månadsarkiv: september 2010

by

Här sitter jag nu i min ensamhet….

Jag undrar just varför en katt bara måste sitta i knä och bli kliad när den ser att man ska skriva på datorn? Jag försöker som bäst att formulera något till dagens inlägg på min blogg, men förutom att huvudet är rätt tomt och innehållslöst så underlättas det alltså inte av mina kattvänner, som verkar tycka att det är en helt värdelös idé. Nåväl, jag är ju envis, så jag försöker väl att få ner några meningar i alla fall.

Idag har jag återigen skickat iväg gubben ut på äventyr. Den här gången har han dragit ända ner till Skåne för att tillsammans med en släkting se på EM i Tractorpulling. Det är en rätt häftig upplevelse, jag har varit där tidigare och sett/hört  och skulle mycket väl kunna tänkt mig att följa med igen. Men man kan konstatera att det finns många sätt att få pengarna att rulla! Det är nog en rätt dyr hobby kan man anta, inte stor idé att komma dragandes med Herr Grålle dit, inte ens Mr John, i all sin ståtlighet, har något där att göra!

Kvällen har tillbringats med goda vänner på surströmmingsfest. Själv äter jag inte surströmming, utan brukar istället äta sill, så även denna kväll. Har också invigt min alldeles nya cykelhjälm, så nu är väl det värsta gjort då, jungfruturen. Förhoppningsvis sitter den som gjuten på mitt huvud i fortsättningen varje gång jag susar fram på cykel.

Nu återstår väl inte mycket mera än att säga godnatt åt mig själv och krypa ner under täcket en stund. Det roligaste som denna helg har att bjuda på är väl melodikrysset, i morgon förmiddag. Hjärnan mår säkert bra av lite vila om den ska klura ut rätt lösning och det finns ju lite som ska fixas innan dess också,

Godnatt med er!

by

Kroppen talar till mig…

Morgonsolen möter mig när jag blickar ut genom mitt fönster, vanligtvis gör det mig glad att mötas av en sån syn, men inte idag. Kroppen värker och hjärtat känns tungt, kan det verkligen vara min kropp det här? Inte ser den ut som jag vill och inte känns den alls som den ska. Mera troligt att den tillhör en 85-åring som jobbat hela sitt liv i skogen och slitit och släpat. Just idag överväger den om det är dags att gå av, helt enkelt brista mitt itu.

Det vore skönt att få ge upp, bara lägga sig ner och svepa in sig i en filt vävd av besvikelser, strunta i alltihop. Jag gjorde det igår, en liten stund, sen funkar ju inte det. Eller jag funkar inte så i alla fall. Jag vet ju varför min kropp protesterar och jag vet att den har rätt. Det här håller inte längre, jag måste göra vissa förändringar i mitt liv, men det är ju så svårt. Fast det är en dålig ursäkt.

Ja, nu är beslutet fattat, igen. Kanske klarar jag det den här gången, man får aldrig ge upp.

by

Hösten är här…

Onsdag redan, snart har halva veckan gått. Känner mig lite piggare i skallen, men helt säkert är det en förkylning på gång om jag inte sköter mig väldigt noga nu och tar det lugnt. Echinacea, ingefära och diverse andra medikamenter ska försöka hjälpa mig hålla sjukdom borta. Förhoppningsvis hjälper det.

Måste fylla på mitt lilla “apotek” idag, det finns inte mycket kvar av  de nödvändiga echinaceadropparna och det gäller att droppa på om man ska ha någon chans att mota bort alla aggressiva baciller. Det brukar faktiskt vara väldigt verksamt, jag har provat under många år. Men det är klart, låter man inte kroppen vila någon gång har den inget annat att välja på än att lägga sig sjuk en stund, för att få den nödvändiga vilan.

Där någonstans är jag väl nu, det har varit “mycket på” rätt länge nu och då blir det så här. Jag vet det, har ju varit med om det förut och ändå är det så svårt att lära sig!

I alla fall ser det ut att bli en riktigt fin dag, utsikten från mitt fönster säger så. Likadant säger prognoserna på två olika väderlekssiter. Nu har jag stoppat tvättmaskinen full med lakan, tänkte att få hänga dem ute på tork, så det vore väldigt bra om det kunde fungera enligt mina planer, annars blir det ett krångel, eftersom jag har väldigt dåliga torkmöjligheter inomhus för sådana stora saker.