Dubbla budskap….
Hur handskas du med språket? Har du tänkt på att en del ord har positiv laddning och en del har negativ laddning? Tänker du på vad du säger och hur du använder orden?
Kanske kastar jag sten i glashus, för jag försöker att tänka “rätt”, men jag lyckas ju inte alltid. För det vet jag ju att ibland halkar det ur mig tokiga saker, men förhoppningsvis blir det oftast rätt. Första steget är ju i alla fall att bli medveten, först då kan man göra något åt situationen.
För visst blir det väl lite dubbla budskap om man säger “det var hemskt kul”, eller “skitgott”, eller “grymt häftigt”? Det här är bara några få exempel på sånt som man hör var och varannan dag. KOM GÄRNA MED FLER EXEMPEL! Hemskt och kul passar väl inte ihop, inte skit och gott heller. Ja, ni förstår säkert vad jag menar.
Varför inte ta chansen att säga “jättekul”, “underbart gott” eller “enormt häftigt”. Nog låter det väl mycket gladare och trevligare? Det finns många andra ord som man kan ta till i ovanstående exempel också, t ex mirakulöst, enastående, fantastiskt, sagolikt, oerhört. Om man anstränger sig en smula och är lite vaken på sig själv kan man säkert göra en liten julstädning i sitt ordförråd och byta ut en del av de negativa orden mot såna som är mera positivt laddade.
Sen är förstås ett problem att människor har olika associationer till ord. En kompis till mig blev illa berörd av att jag sa “morsan”, det hade för henne en negativ klang, men inte alls för mig. Så lätt är det ju inte, det kan jag hålla med om. Men säkert kan vi alla vara lite mera uppmärksamma på vad som slinker ur oss, skulle jag tro.
Hjärnan är en märklig uppfinning. Det du uttalar i tankar och ord är det den tar till sig, vare sig det är sanning eller ej, så var noga med vilka tankar du matar din hjärna med. Dina tankar mal runt inuti dig, som en cd-skiva som är inställd på repeat. Hur är det för dig? Är det dags att byta cd-skiva kanske? Välj positiva tankar när du har chansen och unna också andra lycka, då kommer du att lyckas själv.
Inspirerande samvaro….
Måndag morgon och en helt ny vecka ligger framför mig, undrar just vad jag ska fylla den med? På dagarna det vanliga arbetet förstås, men resten har jag inte så mycket planer för ännu. Det är ganska skönt, för min tillvaro brukar vara hårt reglerad av åtaganden och inte så mycket utrymme för att ta dagen som den kommer. Och säkert har jag en del planerat fast jag inte kommer ihåg det just nu.
Helgen har i alla fall varit skön och fyllt på min inspiration en hel del. Inte minst gårdagskvällens spelträff. Vi var nästan 40 som tillsammans skingrade novembermörkret en aning. Många kramar, mycket spel och mycket prat, sånt är kul! Allra bäst är det när man är två-tre stycken som är riktigt samspelade, då blir det nästan magiskt. Känslan som uppstår är säkert svår att fatta för en utomstående. Jag har nog egentligen lite svårt att fatta det själv också, kanske är det speldjävulen som slår sin klor i en!
Som sagt, jag föredrar egentligen små grupper, men lagspel och såna här spelträffar är också jättekul. De flesta är precis som jag glada amatörer, var för sig låter vi inte särskilt bra, men tillsammans blir vi plötsligt rätt skapliga. Kanske är det spelglädjen och gemenskapen som lyfter oss en aning? Det är ju lika med sången. Det är inte mången förunnat att ha en röst som passar som solist, men i en kör samlas flera röster, dras till varandra och lindas ihop till en helhet som blir riktigt bra. Och en av de bästa sakerna är ju att man har andra att dela känslan över ett lyckat framträdande med. Det är fint – delad glädje är dubbel glädje!
En annan sak som jag gillar mycket är att ålder inte spelar någon roll alls i de här sammanhangen. Gammal och ung möts och har massor gemensamt och det kan lika gärna vara den unga som lär den gamla som tvärt om. Och när man träffar någon ny bekanting är det spännande när man till att börja med letar efter gemensamma låtar och sen kanske övergår till att dela med sig till varandra genom att gräva i sin egen skattkista som är fylld med låttraditioner från där man har sina rötter. Det är nämligen så att precis som vi har olika dialekter när vi talar så finns det dialekter i våra låtar och vårt spelsätt. Spännande värre, man kan behöva lyssna in sig ett bra tag för att förstå, precis som det kan vara när man hör någon tala på en främmande dialekt. Först förstår man inget, ibland kanske man till och med tror att det inte är svenska utan ett annat främmande språk. Men sen rätt som det är så har örat vant sig och börjar hitta ett sammanhang i det hela och då blir det en aha-upplevelse.
Ja. som ni märker så brinner jag för det här och skulle säkert kunna predika en god stund till på detta ämne, men nu får det vara nog för den här gången. Dags att ta itu med den här dagen. Jag börjar med frukost så får vi se hur det blir sen. Allt går så mycket lättare när man är mätt och belåten!
En skön dag önskar jag er alla som råkat halkat in här på min sida!
Musik ska byggas utav glädje….
Redan söndag, usch så fort det går, men det lär ju vara ett tecken på att man har roligt, så på så sätt är det väl bra.
Igår gjorde jag en investering i mig själv i form av en ny sånglektion, så nu har jag fått två hittills i mitt 50åriga liv. Det är både roligt och svårt på samma gång. Åtminstone är det så för mig att jag har väldigt dålig koll på vad jag egentligen har för mig när jag sjunger. Hittills har det nog mest varit slumpen som avgör var jag andas och sånt. Men man måste lära sig att planera sin sång, vara mera medveten och framför allt öva mycket, mycket mera. Och så finns det en hel massa knep som kan hjälpa till att få slutresultatet lite bättre. Och olika knep passar för olika personer, beroende på vilka problemområden man har. Det är ju där pedagogen kommer in, proffshjälpen som kan allt det där. Nu har jag inte tänkt mig en framtida karriär som sångare precis, därtill är mina röstresurser allt för skrala, men jag tycker det är roligt att ge mig själv en liten utmaning och de här kunskaperna kan jag säkert ha nytta av i andra sammanhang också. I alla fall blir det mycket skratt under lektionerna och ett gott skratt förlänger livet, så bara det är ju en god sak. Det är roligt att pröva något nytt också, det är lite som att upptäcka nya delar av sig själv som man inte riktigt lärt känna tidigare.
Även idag blir det en del musik. Ja musik blir det varje dag för min del, i någon form. Antingen spelar jag en truddelutt eller sjunger eller visslar eller njuter av andras musicerande. Det går ju inte att vara utan musik, för mig är det i alla fall helt otänkbart. På eftermiddagen ska jag till Floda och då är det fiolen som gäller. Söndagskvällar är ju även vanligtvis den kväll som vigs åt att spela med mina spelmansvänner, men just idag börjar vi lite tidigare och har bjudit in lite flera spelmanslag också, så det ser jag verkligen fram emot. Något som lyser upp höstmörkret en smula!
Men nu får det bli frukost, har väntat länge nog så nu är jag rejält hungrig och idag finns det filmjölk så allt blir som det ska!
Ha en bra dag!
Sir Paul återigen i melodikrysset
Nu har jag och polarna kryssat och fikat igen. Nästan så vi börjar på att klaga på att krysset blivit för lätt, eller om det är vi som blivit så skickliga! Fast jag borde väl inte säga något, för då kör det väl ihop sig nästa gång. Hur som helst så var det relativt smärtfritt den här veckan. Ok, då jag ska väl erkänna att på L10 där gissar jag. Känner igen låten, men kommer inte på texten. Lösningen vi fick ihop till v 47 blev så här:
V1 Malmkvist, L1 McCartne, L2 Larsson, L3 Källare, L4 Sue, V5 Caroline, L6 Norah, V7 Restaurang, L8 Nancy, V9 Nanne, L10 Not, V11 Hand, L12 År, V13 Yesterday
Apropå välbevarade herrar, Sir Paul (1942) är väl i likhet med Sir Cliff i tidigare inlägg också väldigt välbevarad för sin ålder. Förutom krysslösningen bjuder jag här på Paul McCarney unplugged. Bara att njuta på! Den här låten gillar jag, den fanns på en jukebox på ett ställe jag brukade hänga i min ungdom. Det mesta Beatles gjort är väl förresten rätt bra, eller kanske man bara är nostalgisk?
Lördag
Gårdagen avslutades lite abrupt. Var till mina grannar, tillika kompisar och pratade lite. Ett par glas vin råkade också slinka ner. Jag var frusen och trött och det enda jag hade lust med egentligen var att krypa in i en stor filt och låta sömnen komma när den ville. Men, eftersom jag ändå fick lov att möta omvärlden pga sambons behov av snus (hotande katastrof! En snusmissbrukare utan snus är inte kul att ha inom husets väggar, så jag fick göra en insats, bestående av en tur till macken) gaskade jag upp mig och knallade ner till min kompis. Tyckte ändå det var lite tidigt att lägga sig före kl. 20 en fredagskväll, en stund till fick jag nog bjuda till i alla fall. Och efter två glas vin och kaffe med ananaspaj var jag plötsligen varken trött eller frusen längre. Såg att “Mord i sinnet” och “Tyst vittne” gick på TV 4+ och tänkte att det var passande program att slötitta på. Dessa båda program tillhör ju mina gamla favoriter. Tog mig genom det första utan problem och snickrade samtidigt ihop ett blogginlägg. Hade sen gått in på program nr 2 när det plötsligt blev mörkt överallt. Strömavbrott!
Datorn fungerade på sitt batteri, men ut på nätet kom man ju inte och att se resten av Tyst vittne gick ju inte heller, så det var bara till att lägga sig. Inte mycket annat att göra. Trevade mig fram i mörkret fram till den plats där jag har en ficklampa som är kopplad så att den slår på när strömmen bryts. Praktiskt och bra, så klok och förutseende jag kan vara ibland!
Om det var mörkt när jag la mig, så var det desto ljusare när jag vaknade igen. För de flesta lampor lyste nämligen välkomnande eftersom jag inte alls varit beredd på att det skulle bli strömavbrott. Fast det borde jag ha varit. Det kom jag på nu i morse. Det stod nämligen på den lapp vi fått från elbolaget tidigare, där de informerade om både det strömavbrott jag berättade om i ett tidigare inlägg och det här. Men vad hjälper det när man inte kommer ihåg det. Slutsatsen blir att nästa gång jag får en sån lapp i brevlådan måste jag knappa in det i kalendern på min telefon och göra så den larmar i god tid och påminner mig. Det är i alla fall min ambition, sen får vi se hur det går med den saken.
Nu börjar min mage fråga om det inte är dags för frukost snart, den tycker att den fått vänta länge nog. Tyvärr kommer den att bli lite besviken på mig, jag vet det, för jag har glömt köpa filmjölk, det som är ett av mina livselixir. Jag dricker nästan aldrig mjölk, men fil i någon form ingår så gott som alltid i vad jag stoppar i mig dagligen. Men idag blir det inte till frukost i alla fall, tyvärr. Vi får väl se om jag i skåpen lyckas hitta något som kan kompensera min glömska. Sen väntar diverse arbetssysslor och så har jag träff med herr Eldeman för att lösa melodikrysset.
Sir Cliff Richard
I kväll var det fest på Globen. Cliff Richard och The Shadows höll konsert, det sägs vara deras sista gemensamma spelning. Säkert en riktig högtidsstund. Cliff Richard började sin karriär för över 50 år sen och fick sitt första skivkontrakt 1958. Och rösten håller än, evigt ung verkar han vara också. 
Vem sjutton kan tro att killen är nyss fyllda 69.
Men det är klart, jämför man med gamla kort, så visst ser man att tiden haft sin gång även här. På YouTube finns förstås en hel massa klipp att välja ibland och först hade jag svårt att välja. Men sen blev det plötsligt enkelt. När jag hittade en ängel även här så blev det ju självklart.
Här kommer alltså Cliff Richard med låten Angel.
Musik som får mig att må bra….
För rätt många år sen åkte jag till vår huvudstad för att se och höra musikalen “Kristina från Duvemåla”. Alla hade pratat så mycket om Peter Jöback och hans framförande av “Guldet blev till sand” var otroligt populär och spelades var och varannan dag i radio. Helen Sjöholm var förstås också omtalad. När jag bänkade mig i salongen var det främst dessa två artister som jag såg fram emot att få möta. Men det blev en helt annan som totalt bländade mig, nämligen Anders Ekborg. När han började sjunga var jag helt såld, Jöback hade inte en chans att mäta sig med honom. Idag tycker jag kanske att Jöback väljer en repertoar som jag gillar bättre än Ekborg och jag har köpt nån skiva med honom också. Men minnet av den aha-upplevelsen jag fick då, det sitter fortfarande kvar. En del berodde säkert på stämningen som uppstod i lokalen också.
Vill man ladda batterierna en aning, då ska man sätta i en cd med musiken från Kristina från Duvemåla och så sätta sig bekväm, blunda och njuta.
Jag har letat i klippen som fanns på YouTube och valt två stycken som jag tycker är hur underbara som helst. Låten “Stanna” kommer från musikalen “Kristina från Duvemåla” och “Det borde vara jag” från en cd som Anders Ekborg gett ut. Båda låtarna får mig att rysa av välbehag!
Varsågod och njut!
Tiden den går….
Klockan är över 22 och här sitter jag. Har nyss varit ut på promenad med hundarna och blev förvånad när jag kom in igen och upptäckte att klockan var 21.45. Jag har visst dragit mig efter, som klockor kan göra ibland. Trodde att klockan var omkring 21, så vart sjutton har jag förlagt den timme som jag saknar?
Jag är rätt trött, men också lite fundersam. Bäst är nog ändå att krypa ner och dra på sig täcket. Kommer dag kommer råd brukar man ju säga och det får vi hoppas gäller även denna gång. Nu blir det godnatt med er.
Tänk på vad du tänker på….
Morgonen har ägnats åt att läsa lite. Jag läser just nu en bok som handlar om hur viktiga dina tankar är för hur din verklighet ser ut. Enligt författaren skapar du din verklighet via dina tankar. Och hon påpekar att 99% av de tankar vi tänker idag är en upprepning av vad vi tänkte igår.
Det där känner ni säkert igen och har hört flera gånger förut, en teori som flera andra delar. Och jag tror verkligen att det ligger något i vad de säger. Sen gäller det att stanna upp och ta tag i sina tankar också. Jag har blivit mycket bättre på de här sakerna, men det är lätt att ramla dit, att bli smittad av den stora negativitet som råder. Lyssna på din omgivning så hör du, visst är det mycket gnäll och avundsjuka. Om du tänker efter lite så kanske du upptäcker att de där människorna som du tycker det är trevligast att umgås med faktiskt är såna människor som har just positiva tankar. För att ständigt matas med jämmer och elände är inte upplyftande på något sätt och det smittar lätt. Den smittan är nog farligare än svininfluensan!
Varför inte lova dig själv att från och med nu jobba för en positivare inställning till livet? Vad har du att förlora?
