Vilken pärs…

Igår när jag nyss kommit hem från jobbet ringde telefonen och en kompis förkunnade att vi hade hästar på rymmen. Hjärtat bultade frenetiskt och blodtrycket sköt i höjden inom en tiondels sekund. Ingen drömsituation precis, jag blir lika skärrad varje gång. Nu var mörkret i annalkande, väglaget halt och vintrigt vilket inte gjorde situationen mera positiv. Ryckte till mig jacka, mössa och vantar, hoppade i skorna och så ut och iväg. Tog i förbifarten två hundkoppel för att ha något att hålla hästarna i om jag skulle lyckas genskjuta dem efter vägen. Kompisen skulle också ge sig iväg ut. Ganska snart hittar vi rymlingarna, som dock inte alls tänker låta sig fångas utan fortsätter med orubblig beslutsamhet ivrigt travande på en väg som bjöd ett utmärkt sparkföre. Som genom ett under tar de sig de fyra kilometrarna från stallet hem till mig utan att halka eller möta en enda bil. De vet precis vart de ska, travar hela vägen till vår avfart, där de saktar ned och viker in. Springer sen direkt till den hage där de gick innan jag flyttade upp dem till det andra stallet. Puh, jag kan andas ut, det gick vägen den här gången också. Gud ske lov är det inte så ofta de ger sig ut på såna här äventyr, men de gånger som det händer är alldeles tillräckligt för mina stackars nerver.

Nu återstår att ta sig tillbaka till stallet, dvs fyra km åt andra hållet. Hästtransporten står visserligen hemma på gården, men den har sommardäck och bilen har jag ju hoppat ur och lämnat ett par km bort, så det är lika bra att börja knalla. Hästarna behöver nog också skritta av sig lite efter travfärden på detta hårda underlag. Sagt och gjort, bara att sätta igång, kompisen förbarmar sig och tar den ena hästen och jag den andra och så är vi på väg. Jag har sagt det förut och jag säger det igen tänk vilka bra kompisar jag har!

Ganska snart känner jag att det är rätt kallt att ha tunna bomullsbyxor och inga långkalsonger när man ska vara ute så på långpromenad och det är nästan –14 grader. Inte hade jag tänkt på det när jag stack iväg. Turligt nog tänkte jag i alla fall på att ta en varseljacka, för nu är det rätt mörkt också. Blir rejält frusen innan jag kommer hem igen och sen vill jag inte mycket mera än att krypa under en filt och försöka tina upp mina knän igen. Rumpan har också fått en betydligt fastare konsistens än den vanligtvis har, det kan kanske vara positivt på sitt sätt, men inte alls behagligt. Imorgon blir det husarrest för de båda rymlingarna, så det så. Mitt hjärta klarar inga flera häftigheter på ett par dagar. Det vette sjutton om inte dottern ska få sin vilja igenom och ta med hästarna ner till sig, tidigare har jag tvekat, men just nu känns det som ett rätt klokt beslut. Jag ska ta det lugnt i några dagar innan jag bestämmer mig, bäst att sova på saken så jag får lite distans.

Hoppas den här dagen inte bjuder på några större överraskningar, nu vill jag bara ha det lugnt och skönt. Fast riktigt lugnt lär det nog inte bli, för kattbarnbarnen har annonserat sin ankomst. Numera är de fyra till antalet, så det lär bli fart och fläkt här i huset när hundar och katter ska fira jul ihop. För det senaste nytillskottet blir det här första besöket, så både folk och hundar blir nya bekantskaper för honom. Hoppas att det inte blir så dramatiskt. Dotter och måg ska åka till Malmö på bröllop och en kompis tar med sig katterna hit. Sen kommer “kattföräldrarna” efter i nästa vecka. Här kommer ett par häftiga bilder på två av underverken!

Nu visar termometern på -18.9, tänk om man finge stanna inne idag! 

Änglar finns….

Igår kväll var det sångövning som gällde, det är ju det jag oftast brukar ha för mig på onsdagskvällarna, men igår var det lite trögt för min del. Hade egentligen ingen lust, men gick dit ändå, plikttrogen som jag är. Urladdningen vid lördagens adventskonsert har nog tömt mig och det behövs lite tid för att fylla på lusten igen. Nästa vecka får vi i alla fall ledigt från den vanliga övningen, istället blir det ju julotta på juldagsmorgonen. Samling 05.15! Och då är ändå julottan en hel timme senare än vanligt, vilket jag är väldigt glad för. Det är liksom inte bara att resa sig ur sängen och börja sjunga. Det tar ju ett tag för rösten att vakna till och lyda hjärnans signaler.

Vi var i kyrkan och övade och när vi stod framme vid altaret och sjöng som bäst såg det plötsligt ut som massor av änglar svepte förbi ute i mörka kvällen. Jag såg tydligt hur de flög förbi fönstret en efter en, för att sen försvinna iväg bort. Nån påstod helt bestämt att det var en vanlig snöhiling (heter det så på vanlig svenska tro? Kommer inte på nåt annat ord i alla fall) som drog förbi, men det tror jag inte alls, för visst finns det väl änglar. När vi sen kom ut ur kyrkan kunde vi se att änglarna hade strött ut ett tunt lager av pudersnö över hela naturen, bara för att visa att de hade varit där och sen farit vidare.

Hemkommen igen fick jag lov att värma upp mig lite med en kopp rykande glögg. Det drog kallt runt nacken i kyrkan, så jag blev frusen, jag som nästan aldrig fryser. Men lite varm glögg gjorde susen. Lyssnade sen på en av mina nya skivor, Äppelbojul. Den är inspelad i Äppelbo med lokala förmågor och innehåller allt ifrån dikter på dialekt till O helga natt. Otroligt så många begåvningar det finns i stugorna här runt omkring. Tror att min yngsta dotter ska få en skiva också, jag blev faktiskt lite överraskad av att höra att hon tycker O helga natt är så fin, inte direkt det hon brukar spela annars. Och Peter Resare som sjunger här är en gammal god vän till henne, så det borde passa extra bra.

Det är den andra nya skivan den här veckan, i måndags fick jag äntligen skivan jag beställt med Lars Nordin och Sara Persson, då är det folkmusik som gäller. Vår kommuns bästa spelmän, om ni frågar mig och ändå så unga, de kommer att utvecklas ytterligare. Skivan är hur bra som helst, jag har spelat den om och om igen och den blir bara bättre ju mer man lyssnar. Varierat låtval, energi till tusen och samspelthet och det är klart, spelar man tillsammans varenda dag, då blir man samspelta. Man kan läsa om hur de beslutade sig för att ställa undan sin tv när det analoga nätet lades ner och istället började spela fiol varje kväll. Det är alltså så man ska göra, men då gäller det ju att ha någon att spela med också. Fast det är klart, man får väl traggla på i sin ensamhet, då utvecklas man i alla fall själv och det har man ju enorm nytta av när man träffar andra att spela med. Så det är ju ändå bra, om än inte lika roligt! Det är väl så det är, man får inget gratis utan måste jobba för det, bara att öva på alltså!

Nu är det torsdagsmorgon och termometern visade på –10,4 när jag nyss tittade, burr. Det ska visst vara en period med lite kyligare väder nu. Över tio grader gillar jag inte, men runt fem är riktigt skönt. Nuvarande prognos utlovar också snö med början dan före julafton och så hela jul. Men det är ju vad de säger nu, vi får väl vänta och se och ta det som det blir.

Några radiopratare pladdrar hurtigt på i min radio, nästan lite väl hurtiga tycker jag, men det går ju alltid att stänga av förstås. Bara två arbetsdagar kvar för min del, sen blir det julledigt, kan inte säga annat än att jag ser fram emot det. Jag trivs på mitt jobb, men nog blir det skönt att få lite tid till allt annat som man inte hinner med annars. Måste väl köpa några julklappar också, det börjar väl vara hög tid för det. Usch för att vara ute i julruschen bland alla stressade människor. Man borde väl fixa sånt här tidigare förstås, men då glömmer jag av vad jag köpt och var jag lagt det. Har provat den varianten också.

Gårdagens överraskningsuppvaktning gick förresten strålande, tjejen anade inget och blev helt ställd, fast glad. Hon trodde vi missat att hon fyller år, men det hade vi ju inte gjort. Alldeles lagom med fest, där känslan av att ha vänner som tänker på en var det viktiga.

Men nu får jag väl tänka på hur jag ska genomföra den här dagen. Programmet är fulltecknat, som vanligt.

Ha det gott mina vänner!

Dagen idag…

Även idag blev det en plogvända, men vi fick faktiskt sova ända till klockan var 4.30. Jämfört med igår var ju det fantastiskt. Jag har väl berättat redan förut om hur framgångsrik jag är som curlingsambo och min vana trogen fortsätter jag med den sporten. Medan mannen satt och stirrade rakt ut i ingenting vid köksbordet väntandes på att effekten av den nyinlagda snusprisen skulle börja verka, for jag runt som ett skållat troll och fixade kaffe, smörgås och matlåda. När jag var färdig satt han fortfarande som förstenad, men nikotinets verkan började så småningom sprida sig så han till slut fick på sig kläderna och kom iväg.

Skyll dig själv, är det säkert någon som tänker och visst det får jag ju göra, som alltid är det lätt att vara efterklok. Inte sjutton såg man den här bilden framför sig när man var ung och nyförälskad. Och svärmor gjorde så, då trodde ju jag att det var så det skulle vara. Att min mamma och en hel del andra kvinnor inte gjorde så, det tänkte jag inte på då. Till både mitt och mannens försvar ska väl sägas att han faktiskt klarar sig själv de flesta morgnar, lite klokare har jag blivit med årens lopp. Han kan faktiskt koka kaffe och till och med breda sina smörgåsar själv (kan en hel del annat också om han bara vill). Men just när det blir sådana här akuta utryckningar brukar jag hjälpa till och ska sanningen fram så är det mest av egoistiska skäl, desto fortare han kommer iväg desto fortare blir det lugnt och jag kan somna om.

Just idag var det inte stor idé att somna om när klockan var så pass mycket. Och massor fanns det att göra som det var lika bra att ta itu med, soptunnan skulle dras ner till vägen, hundarna ut på promenad och så passade jag på att göra rent i kylskåpet när jag ändå var på gång.

Fortfarande återstår en hel del, ska bl a ge mig ut på jakt efter sill och rödbetssallad som försvunnit på något mystiskt sätt. Vanligtvis är det den mänskliga faktorn som är den felande länken, troligen även denna gång.

Sen ska jag och några till också överraska en kompis lite idag, det blir trevligt. Hoppas hon inte misstänker något.

Dags för en ny änglasång från youtube! Det finns rätt många att välja emellan och idag har jag valt den här. Vacker och lite sorglig, med en allvarligt underton. Tillägnar den till en vän som har lite jobbiga dagar just nu, men ni andra får väl också hänga med.

Vintern är här….

Dags för säsongens första plogvända. Har nyss skickat iväg sambon på ett sånt uppdrag och sen varit ute och sopat av mina bilar all snö som kommit. Jag är ju ändå klarvaken, så lika bra att få det gjort nu, sen är det ändå så bråttom om jag ska hinna allt som ska göras.

Temperaturen ligger på någonstans mellan 2-3 minusgrader och det var riktigt skönt ute.

Så här ser det ut.

 

14e december 2009

Gårdagens bakning tog ut sin rätt. Allt flöt på hur fint som helst under tiden, men sen går liksom luften ur och man vill inget mera. Det blev alltså inget luciafirande på själva luciadagen. Men en natts sömn kan ju göra underverk och idag tänker jag ta chansen. Ska kvista iväg till yngsta barnbarnets skola på morgonen, för att se deras luciafirande. Sen blir det ilfärd till jobbet och allt blir som vanligt igen.

Ute är bilarna täckta med ett tunt, tunt lager snö, det ser ut som om Gud fader pudrat florsocker över hela tillvaron. Kanske är det så att han börjar få fullt på lagret där uppe, så det har läckt ut lite. Enligt yr.no är det så, han kommer att öppna himmelsporten på vid gavel och släppa ut en hel del både idag och imorgon. Kanske är det julesnön som kommer nu? En period med lite kallare temperaturer är också att vänta, så kanske håller det gamla talesättet “Anders slaskar, julen braskar”. Vi får väl se.

Den här gången blev det inga bilder, det ser ju ganska lika ut från gång till gång. Men är ni nyfikna på hur det såg ut kan ni klicka här för att besöka ett tidigare bak.

Tredje advent

Söndagsmorgon och årets julkonsert är avklarad. Den gick av stapeln igår kväll och i stort sett kan vi vara nöjda med våra insatser. Det var första gången som vi inte hade vår konsert på en vardagskväll, men inte sista, för det var en otrolig skillnad att slippa komma utschasad och stressad efter en arbetsdag. Nu kunde vi repetera på eftermiddagen och så hinna hem en vända emellan och slappa lite och att vara ledig dagen efter är också guld värt. Så värst mycket slappning blev det väl inte för min del som hade dagen totalt fulltecknad, men jag hann allt jag skulle utan att stressa upp mig allt för mycket.

I alla fall var kyrkan fullsatt och det ger ju en särskild känsla bara det. Ska man vara ärlig så hade väl en hel del av besökarna kommit för att höra på Mylla som var med och förgyllde vår konsert. De gjorde ju som vanligt en avspänd och proffsig insats och det var kul att få höra dem igen, det var ett tag sen för min del. Mats och Elias, våra solister skötte sig med bravur och barnkören sjöng som små strålande änglar. Nästan så man blev tårögd, visst är det något särskilt med barnröster.

Efteråt samlades vi uppe på “panget” och varvade ner över en tallrik med risgrynsgröt och en skinkmacka. En perfekt avslutning på en för mig underbar dag. Sen satte tröttheten in och det blev inte så mycket mera. När klockan var 22.45 kröp jag nöjd ner under täcket och John Blund kom tämligen omgående på besök.

Men nu är det ny dag igen och även denna är rätt späckad, allra först hästarna, som alltid. Sen väntar bagarstugan på att erövras. Julbrödet ska bakas, ja, det är väl precis samma sort som vi bakar under resten av året, men nu är det tomt i förråden så vi måste fylla på så man kan få sig en siktbrö´gås med skinka och rödbetssallad. Mums! Döttrarna och barnbarnen vill väl också ha lite att knapra på, så det är bara att sätta fart på kavlen.

På eftermiddagen väntar luciatablåer både här och där, om jag hinner klart med baket. Men det är bäst att ta en sak i taget, så får vi se hur mycket som hinns med.

En bit på väg….

Nu har en del av dagens göromål klarats av. Har träffat mina spelkompisar och haft en trevlig stund tillsammans och före dess melodikrysset förstås. Det gick liksom in i varandra idag, eftersom vi för en gångs skull skulle ha vår spelövning redan kl. 11. Det verkar vara stressigt värre för de flesta i människosläktet, det är väl så den här tiden, eller jämt och ständigt kanske, eftersom vi ska försöka sy ihop allas önskningar till en helhet.

Det vore ju enkelt om man bara kunde göra som man själv tyckte, men så funkar det ju inte om man har familj. Då är det flera viljor som styr. Och så ska man arbeta lite grann emellanåt och ungar som ska skjutsas eller ha hjälp med något. Det är ett väldigt pusslande bara att få ihop en familjs aktiviteter så att alla blir något så när nöjda. Att sen lyckas få till det med alla i ett spelmanslag eller någon annan sammanslutning, ja det säger sig ju självt att det blir ändå knepigare. Men sånt är livet, antar att det ska vara så, fast jag skulle helst slänga almanackan och bara få vara som jag själv har lust med. Ja, jag vet – önsketänkande och det funkar ju inte, hur skulle det bli om alla gjorde så  och alla andra invändningar ni direkt kommer med. Men man kan väl få önska och drömma lite i alla fall.

Här kommer i alla fall mitt förslag till lösning av melodikrysset v. 50. Dagen till ära förstärktes lösargruppen med ytterligare två medlemmar ur spelmanslaget och de var till god hjälp.

L1 Uggla, L2 Magnus, L3 Carmen, L4 Skenbart, V5 Änglamark, L5 Äventyr, V6 Ferlin, V7 Man, V8 It, V9 Sanna, V10 Ytan, L11 Ave, L12 Den, V13 Let, L14 En, V15 Helen

 

Julkonsertdags…

Idag blir det körigt. Ungefär så här ser min dag ut: först hästrundan, sen melodikrysset, sen julavslutning med Floda spelmanslag, sen genrep inför kvällens julkonsert, sen hästrundan igen, sen duschen, sen konsert, sen julfest med kören på panget, sen sängen och sova. Däremellan måste jag peta i mig lite mat också, får nog bli före eller efter genrepet, beroende på var jag hinner och handla måste jag göra också, imorgon väntar bagarstugan.

Har inte kollat vad jag ska ha på mig än heller, det ska vara något svart och/eller rött, så jag får väl gräva runt i garderoben för att se vad jag kan hitta. Sen ska det ju helst gå omkring mig också, vilket kommer att begränsa utbudet ännu mera. Så det blir nog inte så svårt att välja till slut.

.Halsen känns så där, men det ska nog gå vägen. Det spelar ju ingen roll om jag är hes på söndagen, det är idag som gäller. Nu ska jag ta fram mina noter och läsa på stämmorna lite, så det säkert sitter.

På bilderna ser du presenten vi ska ge vår körledare för att han slitit med oss ännu ett år. Vi tyckte den passade så bra. Jag ska väl vara tomten längst ute till höger, med lite lila skjorta. Det är där jag brukar hålla till i alla fall.

Mera fredag

Var till kyrkan i morse och såg på “mina barn” när de lussade. Tror aldrig jag har sett så många stjärngossar någon gång, nästan 40 st. Och massor av tärnor och en liten lucia framför allt. De skötte sig så bra, visst åkte en och annan strut på sniskan och guldstjärnorna i stjärngossarnas händer for både hit och dit. Fast det var bara fint, det blev nästan som om de blinkade. Och jätteduktiga var de allihopa på att sjunga, en riktig änglakör. Efteråt serverades kaffe med dopp på skolan och en hel del barn passade sen på att ta lite extra lucialedigt och följde med föräldrarna hem.

Själv fick jag väl snällt stanna kvar och göra det som skulle göras i vanlig ordning, men med en sån trevlig start på dagen går det ju liksom lite lättare sen också. Nu ska jag hoppa ur hästkläderna och trampa iväg till några kompisar som ringde för en stund sen. De skulle åka ner till pizzerian och hämta pizza. Sa först att jag inte skulle ha någon, men ändrade mig sen i alla fall, så nu blir det en Florida till kvällsmat.

Morgondagen bjuder på ett fullspäckat schema, men det är då det. Jag får väl göra slut på den här dagen först.

Veckans sista arbetsdag

Uppe med tuppen idag också! Gårdagen var tröttsam, usch för att trängas med massa människor. Inte alls det jag gillar. Stressade som en galning på jobbet, sen iväg till sta´n och så hem igen så fort som möjligt. Hade några ärenden jag skulle försöka uträtta, när jag ändå var på plats, men det mesta blev ogjort. Kände att jag inte orkade den miljön just nu. Skulle försöka hitta det nya Clas Ohlsons, men gav upp. Det får bli en annan dag, när min energinivå är lite högre. Åker nog till Insjön istället, lugnare där.

Fyllde på energinivån genom ett besök på en liten kaffebar. Där inhandlades en chai-latte och så något som jag varken kan stava eller uttala. Troligen något italienskt, började på F, i verkligheten visade det sig vara en slags varm smörgås, i mitt fall med skinka, ost och rödlök på. Gott var det i alla fall.

Vände sen kosan hemåt igen, endast med ett stopp på min favorithairestaurang, som ni ser här nedanför.

Hittade den här matvagnen en dag när jag bara råkade passera förbi och sen dess är jag stamkund. Tjejen är hur gullig som helst och lagar alldeles fantastiskt god mat. Hon håller till utanför sitt hus i den lilla byn Gruvan i Gagnefs kommun. Gör ett besök om ni har vägarna förbi! Det värsta är att kunna hålla sig ända hem, när det luktar så himla gott i bilen.

Nu fick jag hålla mig ändå lite längre eftersom jag måste tillbaka till jobbet och göra färdigt det jag inte hann med innan jag stack iväg. Förberedde även för morgondagen, dvs idag. “Mina barn” bjuder in till luciatablå i kyrkan och därefter fikastund, så det lär bli lite rörigt en stund idag och då är det bra att ligga lite före om allt ska klaffa.

Gårdagen avslutades med kycklingspett i jordnötssås och sen ville jag inget mera än att inta ryggläge i soffan. Storstadsmänniska blir jag nog aldrig. Det är alldeles för tröttsamt att ha så mycket människor omkring sig. Försökte för skams skull engagera mig i nobelfesten en liten stund, men lyckades dåligt med detta. Fann mina egna tankar vara betydligt intressantare. Kunde i alla fall än en gång konstatera att jag är nöjd och glad att vara av enkel börd och slippa sitta och trugkonversera i dylika sammanhang. All heder till våra kungligheter som orkar med en sån tillvaro. Jag är inte det minsta avundsjuk. Säkert var deras middag god, men det var min också.