Och så har jag lyckats ta mig igenom den här dagen också. Ja, det kanske verkar som om det varit kämpigt, men det har det inte, tvärtom. Dagen har försvunnit i ett enda huj. På jobbet var det fullt upp, så där rann tiden iväg och sen var det också en hektisk aktivitet för att hinna allt som skulle fixas innan det äntligen var dags att sätta sig i bilen och åka till Norrbo Folkets Hus för dagens höjdpunkt.
Det har ju blivit en mångårig tradition att Saxdalingarna ordnar den här spelträffen. Det enda som ändrats är att det numera är tisdagar istället för måndagar som det varit tidigare, men alltid i veckan efter Vasaloppet. Och det var precis lika trevligt som det brukar, tiden går alldeles för fort, så som brukligt är när man har roligt. Helt plötsligt ser man att det tunnats ut på golvet och att kompisarna har ytterkläderna på sig – bara att packa ner fiolen då och bege sig hemåt igen, fast jag skulle kunna spela flera timmar till.
Men morgondagen skulle väl förmodligen bli rätt tung och arbetsam då, så säkert är det bra att ge upp medans tider är. Nu sitter jag i alla fall här och myser och smuttar på en kopp varm choklad samtidigt som jag tänker tillbaka på kvällen och alla trevliga människor som jag träffade på spelträffen.
Bilden här nedanför visar den evigt unge Olle Wallman, som även detta år med säker hand lotsade oss genom spellistan. Själv fick jag tyvärr inte med mig någon kamera in i lokalen, den låg behändigt nog kvar ute i bilen, så jag lånar den här bilden från Esbjörn Hogmark som fotograferat Olle och sonen Janne, inte Mats som det står i bildtexten. Det är en fin bild på två killar som jag gillar väldigt mycket. Olle, Janne och Mats Wallman har inspirerat mig mycket genom åren och de tillhör mina absoluta favoriter inom den här genren. Förutom att de spelar finare än de flesta så gör Mats de mest underbara låtar och i många år har jag tjatat och tjatat om att de ska ta sig i kragen och spela in en ny cd. Förhoppningsvis kommer den snart.
