Bak och fram….
Igår var jag lite sliten efter dagens jäkt och stress. Skulle bara vila mig lite på den där soffan som brukar ropa ut sin längtan efter mig när jag kommer hem efter jobbet. Bara en liten stund tänkte jag, annars orkar jag inte gå på kören. Och en stund blev det, men inte så liten. Sambon gav sig iväg samtidigt som jag äntrade soffan och jag vaknade först när han kom hem tillbaka efter fem timmar. Då var körövningen slut för länge sen, liksom Efterlyst och de flesta andra gjorde sig redo för att gå till sängs, samtidigt som jag kom upp tillbaka efter min lilla middagslur. Inte att rekommendera sådana långa tupplurar, för det ställer verkligen till det i kroppen. Nu trodde min lekamen att det var morgon och dags att gå upp igen, så jag har varit uppe till klockan var straxt för fyra, då jag gick och la mig för att sova i ett par timmar. Och pigg är inte det ord som bäst beskriver min uppenbarelse när jag så skulle upp igen, men uppe är jag och nu gäller det att hålla sig på benen så jag kommer i rätt fas igen.
Ute flyger stora vita flingor, fortfarande rätt glest emellan, som för att vänja oss på med vad som komma skall. Under eftermiddagen ska ett riktigt snöoväder komma in över oss, förhoppningsvis blir det inte så farligt ändå. Men rejält halt är det redan, det har jag kunnat konstatera när jag varit ute och farit på morgonen. Bäst att ta det lugnt i trafiken, ja det ska man ju alltid göra, men det skadar inte att vara lite extra försiktig nu när man är ovan med halkan.
Nu måste jag i alla fall halka iväg för att se vad världen erbjuder mig för utmaningar idag. Vi hörs!
