Dags att sova…

Äntligen hemma igen. Det här är en dryg vecka, ska iväg på något vareviga dag. Idag var det körövning som upptog min tid. Kände mig inte riktigt i bästa form, men det får väl gå ändå. Jag var då närvarande i alla fall. Och Frödingbitarna ska ju inte framföras förr än i augusti, så det ska väl ordna till sig innan dess, annars är det hopplöst fall. Just nu är allt nytt, tungan trasslar in sig i texterna och stämbanden vill ofta dra iväg på egna äventyr istället för att följa noternas trygga gång. Men trägen vinner förhoppningsvis.

I morse var jag riktigt spelsugen, började med mandolinen, men sen kunde jag inte hålla mig utan fiolen åkte fram. Tänkte att jag kan väl spela lite under tiden som jag kokar min frukostgröt. Och det gjorde jag ju, bara det att jag fortsatte sen också. Ni vet det där: bara lite till och så lite till och lite till. Rätt som det var hade klockan tickat på i en väldig takt och gröten var både kall och hoptorkad och såg inte alls aptitlig ut. Och så skulle jag ju till jobbet också. Bråttom är det nästan jämt!

Men nu ska jag vara duktig flicka och gå och lägga mig, innan jag hittar på något annat.

GODNATT!

Spelträff i Norrbo Folkets Hus

Och så har jag lyckats ta mig igenom den här dagen också. Ja, det kanske verkar som om det varit kämpigt, men det har det inte, tvärtom. Dagen har försvunnit i ett enda huj. På jobbet var det fullt upp, så där rann tiden iväg och sen var det också en hektisk aktivitet för att hinna allt som skulle fixas innan det äntligen var dags att sätta sig i bilen och åka till Norrbo Folkets Hus för dagens höjdpunkt.

Det har ju blivit en mångårig tradition att Saxdalingarna ordnar den här spelträffen. Det enda som ändrats är att det numera är tisdagar istället för måndagar som det varit tidigare, men alltid i veckan efter Vasaloppet. Och det var precis lika trevligt som det brukar, tiden går alldeles för fort, så som brukligt är när man har roligt. Helt plötsligt ser man att det tunnats ut på golvet och att kompisarna har ytterkläderna på sig – bara att packa ner fiolen då och bege sig hemåt igen, fast jag skulle kunna spela flera timmar till.

Men morgondagen skulle väl förmodligen bli rätt tung och arbetsam då, så säkert är det bra att ge upp medans tider är. Nu sitter jag i alla fall här och myser och smuttar på en kopp varm choklad samtidigt som jag tänker tillbaka på kvällen och alla trevliga människor som jag träffade på spelträffen.

Bilden här nedanför visar den evigt unge Olle Wallman, som även detta år med säker hand lotsade oss genom spellistan. Själv fick jag tyvärr inte med mig någon kamera in i lokalen, den låg behändigt nog kvar ute i bilen, så jag lånar den här bilden från Esbjörn Hogmark som fotograferat Olle och sonen Janne, inte Mats som det står i bildtexten. Det är en fin bild på två killar som jag gillar väldigt mycket. Olle, Janne och Mats Wallman har inspirerat mig mycket genom åren och de tillhör mina absoluta favoriter inom den här genren. Förutom att de spelar finare än de flesta så gör Mats de mest underbara låtar och i många år har jag tjatat och tjatat om att de ska ta sig i kragen och spela in en ny cd. Förhoppningsvis kommer den snart.

Om du klickar här får du läsa om hur det var förra året när jag skulle åka till spelträffen i Norrbo.

Internationella kvinnodagen

Ja, idag är det alltså internationella kvinnodagen, det borde väl egentligen inte behöva finnas en speciell kvinnodag. Nog vore det bättre om vi tog vara på och uppskattade varandra varje dag oavsett om vi är män eller kvinnor. Tanken är väl god med en speciell kvinnodag, men det går ju 365 dagar på ett år och då är ju en ynka dag inte mycket att hurra för. Hur ska vi någonsin komma ifrån de könsstyrda mönstren som vi, ofta omedvetet, för över till våra barn. För det är ju inte så att det bara är männens fel att det är som det är i samhället, vi kvinnor målar ofta in oss själva i ett hörn genom att automatiskt ta på oss massa sysslor som av tradition betecknas som kvinnans lott.

Idag har jag i alla fall deltagit i ett evenemang just med anledning  av att det är den 8 mars och internationella kvinnodagen. Faktiskt var det runt 40 personer som kom och det överraskade mig. Däribland fanns några tappra karlar. Tillsammans skapade vi en trevlig kväll där den röda tråden naturligtvis var kvinnotemat.

                                                     

Vasaloppet

Så spännande det blev!

Behagligt att följa Vasaloppet via tv-soffan och mycket jämnare kan det inte bli. Jag hade förstås unnat Daniel Tynell segern, men visst är det roligt att just Jörgen Brink var den som smet före. Jag trodde på honom och idag lyckades jag gissa rätt.

Nu hettar det till i damklassen också, så jag stannar nog kvar framför tvn en stund till. Sandra eller Susanne? Vem ska vinna?

Nu så….

Nu börjar allt vara som vanligt igen. Visst har det varit roligt de här dagarna när jag varit ute på vift med mina vänner, men nog sover jag bäst på hemmaplan. Gosse vad trött jag var igår kväll, ändå rullade klockan på innan jag fick krypa ner. Sovit gott har jag i alla fall gjort och så skönt det var att veta att idag behöver jag inte knöla in min väl tilltagna kropp i någon folkdräkt. Idag kommer det att bli ledig klädsel, var så säker. Jag tänker med medkänsla på de stackars damer som levde den period i tiden då det var modernt med korsetter och getingmidja. Hårt snörda tillbringade de sina dagar och ungefär så har jag känt mig de senaste dagarna. Getingmidjan har dock lyst med sin frånvaro, trots spända förhållanden!

Nu har jag i alla fall hunnit med att packa ur väskan, städa på toaletten, köra en tvättmaskin, käka en god gröt till frukost och löst melodikrysset så nu är tillvaron är i balans igen. Dessutom har jag sett till att Vasaloppsåkarna kommit iväg som de skulle. På vår väg hemåt igår passerade vi förbi startplatsen och då var det ju rätt tomt och ödsligt, men idag sjuder det av liv. Sven “Plex” Pettersson hade så när kommit försent pga det trafikkaos som man får på köpet, men nu har vi i alla fall fått höra hans röst i rutan precis som vanligt.

Nu får jag allt lämna min bekväma position framför tvn för en stund, plikten kallar. Jag lär väl hinna tillbaka innan målgången blir aktuell, för de har ju göra en bra stund innan det blir dags för kranskullan att göra sin insats.

En dag för sent kommer här ett förslag till lösning på melodikrysset nr 9:

V1 Danmark, L2 Andersson, L3 Melins, L4 Rod, L5 Anna, V6 Idol, V7 Denna, L8 Edin, V9 Krinolin, L10 Nelly, V11 Ådahl, V12 Ekdahl, V13 Sally, L13 Sy, V14 Torgny, L14 Ton, V15 Tyll

LYCKA TILL!

Hemma igen!!!!

Nu är jag tillbaka på hemmaplan igen, ifall om det nu är någon som har saknat mig. I torsdags bar det iväg till Elverum och Grundsetmarten och det har varit en härlig resa med lite sömn men mycket skratt och glädje. Jag har tagit lite kort, förhoppningsvis har något blivit så pass att jag kan publicera det här på bloggen, men det blir nog inte idag, för nu är jag så himla trött och längtar efter min säng.

Ni melodikryssare som letat på bloggen efter ett förslag till lösning får också finna er i att vänta till i morgon, för hjärna vill inte jobba mera idag. Jag ska gå in på sr.se för att höra krysset i radions arkiv, men som sagt, det får nog bli i morgon för jag orkar inte idag.

Vi hörs!

3/3 2010

Nu är det inte många minuter kvar att detta dygn och ändå har jag mycket kvar att göra innan jag är klar. I morgon bär det av till Elverum, spännande ska det bli!

Idag har jag varit ute på turné med två av mina spelkompisar och Säfsgården i Fredriksberg var målet för vår resa. Det var ganska mycket folk och för min del var det speciellt roligt att få komma “hem” igen. Jag har ju tillbringat mina uppväxtår i Fredriksberg, även om det nu är ganska många år sen jag flyttade, närmare bestämt 1977 var det som flyttlasset packades och jag lämnade Säfsen. Djupt in i mitt hjärta finns ändå säfsingen kvar, så hemma det är det på sätt och vis ändå. Just på Säfsgården har jag ju också varit rätt ofta eftersom min mamma jobbade där på den tiden och hade hon inte gjort det så hade jag nog aldrig börjat spela fiol, eftersom anledningen till att jag började var för att glädja en farbror som bodde där och som hade byggt flera fioler. Jag tyckte det var så synd om honom när ingen spelade på fiolerna, så jag bestämde mig för att lära mig några låtar. Jag kommer än ihåg när jag var dit och spelade för honom. Inte skulle jag tro att det lät så värst bra, men man får väl hoppas att hörseln var lite nedsatt pga hög ålder.

Just idag kunde jag i alla fall konstatera att jag kände igen ett och annat ansikte i publiken, att komma ihåg namnen är väl sämre, men en del minns jag faktiskt. Fick också en hel del hälsningar att skicka vidare till mamma och broderskapet. Det blev en trevlig stund förhoppningsvis både för publiken och för oss musikanter.

Sen skulle ju svärmor grattas på födelsedagen och nu så är den här dagen slut. Bäst att sätta fart med packning och annat som måste göras, för morgondagen blir lång.

 

Fullt upp…

Jäsingen vad tiden går fort. Nu är det snart dags att dra iväg till Norge. Först blir det dock en vända till Säfsen i morgon för en stunds underhållning. Det blir spännande att se hur det går, men förhoppningsvis går det bra utan större mankemang. Det är ju lite skillnad på att spela med en sån liten grupp som det blir nu – en trio bestående av fiol, dragspel och bas. Man hörs ju lite mer än när ett helt spelmanslag spelar, så det gäller att skärpa till sig en aning.

Och så ska jag också hinna med att gratta svärmor som fyller år i morgon och packat och klart måste det vara innan det blir sovdags, för på torsdagen är det ändå fullt upp innan det bär iväg. Bäst att krypa ner i sängen direkt, snart är det dags att gå upp igen.

Godnatt!

 

Nu vill jag inte ha mer snö…..

Ännu en snödag, usch så trött jag är på detta väder. Undrar hur man kunde tycka det var roligt att leka i snön när man var liten. I morse pulsade jag runt i en hästhage med en spade i högsta hugg och försökt skotta fram eltråden. Resultatet för min del blev att stövlarna var absolut proppfulla med snö och mina fötter så kalla så jag trodde de skulle ramla av. Då fick man testa sin förmåga att fokusera på något annat för att inte få frispel. Väl hemma kunde jag konstatera att det var stört omöjligt att få av sig stövlarna pga av den packade snön. Då var paniken nära och den enda lösning jag kunde komma på var att gå i duschen med stövlar och allt. Varmvattnet smälte snön och så blev äntligen mina fötter befriade från sin fångenskap, jag frös om fötterna hela dagen sen. Nej nu får allt våren komma snart, annars tror jag att jag emigrerar.

Nu tänker jag i alla fall lägga mig ner och drömma mig bort från denna värld en stund. Kanske kommer solen i morgon och då blir det mycket lättare att leva.