsförsök (med hjälp av batteriladdare) fick jag ge upp. Det blev till att göra en nyinvestering, så nu sitter ett nytt fint batteri på plats. Det känns skönt, då slipper jag lägga energi på den saken i alla fall.

Nu väntar novembers sista dag på att upplevas. Sen är det tur som var ett helt år tills det blir november igen. Skönt! Det känns faktiskt mycket mera positivt med december, man tänker ju på ljus i massor och rött i parti och minut, en varmare känsla liksom. Fast också snö och kyla, även om det inte är så gott om den varan heller nu för tiden. Men i december är det liksom lovligt med snö och kyla, det hör till och är i takt med tiden på något sätt. Jag minns när jag var liten och gick till skolan. Snöplogkanterna var höga som hus, tyckte man i alla fall, kanske berodde det till viss del på att jag var betydligt kortare på den tiden, men visst har det förändrats. Är det växthuseffekten som spökar?

Idag ska vi lägga märke till hur vädret är, eftersom Anders sägs förespå julvädret. Vi får väl se om det stämmer. Det är intressant med såna där gamla vädermärken och jag köpte för många år sen en Bondepraktika för att lära mer, men det är ju så svårt att förstå vad det står och inte kommer jag ihåg heller, som de gamle. Intressant är det i alla fall, men det mesta är väl i otakt nu för tiden, skulle jag tro. Som Anders Fugelstad sjöng: “Ingenting är längre som förut, alla gamla sanningar är slut….”

Nu börjar min omvärld röra på sig. Granntantens son, som varit hemma på besök över helgen, gör sig i ordning för att återvända till en ny arbetsvecka. Först ska han hämta tidningen åt lilla mor, men sen bär det iväg. Jag själv ska inleda veckan med att och stoppa i en tvättmaskin, sen finns väl annat som väntar också. Ingen sysselsättningsbrist alltså!

Ha en bra dag, mina vänner!

 

Här kommer lite bilder från helgens aktiviteter!

 

 

Lördagens dansuppvisning i Djurås.

 

Taktiksnack, hur ska vi ta det här nu då, för att det ska bli riktigt bra. En del av körens medlemmar syns här i sakristian, före gudstjänsten.

   

Efter gudstjänsten serverades “ståfika” i kyrkan. Dagen till ära var det hela 90 besökare, det är inte ofta det händer.

 

 

I Kjell Walfridssons ateljé.

Hela kören var bjudna hem till Ingela och Kjell efter gudstjänsten. Vi serverades glögg och adventskaffe med gott bröd, samt fick höra Kjell berätta om hur hans liv utvecklats under de 20 år han haft sjukdomen Parkinson som ständig följeslagare. Gripande och intressant! Här kan ni läsa mera om Kjell http://www.missionskyrkan.se/Hemsidor-Distrikt/Mellansvenska/Hant-i-distriktet/Kjell-Walfridsson/ och här kan ni höra honom själv berätta http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=3494&artikel=2872442

Välkommen advent

Och så var det då första advent. Idag bär det av till kyrkan för att sjunga in advent. Jag gillar faktiskt att gå i kyrkan, fast det blir inte så ofta, det ska erkännas. Jag kan inte riktigt förklara varför jag trivs i kyrkan, men kanske är det för att det är skönt med stillheten som finns där. Man får lite tid till eftertanke och så gillar jag att sjunga med i psalmerna, man känner sig delaktig på något sätt. Min röst blir då en viktig del i gemenskapen, oftast är det ju inte så många besökare och långt ifrån alla sjunger överhuvudtaget, men nästan alla sitter ändå med psalmboken uppslagen. Kanske tycker de om att höra när andra sjunger och sjunger lite grann, tyst inom sig, fast omärkligt för omvärlden. Jag däremot tar i för kung och fosterland, speciellt en sån här dag.

För idag kommer de äntligen, alla fina adventspsalmer som man hela året längtat efter att få sjunga. Hosianna, Bereden väg för Herran, Dotter Sion och allt vad de heter. Ni känner säkert igen dem. På något vis pampigt och hemtrevligt på samma gång. Många av de andra psalmerna är svåra att hänga med i, slingrar sig hit och dit och texterna känns besvärliga att få till, men de här känner väl nästan alla igen och kan sjunga med i.

Kollade YouTube och hittade där en av de mera pampiga klassikerna Otto Olssons Advent. Den ska vår lilla kör framföra idag, efter bästa förmåga. Det är alltid lite spännande att se om det går vägen. Hoppas verkligen det, repetitionerna har gått rätt bra, så förhoppningsvis sätter vi den. Umeås studentkör, som ni hör på klippet, framför den med bravur. Luta er tillbaka, blunda och njut av skönsången och hälsa advent välkommen! Det är nämligen ingen idé att ni tittar, för själva filmen är värdelös, men sången är fantastisk.

 

Lördag

Jaha ja, idag var visst melodikrysset lite knepigt. Många har redan varit inne i min blogg och letat efter lösningen. Men jag har varit ute på annat och har inte hunnit skriva in den tidigare, men nu kommer den. Jag kan hålla med om att det var lite knepigt bitvis, dels ska man kunna svaren, dels ska man stava rätt också. Det ryska stjärnskottet hade jag aldrig kunnat gissa mig till, opera är inte direkt mitt expertområde. Men min vän Mr Google, han är bra på sånt, tryggt med såna vänner! Idag fick jag klara mig själv, utan mina vanliga kryssvänner, för jag kryssade lite i språnget. Åkte till barnbarnet tidigt för att hjälpa henne lite med kläderna hon skulle ha på sin dansuppvisning. Plockade med mig kryssplanen och headsetet för att kunna lyssna via radion i mobilen. Sen for jag direkt vidare till Djurås för att underhållas en stund av mängder av dansanta barn. Jag gissar att de var omkring 100 stycken allt som allt. I vissa nummer fanns samtliga på scenen samtidigt och i vissa var de uppdelade i mindre grupper. Temat för årets dansuppvisning var 3M – Michael (Jackson), Madonna och så Mamma, fartfyllt och energiskt. Det ser roligt ut, man blir riktigt sugen på att hoppa upp och hänga med. Säkert är det rätt konditionskrävande också, så det vore nog bra träning för min del.

Hade tänkt sköta om lite julhandel innan jag for hemåt igen, men det fick bero till en annan dag, hade ingen lust. Tog istället en tur till ett av mina favoritställen, där man kan köpa thaimat. Det blev väl en liten omväg, men det står jag ut med utan prut. Det luktade så gott i bilen på vägen hem, så jag kunde knappt hålla mig!

Nu ska jag väl inte glömma krysslösningen för v 48. Den kommer här:

V1 Copacabana, L1 Cornelis, L2 Petter, L3 Clapton, L4 Ace, L5 Netrebko, V6 Ryttare, L7 En, V8 Ta, V9 När, V10 Evert, V11 Bob, L11 Base, L12 Sus, V13 Anna, V14 Of, V15 Svarten .

 

Lycka till!

Nu är det lördag igen…

Igår var jag lite skadeglad, lika bra att erkänna det. Sjukfrånvaron ökade betydligt jämfört med dagen före och rätt många klagade för att än det ena, än det andra oönskade symtomet hade dykt upp efter torsdagens vaccination. Allt ifrån allmänt “duvna” till yrsel, feber, domningar, diarré mm. Men det är väl övergående får vi hoppas, så det är nog ingen fara, men lite otäckt tycker jag allt att det är, speciellt med alla små barn. I alla fall är jag fortfarande nöjd med mitt beslut att inte ta någon vaccination.

Det blev en tur till en av grannbyarna igår kväll. Skulle bara göra en snabbvända, men det blev flera timmar. Besökte den andra “kärringen mot strömmen” och vi hade visst mycket att tala om så tiden försvann fort. Blev bjuden på lingonkola och hemgjord hallonglass. Mums!

Idag väntar dansuppvisning med yngsta barnbarnet. Det brukar vara ett kort, men intensivt program och det ska bli roligt att se. Ibland händer det att jag skjutsar henne på övningarna och då brukar jag tjuvkika lite, men den här gången är jag helt ovetande om vad de kommer att visa upp. Hur deras ledare lyckas få alla energiska ungdomar att vara på rätt ställe, göra rätt rörelser, i takt till musiken och på samma gång är för mig en gåta. Hon är jätteduktig och måste ha en ängels tålamod! Jag och mamman har lite kvar att lösa med danserskans klädsel, så det måste vi fixa här på morgonsidan. Melodikrysset ligger lite i farosonen, men jag hoppas hinna ändå, annars får jag lyssna på webben när jag kommer hem igen.

Kvällen bjuder på middag och prat tillsammans med goda vänner. Det blir nog trevligt. Men däremellan finns en hel del tid att fylla, vilket inte kommer att bli något problem det heller. Skulle behöva lägga in lite extra helgdagar nu om jag ska hinna allt som är på programmet. Jag tycker att jag inte hinner något mer än att gå upp, gå till jobbet och sen är det dags att lägga sig igen. I alla fall känns det så när det är mörkt och tråkigt nästan hela tiden. Men nu kommer i alla fall fönster och gårdar att lysas upp av adventsljus i parti och minut, så lite festligare blir det ett tag framöver. Snart kommer väl också lite snö och inte för att jag direkt längtar, men lite grann kan jag gå med på för då känns det lite ljusare ute på något sätt. Men som alltid – lagom är bäst!

 

Adventstid…

Idag tror jag att jag vaknade före tuppen till och med. Vad jag nu ska upp och göra, försökte somna om, men det ville sig inte. Tydligen går det att lära gamla hundar sitta i alla fall. Jag som alltid varit ett riktigt nattskrå är nu uppe innan f-n fått på sig byxorna och följden blir ju att jag är hur trött som helst på kvällarna. Märkligt så snabbt det går att lära om, fast man inte ens vill det själv.

Ja, nu har vi snart gjort slut på ännu en arbetsvecka, bara själva slutklämmen kvar. Idag blir det spännande att höra om någon klagar över vaccinationsbiverkningar. Inte så att jag är skadeglad på något sätt, självklart ska den som vill vaccinera sig göra det och jag vill inte alls att de ska bli dåliga av vaccinet, men man har ju läst och hört så mycket. De jag känner har dock klarat sig rätt lindrigt undan och det är ju bra.

Och så är det första advent på söndag, dags att lysa upp i mörkret en aning. Vår adventsgran lyser faktiskt redan, vi tjuvstartade lite och så tidiga har vi aldrig varit förr. Den lysande tomten har dock inte vaknat upp än, jag ska göra mitt bästa för att hålla honom i dvala ännu ett tag, liksom hans renar. Tycker inte det känns som om det är dags för dem ännu i det här vädret, men jag vet ju att det finns någon annan här som tycker så. Jag tycker visst det är fint med lysande tomtar och alla möjliga och omöjliga ljusslingor som finns, men själv vill jag nog ha det rätt traditionellt och inte så mycket  krimskrams. När jag passerar förbi, så brukar väl även jag göra mig en vända på sidan av riksvägen för att kolla in något av de ställen där de “överpyntar” rejält. Det har ju blivit lite inne att göra så och som sagt, jag tycker det är häftigt att se de andras kreativitet, men skulle ändå inte vilja ha det så själv. Kanske mest beroende på att jag är för lat. Herregud vilket arbete att först plocka upp alltihopa och sen ska ju skiten ner igen efteråt och däremellan ska glödlampor bytas i parti och minut. Nej, inget för lata mig! Men säkert kommer det att bli någon ny lystingest även här om mannen får som han vill. Ibland brukar ha få det, bara för att det ska vara lugnt en stund! Om inte annat är risken stor att svärmor, som är svag för sig son, levererar en lysande julklapp, det skulle inte förvåna mig ett dugg. För sonen har mer än en gång berömt en lysande grön boll som hon har hemma hos sig och sådant brukar inte gå mammor förbi i jakten på lämpliga julklappar.  Ja, den är för all del rätt fin, det kan jag hålla med om, men jag klarar mig rätt bra utan också.

Jag gillar inte hysterin med julklappar heller, så ni hör vilken tråkmåns jag är. Jag tycker det är bättre att satsa lite tid på att vara tillsammans och ha det lugnt och skönt istället för att hysteriskt försöka bräcka varandra med paket åt höger och vänster, fyllda av saker som man egentligen klarat sig precis lika bra utan. Och så all mat dessutom. Får jag en skinksmörgås med rödbetssallad är jag mer än nöjd, fast svärmors Jansson går inte av för hackor, det ska erkännas, skulle säkert sakna den om den uteblev. Det är väl snart dags för årets första julbord, troligen nästa helg och på samma ställe som i fjol om allt går som planerat. Det ska bli gott, men sen räcker det. Då vill jag inte ha mera. Egentligen vore det bättre att bara få den maten på julafton.

Nej, nu får jag väl ta itu med den här dagen istället. Bäst att leva i nutiden istället för i framtiden. Magen signalerar att det är dags för frukost och jag är inte svårövertalad när det gäller den saken.

Strul…

Det var lite struligt för mig i morse. Handtaget på ena foderhinken gick av, så hästmaten som var i for all världens väg, sen startade inte bilen, den var helt stendöd. Sånt kan få en “sistaminutare” att bli ännu lite mera i sista minuten. Tur att man har trogna gamla “blåingen” att ta till. Fast han har blivit lite krävande på äldre dagar minsann, kanske gillade han inte när jag köpte en nyare bil av samma märke och färg. Kände sig säkert förbigången och ratad på något sätt. Och ändå brukar jag skryta om att det inte finns några nya bilar som är så bra som han är och man ska bara inte tala om allt jag kostat på för att han ska vara så pass i skick som han är. Nej, trots detta så brukar han nu för tiden passa på att retas med mig allt emellanåt. Han startar alltid snällt när vi är hemma på gården, men sen när vi ska åka hem igen från vår färd, då är det inte alls säkert att han tycker det är någon bra idé. Och det är klart, de saker som jag säger då, de är inte direkt snälla, det ska jag erkänna, men han borde förstå att det är lätt med ett förfluget ord i såna situationer. Men just idag kom vi fint överens, så vi kom  både fram och tillbaka utan några mankemang. Kanske är det för att han är nöjd och belåten med att hans konkurrent inte synts till här på länge, ena dottern tyckte att han passade bättre hemma hos henne, så det är ett bra tag sen sist han var hem och hälsade på. Vanligtvis dyker sakerna upp när de behöver repareras på något sätt, så förr eller senare kommer de ändå hem tillbaka.

Trots den struliga början har i alla fall resten av dagen förflutit lugnt och stilla, annars kan man bli lite orolig för vad som ska hända härnäst, när dagen inleds på det här sättet.

I skolan vaccinerades i parti och minut, men det gick fort och smidigt så det märktes att sjukvårdspersonalen började få rutin på massvaccination. Hörde att några i personalen kände sig lite yra efter vaccinationen, någon hade ont i armen och ett barn fick huvudvärk och måste åka hem, men annars var det lugnt. Förutom mig var det ytterligare en kärring mot strömmen, antingen är hon och jag de enda som är kloka och förnuftiga, eller så är det väl helt tvärt om. Det beror ju på vem man frågar kanske. Vi var i alla fall nöjda att slippa vaccinet och övriga var glada och nöjda att de fick detsamma, så då är väl allt frid och fröjd. Jag hoppas ju att ingen av oss ska behöva drabbas av svininfluensan, men det får väl framtiden utvisa. På måndag får allmänheter chansen och husets herre känner sig tydligen manad trots att han långt ifrån är förtjust i sprutor.

Nej, nu är det läggdags, knappt en timme kvar till midnatt. Måste hänga en tvätt, men sen blir det sängen. God natt med er!

 

 

Vaccinet är här…

Idag ska alla på skolan som vill, få vaccin mot svininfluensan. Jag vet inte hur många som kommer att ta, men jag avstår i alla fall. I början av veckan fick vi beskedet att nu var det dags och strax innan hade jag fått höra att det eventuellt fanns ett fall här i vårt lilla samhälle, faktiskt bara några hundra meter ifrån där jag bor. I några sekunder fick det mig att vackla över mitt tidigare så definitiva beslut att inte ta vaccination, men den osäkerheten blåste snabbt över och mitt beslut står fast. Klokt eller inte, det vet jag inte, men jag måste gå efter min övertygelse och andra får gå på sin.

Gissar att det kommer att vara lite rörigt idag, att ta sprutor är väl inte det som barn tycker bäst om här i världen och en del barn vill säkert slippa, fast föräldrarna bestämt att de ska ha. Mina barnbarn hör båda till en riskgrupp och efter mycket vånda så har deras föräldrar, i samråd med barnen själva, låtit dem vaccinera sig. Usch så svårt det är med sådana här beslut och att man dessutom ska bestämma och ta ansvar för andra individer också, fast man inte vet själv vad som är bra och dåligt.

En titt på väderkartan visar att vi kommer att ha “uppehållsväder i riklig mängd” som en bekant brukar säga. Så skönt med några dagar utan regn och rusk, det ser jag verkligen fram emot. Om det nu stämmer,  man kan ju inte alltid lita på dessa prognoser, men jag hoppas verkligen att det blir så. Jag brukar kolla yr.no varje morgon och en dag i förra veckan hajade jag till lite extra för hittills hade det varit plusgrader hela tiden och så plötsligt visade det att på torsdagen skulle det komma rätt mycket snö och så skulle det braka till och bli –18 grader på lördagen. Verkligen tvära kast tänkte jag. För säkerhets skull kollade jag igen någon timme senare, när det gjorts en uppdatering av prognosen och då hade det ändrat sig väsentligt, från – 18 till +4. Inte vet jag om vädergubbarna haft firmafest dagen före, eller vad som hänt, men lite snett hade de uppenbarligen hamnat i alla fall. Men jag var glad att slippa kylan i varje fall. Nästa vecka verkar bli lite kallare och det ska bli skönt om marken får frysa till, så vi slipper den gegga som är nu. –5 är ganska lagom tycker jag, men jag har ju inte mycket att säga till om i det här fallet. Gissar att städerskan på jobbet kommer att uppskatta det också, för ni skulle se hur “våra” barn ser ut när de kommer in, men rosiga kinder och solsken i blick har de också och det kommer man långt på!

 

Snart är det advent…

Har varit på körövning ikväll och nu är jag hur trött som helst, men liksom lycklig på något sätt också. Det är så härligt att få sjunga adventssångerna, man blir lycklig av det. Och så av att höra våra otroligt duktiga solister. Tänk att vi har sådana förmågor här på hemmaplan, jag rös av vällust av deras skönsång.

Fortfarande är det mycket som hänger i luften, men jag tror faktiskt att det här kommer att bli riktigt bra till slut, så ni som finns här i närheten, ni borde masa er hit när det är dags (den 12 dec). Jag tror inte ni kommer att ångra er. Jag ser i alla fall fram emot vår konsert. Att få vara med på julkonserten är liksom målet man har för hela året, inget man missar frivilligt.

Men nu får det vara färdigmusicerat för idag. Dags att sova!