Stressig dag. Känner mig rätt mycket som Askungen idag. Fångad i spiselvrån med disk och elände! Nej, nu låter jag allt för negativ. Det går väl ingen större nöd på mig egentligen. Bara det att jag är så trött idag. Blev väl för sent igår, har ju varit så duktig sen jag tog klivet över mittriten, brukar ju för det mesta se till att komma i säng före midnatt. Igår blev det inte så och så gick jag upp himla tidigt också, för jag hade så mycket som skulle fixas före jobbet.
Det är inte bra med såna där rivstarter, man ska gå och polimasa lite på morgnarna, då blir det liksom bättre. Man hinner vakna och komma ifatt sig själv lite. Men inte idag alltså, ska jag vara ärlig så är det väl vanligare med rivstarter än polimas för min del. En tupplur fick det allt bli när jag kom hem efter jobbet.
Och så har jag ju komplicerat tillvaron för mig, alldeles i onödan. Matade nämligen min mobil med ost och skinksallad i fredagskväll. Det gillade den inte. Inte vet jag om det varit bättre med tonfisksallad eller kanske någon annan sorts dressing, osams blev vi i alla fall och hur jag än försökte beveka den med lock och pock sen efteråt, så var den lika grinig i alla fall. Vill inte alls som jag. Troligen är det väl för att jag ska få se att jag inte klarar mig utan den. Och det märker jag ju att jag har svårt att göra, fast jag försöker att inte visa det. Har plockat fram en ersättare som i och för sig gör så gott den kan, men inte är det detsamma, det är det inte. Och jag som lagt hela mitt liv i min kära telefons händer. Nu står jag där och vet knappt något om var jag ska vara och när. Vanligtvis brukar den snällt påminna mig i god tid om mina åtagande, men nu sitter den minsann där och klämmer på min kalender och vägrar ge ifrån sig en enda liten uppgift.
Ja, inte är det lätt att leva inte!
