månadsarkiv: september 2010
Ännu en dag….
La mig rätt tidigt igår och har väl sovit så där… Rygg, axlar och knä värkte och gör så fortfarande, men nog var det skönt med några timmar i vågrät ställning trots det. Började dagen med ett Qi Gongpass och en värktablett och det har funkat skapligt, jag är inte bra, men i alla fall inte sämre än igår. Nu har jag också tagit mig i kragen och ringt till E-L och beställt tid för behandling, så nu ska det väl ordna till sig. Tyvärr hade hon inte tid förr än nästa vecka, men förhoppningsvis står jag ut till dess. Jag har inte varit till henne sen i början av juni, så nu är det nog hög tid. Jag ser fram emot det, även om det väl inte är så att det är precis skönt när det pågår, men jag vet ju att det blir bättre sen.
I morgon väntar en annan sak som jag sett fram emot länge, tandläkarbesök. Den här tanden har blivit en riktig följetong, undrar just hur mycket jag lagt ut på den, törs nog inte räkna efter. Vissa saker måste ju göras, och tandlös ska jag då rakt inte vara om jag på något sätt kan undvika det. Återigen blir det en ny tandläkare, hoppas hon kan fixa till det så det håller ett tag nu och att det inte blir allt för dyrt. Det pep nyss till i mobiltelefonen och så kom ett sms med påminnelse om min tandläkartid, visst är det praktiskt och bra. De hänger med i utvecklingen där minsann!
En låååång dag är snart slut…
Tänk så lång en dag kan vara! Den här måndagen är nog en bland de längsta i historien så känns det i alla fall just nu! Det kommer liksom efter, precis som Arbogaölet! Helgen har ju varit rätt intensiv, i lördags blev det mycket spelande, jag tänkte ju vila mig lite efter melodikrysset, men inte hann jag det inte. Fiolen kom fram och så hade klockan helt plötsligt hoppat fram flera timmar. Inte vet jag hur det gick till!
Låtkursen var trevlig och det gick hur bra som helst just där och då, men just här och nu finns inte en endaste ton kvar. Konstigt hur det kan bli! En sån tur att jag spelat in allt på min lilla inspelningsmanick. Sen skulle vi ju äta vår traditionella porterstek och spela ännu mer.
Söndagen bjöd på frukost och därefter skulle hela stugan städas innan hemfärd. Klockan 13 landade jag åter i hemmets lugna vrå och så var allt som vanligt igen! Eftermiddagstimmarna var lite sega, då hade jag gärna tagit mig en liten middagslur, men jag lyckades hålla mig på benen. På kvällen samlades spelmanslaget för en stunds spel och hur det nu gick till så var klockan helt plötsligt 23 och innan jag var klar med allt så hade söndagen blivit måndag och så var det plötsligt arbetsdag igen.
I morse kändes allt som vanligt, jag spelade en stund och var på riktigt bra humör, men så plötsligt knäppte det till i ryggen och ett ryggskott var mer än nära, någon millimeter på snedden och det skulle vara ett faktum. Så jäkla typiskt, den här dagen kunde nog tänkas bli jobbig ändå!
På något sätt tog jag mig i alla fall igenom dagen och lyckades också genomföra min spellektion, utan att helt tappa konceptet. Nu återstår inte mycket för min del och det är skönt vill jag lova. Nu längtar jag verkligen efter att få lägga pannan i kudden och drömma mig bort i några timmar.
MELODIKRYSSET V 38
Just nu sitter jag i Grönklitt och löser melodikrysset tillsammans med mina spelmanskompisar. Följaktligen har jag en ordentlig expertpanel att ta till om det skulle köra ihop sig.
Vi kom hit igår kväll, mitt i ett ruskigt regnväder och fortfarande lyser solen med sin frånvaro, men enligt prognoser ska det bli bättre fram emot eftermiddagen/kvällningen. Det ser jag fram emot. Tillbringade nämligen en hel del tid med att irra runt och försöka hitta min stuga i går kväll. När jag kom blev jag ursläppt på ett ställe för att delta i ett möte. När mötet var slut hade det blivit mörkt, klockan var 21.30 och jag kom på att jag inte hade någon klar bild av var stugan egentligen låg, dessutom hade jag väldigt dåligt med ström i mobiltelefonen, inte de allra bästa förutsättningarna alltså. Lägg dessutom till det miserabla vädret och att jag min vana trogen var skodd med foppatofflor och bara en tunn jacka. Lyckligtvis hade jag tagit med mig ett paraply, även om det vände sig både fram och tillbaka pga blåsvädret, så skyddade det åtminstone en aning mot de värsta hilingarna. Åtskilliga kilometer och nästan en timme senare hittar jag äntligen hem, ordentligt frusen och på rejält dåligt humör. Humöret blev i alla fall bättre efter en stund med kompisarna och varm inombords blev jag också så småningom.
Nu har vi tagit oss igenom melodikrysset utan problem och kan ta igen oss en stund innan det klockan 15 är dags att delta i låtutlärning.
Vår lösning blev så här:
V1 GÅ OCH FISKA, L1 GÅTFULLA, L2 ORSA, L3 HUND, L4 INGVAR, L5 KRISTINA, V6 TUSEN, V7 GRIS,V8 USA, V9 NATT, V10 LASSE, L11 SÅG, V12 ARGENTINA, L13 EN, L14 NI
Lagom är bäst…
”Är huvudet dumt får kroppen lida”, det är ett av alla uttryck jag hört genom årens lopp. Just idag undrar jag om det inte passar in väldigt bra på mig! Troligen passar det ändå bättre i morgon, för då kan jag väl inte ta mig ur sängen. Jag har nämligen varit ambitiös så det räcker och blir över! Först gick jag på styrketräning i en timme och jobbade hårdare än jag brukar, sen hastade jag upp från styrkehallen direkt till bassängen och körde en timmes vattengymnastik.
Det påminner lite om när jag skulle åka tjejvasan för ett antal år sedan. Hade inte stått på skidor på åratal och väldigt dåligt med snö var det det året också. Så bestämde jag mig för att det var dags att sätta fart på laggarna, det var bara det att samma dag tog jag min första ridlektion, 1 tim. Direkt efter for jag till en skidanläggning som hade konstsnö på en slinga och for runt, runt i 1,5 mil. Skavsår fick jag förstås så hälarna var alldeles blodiga och dagen därpå ska vi inte tala om – herregud vilken träningsvärk jag hade! Det hade nog varit mer än nog med bara en av aktiviteterna. Sen kunde jag ju inte träna på rätt länge pga skavsåren.
Inte verkar det som om man blir så mycket klokare med åren!
Nu ska jag i alla fall ta och krypa ner i sängen. Tar nog en liten värktablett i förebyggande syfte och lite voltarensalva på det onda knäet. Sen är det bara att hålla tummarna.
Onsdag
En lång dag börjar närma sig sitt slut. Ikväll ska jag försöka lägga mig tidigt, kanske funkar det om jag lägger mig och läser en stund, då brukar man bli tung i ögonlocken. Just nu känns det som om jag skulle kunna somna där jag sitter, men då vaknar jag väl mitt i natten och så blir allt i oordning.
Chefen kom på nytt besök idag, hon hade shoppat lite saker till vår nya matsal och vi gjorde vissa förändringar som fungerade rätt bra på en gång. Vi får väl se hur det går i morgon, men ungarna är lättlärda, så det ska nog gå utan större problem, På eftermiddagen var det informationsmöte angående det nya emailsystemet som vi håller på att byta till här i kommunen, så det blev till att hasta iväg till Vansbro, rätt intressant tyckte jag att det var, men herregud så trött man blir när man får sitta stilla så länge efter att ha sprungit hela dagen. Just nu har jag varken dator eller fungerande email på jobbet, men det ska väl fixa till sig här framöver får jag hoppas.
Väderleksprognosen för fredagen ser minst sagt tungsam ut. Undrar om det är dags att bygga en ark precis som Noa? Det verkar finnas hur mycket regn som helst på lager. Undrar om det är änglatårar som svämmar över?
En vanlig tisdag…
Jag gillar inte alls att det är stupmörkt både när man lägger sig och när man går upp, men sådana tider är det nu. Bara att vänja sig vid, vare sig man vill eller ej. Helst skulle jag gå i ide och sova tills vårsolen väckte mig med smeksamma strålar. Eller om man vore pensionär, då kunde man låta ljuset styra, sova när det är mörkt och vara uppe när ljuset väckte en. Fast alla pensionärer har ju så förskräckligt bråttom, så det går väl inte det heller. Nej det är väl till att fortsätta streta på i vanlig ordning.
Nu har i alla fall mannen dykt upp här hemma igen. Han har haft en skön och avkopplande tur till Norrland och med i bagaget hem fanns en Västerbottenost, inköpt på Ostens hus. Jag trodde inte att det skulle vara någon skillnad mot de vi köper här i affären, men det var det allt. Inte för jag fattar varför, Västerbottenost borde väl vara Västerbottenost oavsett om den är köpt här eller där. Jäkligt gott var det hur som helst med toast gjord på trattisar och Västerbottenost. Mums!
Nej, nu duger det väl inte att sitta här längre, bäst att ta itu med dagens göromål. Först blir det frukost.
MELODIKRYSSET V 37
Nu så, nu är ordningen återställd. Begravningen är avklarad och jag har hunnit lyssna på webbradion och melodikrysset, så nu kan jag ta dagen som den kommer. Visst är det konstigt när man ser en massa människor som man inte sett på länge, nästan alla verkar att ha blivit så gamla, utom jag själv då! Ja, man kan ju inte lura sig själv hur länge som helst antar jag, men ännu ett tag ska det väl gå!
Jag har ännu inte pratat med mina krysskompisar, så jag vet inte hur det gick för dem, men säkert gick det hur bra som helst. Så här fick i alla fall jag till det hela:
V1 TAKIDA , L1 TURISTENS, L2 KLAGAN, L3 ANDREA, V4 LI, L4 LOA, V5 REAL, V6 DIANA, L7 NERE, V8 SPANIEN, V9 VEM, L9 VET, L10 MIN, V11 EN, L12 LARS, V13 STEN , V14 SPEARS
Man ska aldrig ta något förgivet…
Den där nattron jag trodde jag skulle få i går, den uteblev! En av hundarna blev dålig i magen och det var bara att gå ut det, tre gånger var vi ut, mitt i natten. Lagom jag somnat in var det dags igen.
Nu borde jag förmodligen ha lagt mig för länge sen, men det ska minsann inte stå på i alla fall. Jag måste upp tidigt som attan för att hinna med att sköta om alla djur innan jag ska iväg på begravning. Missar melodikrysset gör jag också, eftersom jag sitter i kyrkan då, men det går ju att lyssna på webbradion efteråt. Det är inte riktigt samma sak, men får väl duga.
I kväll har jag varit ute och ätit tillsammans med mina fd arbetskamrater, vi har firat två 50-åringar och det var en trevlig kväll. På radion skvalar just nu Karlavagnen och i stark kontrast till min kväll kan jag nu höra hur en man berättar om hur det var att var med på Estonias förlisning. Han själv klarade sig, men inte hans fru.
Nog har man mycket att vara tacksam för, det är nog bra att bli påmind om det allt emellan åt.
Trött…
I kväll ska det minsann inte bli något nattsudd! Jag är jättetrött fast klockan nyss passerat 21. Ändå la jag mig tidigt igår också. Kanske beror det på de där små huliganerna som väckte mig mitt i natten. Två kattdjur kom då på att det var precis rätt tidpunkt för att bli lite extra ompysslade av kattmormor. De är ju så himla gulliga, men vid den tiden på dygnet är jag inte så värst mottaglig för deras charm. Upp fick de mig i alla fall, jag insåg ju att det enda sättet var att muta dem med lite mat och så snabbt smita iväg och stänga dörren så jag fick sova ifred.
Tidigt i gryningen var det så dags igen, fast den gången var det en tvåbent huligan som behövde hjälp att få ordning på all packning inför norrlandsresan och faktiskt var han färdig redan innan grannen kom för att plocka upp honom. Så nu kan man titulera sig gräsänka igen! I kväll ska minsann varken två- eller fyrbenta få störa min sömn!
Närmast en snabb kvällspromenad med hundarna, men sen ska jag sova. Godnatt!