Ja, tänk att det är pingsthelg nu, det känns inte alls så. På något sätt försvann pingstkänslan när “de” snodde annandag pingst ifrån oss. Nu är det mera som vilken helg som helst, såvida man inte har en konfirmand i familjen förstås, om de nu konfirmeras när det är pingst, inte ens det är säkert längre. Men usch så gnällig jag låter nu då!
Jag ska i alla fall till kyrkan idag och sjunga, för det är 50 årigt konfirmationsjubileum, ja, inte för mig, även om åren rullar på så det visst är hela 37 år sen min första nattvard. Oj, vad tiden går fort. Det är inte mycket som är som förr nu inte, konfirmationen är när som helst under året och nattvarden får man ta långt innan man konfirmerats, men egentligen kanske det inte spelar någon roll. Det gäller väl att hänga med i utvecklingen förstås och faktiskt tror jag att “läsningen” är bra mycket mer givande idag, än på min tid. Och före dess var det nog ändå värre. Ibland kan jag önska att jag vore ung igen och skulle få göra om en massa saker som man inte riktigt förstod värdet av, då när det begav sig. Men det är väl så det är, vissa misstag ska man helt enkelt göra, det tillhör allmänbildningen och hade man inte gjort dem, så hade man inte lärt sig den läxa man behövde ha med sig i ryggsäcken på den fortsatta resan i ålderstrappan. Jag för min del håller fortfarande på och trevar mig framåt med misstag och framsteg blandade huller om buller. Det är väl så det är att vara människa antar jag!
Det hade då inte gjort något om den sol som hedrade oss med sin närvaro igår hade varit vänlig nog att återkomma idag, men det ser den inte ut att göra. Min nya fina regnmätare (födelsedagspresent – jag har bl a varit upptagen med att fylla år under min “bloggslöa” tid, sånt tar på krafterna vet ni!) visade för ett tag sen att 27 mm droppat ner sen igår kväll och mera är på väg. Tömningen där före visade på 13 mm och före dess 45 mm, nej usch och fy så deprimerande. Nu får jag allt tänka på något annat!
Gårdagen t ex., den bjöd ju på fantastiskt vackert väder, till att börja med i varje fall. Själv upptäckte jag igår kväll att jag numer hade kvalifikationer till att söka plats hos Tomtefar som Rudolf med röda mulen. För en gångs skull höll jag mig utomhus när solen var på besök och det hade satt sina spår, näsan lyste som en lanterna emot mig i spegeln och vid närmare inspektion fann jag att även andra delar av min kropp numera intagit en helt annan nyans än den bleka, vintervita som funnits där så länge. Nyansen påminner nog mest om den som babianer är kända för, men just den kroppsdelen som på babianer är mest omtalad, den är fortfarande lika blek och vintervit på mig i alla fall, för jag nöjde mig med att blotta axlar och armar den här gången. Hur som helst så lär det väl hinna blekna och återgå mot det kritvita om det här vädret håller i sig.
Nej nu tror jag att jag ska ge min mage lite frukost, det har den bett om länge och nu är det hög tid om jag ska hinna bli i ordning och komma i tid till kyrkan.
