Jaha, nu är vintertiden här, vare sig vi vill eller inte vill. Jag vill inte! Vill inte ha vinter och vill framför allt inte hålla på och skruva klockorna fram och tillbaka. Nu är det väl just den här tiden som är den ”normala” – tror jag i alla fall. Innan vi började med det här tokeriet! Säkert är det så att det finns fördelar som även jag upplever, men just de här första dagarna innan man fått ordning på alla klockor och fått kroppen att fatta det hela, de tycker jag är besvärliga.
Just i natt har jag i alla fall tagit vara på den där extratimmen vi fick tillbaka. Jag la mig så tidigt så jag nästan skäms och har sovit nästan tio(!) timmar. Så himla skönt att äntligen få sova en hel natt utan att väckas av sin värkande kropp!
Nu väntar pysslet att få ordning på alla klockor, en hel del annat pyssel väntar också, men nu känns det då lite mera trösterikt att få lov att ta sig an det. Först av allt ska det bli frukost i lugn och ro, sen får jag väl försöka uträtta ett och annat. Ett besök till återvinningsstationen t ex. det skulle vara välbehövligt. Kanske kan jag muta gubben med förmiddagskaffe så han ger mig en hjälpande hand. Att tidningar kan vara så tunga!
Bäst att sätta fart direkt, man vet aldrig när orken tar slut.
Lite fäktigt blev det att hinna med dagens melodikryss. Ett barnbarn har sovit här och som vanligt blir rutinerna lite förändrade. Allt för länge blev jag uppe i går kväll också, behövde reda ut mina tankar när det var tyst och lugnt och hur det nu gick till så snurrade klockan i väg med en väldig fart utan att jag märkte det.
Kryss blev det i alla fall, fast utan kompisarna, det hanns inte med. Så här fick jag till det:
Men nu blir det lite gnäll igen – somnade i tv-soffan för nån timme sen, men nu är jag uppe igen. Den jäkla kroppen envisas med att värka och hålla på så det är svårt att sova. Att vakna av värk är inte trevligt och att somna om är nästan omöjligt. Lika bra att gå upp igen. Sen somnar jag till slut fram på småtimmarna och får bara några timmars sömn i kroppen, då blir dagen kämpig. Nu får det snart ge med sig, annars blir jag tokig på det här! Tyckte jag var bättre, men nu är jag ju sämre igen, tillbaka till ruta ett som det känns just nu. Förbaskat!
Men annars är jag egentligen väldigt glad i dag! En sak som tagit mycket kraft och som jag funderat på länge har tagit en rätt positiv vändning under dagen. Känner mig flera kilo lättare om hjärtat! Om det bara inte vore för värken…
Lika bra att stänga av den här burken nu och försöka tänka på något helt annat. Kanske lyckas jag somna om och vaknar som en ny människa. Ska försöka läsa lite, då brukar man ju bli så trött. Lite varm choklad brukar också vara bra, och så får det väl bli ännu en av dessa förhatliga värktabletter, det kan inte hjälpas.
I dag, den 27 oktober 2010 uppmanas alla att bära något lila för att visa att vi stödjer allas rätt att vara sig själv och att man duger som man är.
Tänk att det fortfarande finns människor som anser att kärlek ska se ut på ett speciellt sätt. Jag för min del tror inte att kärleken vet skillnad på kön, utseende eller ålder. Kärlek är kärlek helt enkelt och har man den stora lyckan att drabbas ska man väl inte behöva avstå eller dölja det bara för att andra inte vill förstå ditt val av partner. Hur kan någon anse sig ha rätt att fördöma andras val. För mig är det självklart att visa mitt stöd idag, men jag hoppas verkligen att jag alla andra dagar också har modet att stå upp för varje människas rätt att vara den hon är.
Här nedanför finns några länkar till intressanta sidor. Läs dem och ta ställning du med.
Igår blev det tidig kväll, strax före kl. 20 plockade jag med mig en bok och knallade till sängen. Tänkte läsa lite innan jag skulle sova, men det blev sovning direkt. Jag var totalt slut i både kropp och knopp och det var omöjligt att få något sammanhang i det jag läste, så det var lika bra att ge upp och låta John Blund bestämma. Det hade varit en stressig dag och så dessutom tar det på krafterna att ha värk hela tiden, det är svårt att sova också, så man blir aldrig riktigt utvilad. Nu har jag faktiskt sovit rätt så bra, innan värken väckte mig igen på morgonsidan, fast då hade jag ju fått rätt många timmars sömn, så nu ska jag nog hänga ihop ytterligare några dagar.
Idag tror jag inte det är något särskilt alls och det känns skönt med en sån dag. Gårdagens jobbmöte var intressant. Förutom att det är trevligt att träffas så var det verkligen bra att få se hur olika förutsättningar vi har för att göra i stort sett samma jobb. Man får ju också lite bättre förståelse för varandras situation, och det skadar nog inte heller.
Måndag nu igen och en rätt så fullspäckad sådan också. Idag blir det lite körigt, men jag får ta det som det blir. Ska till Vansbro på möte på eftermiddagen och det innebär att jag inte hinner klart på jobbet utan måste tillbaka dit efter fyra, och så är det hästarna och min spellektion också… men det ska nog gå på något sätt.
Önskar jag skulle komma till min spelfröken väl förbredd och kunna spela min läxa som ett rinnande vatten…, men tyvärr inte denna gången heller. Förra veckan spelade jag inte alls eftersom jag hade allt för ont för att ens försöka. Nu har jag faktiskt spelat, både lördag kväll då jag var i Floda på Värdshuset tillsammans med mina spelkamrater och så i går kväll här på hemmaplan. Faktiskt så känner jag mig mycket bättre om än inte bra. Musiken får mig att glömma sorg och smärta en stund och då är det ju dumt att låta bli. Fördelen med att jag haft så ont i kroppen ett tag är att jag inte haft lika mycket energi att vända och vrida på annat som snurrar i min arma hjärna. Smärtan har tagit all kraft och jag har fått lägga andra funderingar åt sidan.
I alla fall så inledde jag den här dagen med en stund på spikmattan igen. Tänk att det kan vara så skönt! Lika hemska som det är de första minuterna, lika skönt blir det sen! Då ska man alltså ligga utan t-shirt, annars gör det ingen verkan. Skönt är det väl, men effekten uteblir, tycker i alla fall jag.
Nu ligger jag efter i tidsschemat också, så det är väl bäst att jag sätter fart för att slippa stressa ihjäl mig. Ha en bra dag mina vänner!
Äntligen en lördag som är något så när som den ska, dvs melodikrysset på rätt tid. Visserligen har jag valt att kryssa alldeles själv och inte tillsammans med mina kompisar. Detta för att spara på krafterna till lite annat som är på gång längre fram under den här dagen. Fortfarande är jag i rätt dåligt skick, värken vill inte ge med sig, och min gång är långt ifrån graciös. Jag vaggar fram mera som en anka, men hur det än ser ut och känns så kan jag ju ändå vara tacksam för att jag varje dag vaknar till en ny dag där jag alldeles på egen hand kan klara mig. Det är många som inte har den förmånen. Jag vet ju också att det här är av övergående karaktär, så nu får jag väl sluta gnälla. Under sista tiden har det varit alldels väldigt mycket vedermödor jag bjudit på här på bloggen. Det finns ju hur mycket som helst att glädjas åt, om man bara tänker efter.
Gårdagen t ex. Då stressade jag som bara den för att hinna i tid till Borlänge och ett besök på Maximteatern. Sound of Music var målet för min färd. Jag gruvade mig för att få lov att sitta, värken blir värre då, men det gick ändå skapligt och ska man ändå ha ont så kan man ju lika gärna ha trevligt under tiden. På det hela taget tyckte jag att Borlänge musikteater gjorde ett väldigt proffsigt intryck, mest imponerad är jag av deras sätt att kunna utnyttja scenkulisserna mästerligt. Det här är ju inget som jag har någon som helst erfarenhet av, men jag förstår ju ändå att de ekonomiska ramarna ser helt annorlunda ut för dem än för de större ställena i t ex. Stockholm. Nunnekören var också makalöst bra. Sångmässigt var det väl en av huvudrollsinnehavarna som var det svagaste kortet, tyvärr, men det var ändå acceptabelt. Jag kommer absolut att besöka dem flera gånger i framtiden när de har något nytt på gång.
Nu till melodikrysset. Inga större problem bjöd dagens kryss på, även om jag i halvtid blev uppringtd av krysskompisarna som hade rätt mycket problem. Det kan ju bara så ibland, att man kommer in lite snett och så blir det nästan omöjligt att få till det. Så här ser i alla fall min lösning ut:
Usch, i natt har det varit kallt, men det är åtminstone uppehåll. Det är väl bara att vänja sig på med det här nu, visst kommer det säkert att bli varmare och några sköna dagar framöver, men vintern kommer sakta men säkert närmre och närmre. Det är inget jag uppskattar så där alldeles väldigt, men åtminstone betyder det ju också att vi kommer allt närmare våren igen också. Det tröstar ju lite.
Annars kämpar jag på med att försöka hitta något slags viloläge i min tillvaro. Har inte varit ut på något alls på hela veckan, utan tar det väldigt lugnt. Ingen styrketräning/vattengymnastik blir det i dag heller, jag törs helt enkelt inte, rädd att smärtan ska bli ändå värre och då kommer jag inte att härda ut. Tyvärr känns det lite sämre igen nu på morgonen, men jag hoppas det är tillfälligt.
I dag fyller brorsonen 19 också, har redan grattat via facebook. Han är lik sin far den grabben, verkar vara vaken mer eller mindre dygnet runt. Kanske rätt lik faster också om jag rannsakar mig själv, fast inte som jag är nu. All värk gör mig trött och sliten och sängen hägrar för det mesta. Sitta går inte bra och det är jobbigt att stå hela tiden också, man blir trött.
Nu ropar min mage att den väntat på frukost tillräckligt länge. Bäst att lyda då, så inte den börjar jäklas också.
Nu äntligen har jag lyckats skrapa ihop nog mycket energi för att orka lösa melodikrysset. Det är i sista sekund, eftersom man kan skicka in lösningen fram till kl. 24 nu i kväll. Inte för att jag brukar göra det så ofta, men nu är det gjort i alla fall.
Hujeda mig! I morse när jag gick ut på trappen för att kolla väderläget möttes jag av snövita tak. Inte något jag uppskattar så där väldigt, så mycket bättre var väl inte kvällsvädret heller, det regnade rejält när jag sa godnatt. Någon gång under natten har regnet övergått i snö, men nu är det i alla fall uppehåll. En titt på några väderlekssidor på internet utlovar mera eläde till fredagen och någon värme är inte att vänta den närmaste tiden. Ja, det är inte mycket att göra åt, bara att plocka fram täckjackor, toppluvor och vantar igen och finna sig i naturens skiftningar. Fast nog kommer jag att gnälla lite då och då, det kan inte hjälpas!
Själv så har jag sovit skapligt under några timmar i alla fall. E-Ls behanling var som balsam för själen, men det är knappast optimalt att sitta i bilen så många mil efteråt. Borde åtminstone ha haft någon som skjutsat mig så jag kunnat fälla bak sätet och halvligga. Ja ja, det är lätt att vara efterklok. Hon gav order om att ta det jäkligt lugnt ett tag framöver, hur nu det skulle gå att få till.Det mesta som ska göras måste ju göras oavsett hur jag mår, men jag ska väl försöka vara så försiktig som jag kan i alla fall och så får jag väl vädja till högre makter om hjälp.
Fanken, jag har ingen lust att ha det så här och dessutom har jag en massa roliga saker på gång. Ska jag få lov att avstå det bara för att kropprukan inte håller ihop. Hjärnan matar mig med förståndiga argument till varför jag skulle hoppa över några aktiviteter och också sjukskriva mig som jag borde. Vanligtvis lyssnar jag inte särskilt noga när min kropp försöker upplysa mig om saker och ting, och så är det väl även denna gång. Försöker hitta bra motargument istället. Just nu lägger jag ner alltihopa och bestämmer mig för att försöka ta mig igenom en dag i taget och fatta så kloka beslut som möjligt, ett i taget. Sen får vi se, det ger sig säkert undan för undan.
Min frukost idag blev fil med loppfrön och müsli och en smarrig toast laddad med massvis med trattisar, skinka och ost. Det var gott det och väldigt mättsamt. Nu blir det ryggläge en stund igen, under tiden som jag väntar på att värktabletten ska ta itu med sitt arbete. Soptunnan kom jag ihåg idag också, duktigt tycker jag!
