Trött och frusen är jag i kväll. Ute är det sagolikt vackert när man ser alla träd fulla av rimfrost, men det känns som om det skulle vara jättekallt fast det “bara” är omkring –15. Jag försökte mig på att fotografera, men kameran i mobilen har inte blixt nog för att ge motiven rättvisa, så jag får nöja mig med de bilder som lagrats i min hjärna.
Inget intressant att se på tv ikväll, så det blir nog en tidig kväll för min del. Jag som alltid varit en riktig nattuggla har sen jag passerade femtiostrecket blivit så otroligt kvällstrött. Nu för tiden längtar jag bara tills jag ska kunna lägga mig utan att skämmas allt för mycket, men sen vaknar jag ju hur tidigt som helst också. Helt bakvänt och egentligen inte alls som jag vill ha det, men vad gör man. Det är bara att hänga med.
Det här är dock små bekymmer i det stora hela. Radio, tv och tidningar berättar om den hemska jordbävningen i Haiti och då kan jag verkligen känna mig tacksam över att det är Sverige som är mitt hemland. Fast hemskheter har hänt här också, händer väl än är jag rädd för. Det är svårt att förstå hur ondsinta människor kan utnyttja och medvetet skada oskyldiga barn. Man orkar knappt inte tänka på eländet. Hur i all sin dar ska man kunna kompensera de drabbade. Det kan inte finnas pengar eller något annat som kan ersätta den förlust och skada som åsamkats dem.
Och nu igen upptäcker jag att jag nickat till framför datorn, precis som en kväll förut. Lika bra att ge upp och gå och sova.
