Glömde berätta om de sex små änglarna som var med oss igår och sjöng in advent, barnkören. Finns det något underbarare än att höra späda barnröster sjunga ut sin glädje! Lite lagom uppklädda och med massor av spring i benen står de framför oss och tindrar med ögonen och mitt hjärta känns så konstigt, som om det vill svämma över på något sätt. Ögonen svämmar över lite de också och mungiporna sitter lindade runt öronen. Jag hoppas det kändes så för resten av kyrkobesökarna också, för man behöver få känna den känslan emellanåt. Det känns gott! Alla människor behöver känna sig älskade och älska, men det finns många ensamma människor med förstenade hjärtan. En sån här stund kan i alla fall göra att det värmer lite, långt därinne och mildra ensamheten en smula. Delad glädje är dubbel glädje, så sant som det är sagt.
Idag har jag låtit snålheten bedra visheten! Är åter inne i en leverpastej och gurka-period och dessa ingredienser har en svinnande åtgång här i huset. Skulle fylla på förrådet med smörgåsgurka och vandrade in på Hemköpsbutiken i grannsamhället i detta ärende. Blev sen plötsligt väldigt prismedveten och fann att Hemköps egen smörgåsgurka var betydligt billigare än andra sorter. Jag hade aldrig smakat just den sorten, men tänkte att det kan väl inte vara någon större skillnad och plockade med mig en burk till kassan. Väl hemma igen åkte vattenkokaren på och smör, leverpastej och bröd plockades fram. Här skulle njutas av te och leverpastejmacka, men gissa om jag blev besviken. Gurkan var ett riktigt bottennapp – så härmed utfärdas en varning – köp inte den sorten, lägg på några kronor och få bättre kvalitet! Min första impuls var att tippa ur allt i vasken, bättre att äta bara leverpastej. Men nu har jag spetsat lagen en aning med socker och ättiksprit, kanske lyckas jag få slut i burken tack vare denna åtgärd, men jag är inte säker. Den ska i alla fall få ytterligare en chans innan jag bestämmer mig.
