Visst är det konstigt att vissa saker försvinner hela tiden? Ja, så kanske det inte är hemma hos dig, men så är det då här i huset. Strumpor t ex. och fjärrkontroller, dessa saker har en helt makalös förmåga att gömma sig både här och där. Och nu för tiden som det är fjärrkontroller till var och varannan pryl. Undrar just om det är någon liten varelse som är här om natten och roar sig med att gömma dessa attiraljer.
Enfotingen, han bor då här, det är jag helt säker på. Han visar sig aldrig, men man märker när han varit i farten. Jag har försökt att hitta på knep för att lura honom, men det är inte lätt. Ett sånt är att alltid köpa minst två par av varje strumpsort. Ju fler likadana strumpor man har, desto större chans att i alla fall få tag på två likadana. Helst skulle jag nog vara så konservativ så jag bara köpte precis likadana strumpor hela tiden, men fullt så tråkig har jag inte blivit än. Inte fullt så kreativ så jag sätter på mig två helt olika strumpor heller. Det vore ju faktiskt ännu lättare. Kanske något att fundera på för framtiden, för strumpletande är inte främjande för det goda humöret, i alla fall inte hos mig.
Jag är helt säker på att svärmor aldrig behöver leta efter sina strumpor, undrar just varför det är på det sättet. Det måste väl bero på att enfotingen inte hyrt in sig hos henne. Tror att jag ska försöka tipsa honom om att flytta dit istället, hon har ju betydligt bättre plats att härbärgera honom och skulle väl behöva lite sysselsättning emellanåt. Jag har ju liksom fullt upp ändå!
Det värsta han ställt till med är att sno en av mina skor. Jag är ju inte helt säker på att det var just min enfoting, det kanske var en kusin till honom eller så, för det var inte här hemma, utan när jag var borta på besök hos några bekanta. Jag ställde alldeles ordentligt ifrån mig mina bekväma inneskor i deras hall, satte på mig mina vinterstövlar och gick ut en vända och när jag kom tillbaka fanns bara en sko kvar. Ingen i det övriga sällskapet påtar sig att de råkat försnilla min sko, men borta är den. Det här är rätt många år sen nu, men den lyser fortfarande med sin frånvaro. Jag väntar med spänning på att en vacker dag få en förklaring till detta mysterium. För tillfället har jag bara två teorier att gå på och båda är väl lite långsökta. Teori 1: Enfotingen är den skyldige. Teori 2: En skofettischist fanns i sällskapet. Det fanns i alla fall inte en hund i sikte, annars hade ju det varit en tänkbar teori också. Och som sagt:- skon är och förblir borta. Synd, för den var rätt bekväm.
Har du kvar den andra skon ännu? För om du hör dig för hos de som var med, så har någon av dem fått med sig din sko i packningen! De tordes bara inte tala om det för dig:) Det är min tro i alla fall! Om du inte får tillbaka din sko, så kan du sätta den kvarvarande ino glas och ram och dekorera förstutrappen med!
Jag brukar para ihop strumpor som har lika färg även om de har olika mönster på skaften, det funkar utmärkt. Är för “snål” att slänga dem om de inte är trasiga.
Ha en bra vecka/Inger
Jag har faktiskt fortfarande kvar skon. Har också frågat mina kompisar, men ingen vill påta sig att de råkat få med sig min sko. Men så måste det ju vara, eller? I alla fall, himla mystiskt.
Blev just lite fundersam över varför strumpor oftast är mönstrade på skaftet och inte på foten. Det syns ju inte när man har byxor. Smartast är nog att köpa enfärgade strumpor och många av samma färg, då passar ju alla ihop.