Vaknade tidigt även denna dag, fattar inte att det ska vara så omöjligt att vänja sig av med de tidiga morgonvanorna. Jag har inget som väntar i arla morgonstund och jag vill sova, men icke.
Nu har jag i alla fall varit ute på en skön långpromenad i skogen. Det är balsam för själen, för både folk och fä. Det syns ju att hundarna tycker mycket bättre om att vandra i skogen än att gå efter vägen, helt andra, mycket mera spännande dofter som möter dem än den vanliga punktskriften som finns efter vägarna runt om hemma. Det enda jag inte gillar är att älgflugorna gillar mig! Usch och fy, jag tycker det kryper både här och där och en noggrann kamning har företagits efter hemkomsten.
Det finns underbara gångstigar här omkring, inte alls långt från bebyggelsen. En eldsjäl har satt upp skyltar efter stigarna med olika kommentarer från “förr i världen”. Sånt som är viktigt att komma ihåg helt enkelt, bara för att det är en del av den lokala historien. Tyvärr har väder och vind farit rätt illa med skyltarna, så …..Jäklar, nu kom en älgfluga som undgått min borstning knatandes i nacken på mig. Well, nu knatar hon inte längre, de är svåra att klämma ihjäl, men den här mötte sin överman!
Åter till eldsjälens arbete… En uppdatering behöver utan tvivel göras, och jag bestämde mig under promenaden för att prata med mannen för att höra om han vill hjälpa till att göra nya skyltar, så kan vi som är lite yngre sätta ut dem. Jag tror också att vi skulle behöva markera stigarna lite bättre, kanske med färg på stenar/träd, så man lätt hittar. Tyvärr hade en skogstraktor varit ute och åkt och förstört stigen på en del ställen, så det var lite svårt att hitta fortsättningen ibland. Dessutom behövs det göras nya broar över en del bäckar. Ja, det finns lite att göra, men jag tror inte det är svårt att få “gubbarna” här omkring att hjälpa till. Alla vill naturligtvis bevara de här gamla stigarna, jag kan inte tänka mig annat. Sen måste vi se till att dra med våra barn och barnbarn ut på skogspromenader, så de inte faller i glömska.
Nej, nu får jag sätta fart igen. Mycket återstår innan dagen är slut. Mannen som legat till sängs med hög feber i flera dagar har återuppstått. Idag var han äntligen feberfri och vips bar det iväg till skogen för att ta igen en del av det arbete som blivit ogjort när han legat sjuk. Lite spak var han allt, men en hel del stressad av det faktum att han har mycket som måste göras innan han kan ta älgjakt. Nöden har ingen lag! Det ska väl vara illa innan älgjakten ställs in kan jag tro!
Själv måste jag bl. a. gräva i garderoben för att hitta något att sätta på mig inför kvällens Frödingprogram. 15.30 plockas jag upp av en sångarkompis och då ska jag vara fix och färdig. Men det blir väl i sista sekunden som vanligt, då gäller snabba beslut och jag slipper vela fram och tillbaka, sån är jag!
