Igår kväll var det sångövning som gällde, det är ju det jag oftast brukar ha för mig på onsdagskvällarna, men igår var det lite trögt för min del. Hade egentligen ingen lust, men gick dit ändå, plikttrogen som jag är. Urladdningen vid lördagens adventskonsert har nog tömt mig och det behövs lite tid för att fylla på lusten igen. Nästa vecka får vi i alla fall ledigt från den vanliga övningen, istället blir det ju julotta på juldagsmorgonen. Samling 05.15! Och då är ändå julottan en hel timme senare än vanligt, vilket jag är väldigt glad för. Det är liksom inte bara att resa sig ur sängen och börja sjunga. Det tar ju ett tag för rösten att vakna till och lyda hjärnans signaler.
Vi var i kyrkan och övade och när vi stod framme vid altaret och sjöng som bäst såg det plötsligt ut som massor av änglar svepte förbi ute i mörka kvällen. Jag såg tydligt hur de flög förbi fönstret en efter en, för att sen försvinna iväg bort. Nån påstod helt bestämt att det var en vanlig snöhiling (heter det så på vanlig svenska tro? Kommer inte på nåt annat ord i alla fall) som drog förbi, men det tror jag inte alls, för visst finns det väl änglar. När vi sen kom ut ur kyrkan kunde vi se att änglarna hade strött ut ett tunt lager av pudersnö över hela naturen, bara för att visa att de hade varit där och sen farit vidare.
Hemkommen igen fick jag lov att värma upp mig lite med en kopp rykande glögg. Det drog kallt runt nacken i kyrkan, så jag blev frusen, jag som nästan aldrig fryser. Men lite varm glögg gjorde susen. Lyssnade sen på en av mina nya skivor, Äppelbojul. Den är inspelad i Äppelbo med lokala förmågor och innehåller allt ifrån dikter på dialekt till O helga natt. Otroligt så många begåvningar det finns i stugorna här runt omkring. Tror att min yngsta dotter ska få en skiva också, jag blev faktiskt lite överraskad av att höra att hon tycker O helga natt är så fin, inte direkt det hon brukar spela annars. Och Peter Resare som sjunger här är en gammal god vän till henne, så det borde passa extra bra.
Det är den andra nya skivan den här veckan, i måndags fick jag äntligen skivan jag beställt med Lars Nordin och Sara Persson, då är det folkmusik som gäller. Vår kommuns bästa spelmän, om ni frågar mig och ändå så unga, de kommer att utvecklas ytterligare. Skivan är hur bra som helst, jag har spelat den om och om igen och den blir bara bättre ju mer man lyssnar. Varierat låtval, energi till tusen och samspelthet och det är klart, spelar man tillsammans varenda dag, då blir man samspelta. Man kan läsa om hur de beslutade sig för att ställa undan sin tv när det analoga nätet lades ner och istället började spela fiol varje kväll. Det är alltså så man ska göra, men då gäller det ju att ha någon att spela med också. Fast det är klart, man får väl traggla på i sin ensamhet, då utvecklas man i alla fall själv och det har man ju enorm nytta av när man träffar andra att spela med. Så det är ju ändå bra, om än inte lika roligt! Det är väl så det är, man får inget gratis utan måste jobba för det, bara att öva på alltså!
Nu är det torsdagsmorgon och termometern visade på –10,4 när jag nyss tittade, burr. Det ska visst vara en period med lite kyligare väder nu. Över tio grader gillar jag inte, men runt fem är riktigt skönt. Nuvarande prognos utlovar också snö med början dan före julafton och så hela jul. Men det är ju vad de säger nu, vi får väl vänta och se och ta det som det blir.
Några radiopratare pladdrar hurtigt på i min radio, nästan lite väl hurtiga tycker jag, men det går ju alltid att stänga av förstås. Bara två arbetsdagar kvar för min del, sen blir det julledigt, kan inte säga annat än att jag ser fram emot det. Jag trivs på mitt jobb, men nog blir det skönt att få lite tid till allt annat som man inte hinner med annars. Måste väl köpa några julklappar också, det börjar väl vara hög tid för det. Usch för att vara ute i julruschen bland alla stressade människor. Man borde väl fixa sånt här tidigare förstås, men då glömmer jag av vad jag köpt och var jag lagt det. Har provat den varianten också.
Gårdagens överraskningsuppvaktning gick förresten strålande, tjejen anade inget och blev helt ställd, fast glad. Hon trodde vi missat att hon fyller år, men det hade vi ju inte gjort. Alldeles lagom med fest, där känslan av att ha vänner som tänker på en var det viktiga.
Men nu får jag väl tänka på hur jag ska genomföra den här dagen. Programmet är fulltecknat, som vanligt.
Ha det gott mina vänner!
