Norah Jones – Love me

Den här låten tycks förfölja mig just nu, den spelas titt som tätt, fast det gör inget för den är så himla bra. Vilken röst hon har Norah Jones, önskar jag kunde sjunga så.

Fadderuttan också…

Och så får jag somna ilsken i kväll då!

När jag skulle hänga tvätten upptäckte jag nämligen att jag lyckats få med en av mina favoriter i en tvättmaskin där den inte alls borde varit. Helt plötsligt har den blivit annorlunda både till fason och kvalité och i bästa fall passar den till barnbarnet, nio år och inte alls till mormor som det är meningen.

F*n i h*lvete utbrast jag med eftertryck när mitt misstag hängde på galgen framför mig. Och inte hade jag någon att skylla på heller, kanske skulle det känts lite bättre om så varit fallet, men nej… Nog tycker man att man skulle vara för gammal för såna där fadäser vid det här laget, men är man händig så är man…

Fast värre saker kan ju hända, så det är väl bara att bita ihop och kämpa på. God natt igen då.

Många bäckar små

Ser man på, idag har jag lyckats hålla mig vaken både länge och väl. Kanske håller jag på att ”bli mig själv igen”. Ja, även i lördags var jag vaken, faktiskt ändå tills det blev söndag. Fast mest berodde väl det på att jag och några till var och åt julbord. Årets första, och för mig kunde det gärna få vara årets enda. Det är hur gott som helst, men det blir för mycket av allt det goda, och jag som är en riktig godisgris lyckas ju aldrig avstå från ris a la Malta och alla andra läckerheter som finns på efterrättsbordet. Just här och nu slog det mig att jag gick ”kurk” på karamellerna jag plockat på mig, och man kan ju inte låte såna läckerheter gå i grishinken, så de sista åkte ner i handväskan i min servett! Det hade jag alldeles glömt bort, hade tänkt äta upp dem på vägen hem, men då snöade det så mycket, så all koncentration gick åt till att se var vägen var och karamellerna förglömdes! Jag förstår också varför hunden tidigare idag var så intresserad av min handväska, trots att jag försäkrade att det inte fanns något ätbart däri. Det påståendet stämmer i alla fall nu, för idag var det inga som helst problem att få slut på karamellerna. Fast det var inte så många vill jag förtydliga.

Annars är det rätt vanligt att jag köper godis, och då kan det vara rätt många karameller, sen hinner jag i bästa fall ta några, innan herr hund lyckas snoka rätt på mitt gömställe och snabbt som ögat smäller i sig varenda godisbit. Det har hänt åtskilliga gånger, och han bryr sig inte ett endaste dugg om att jag blir rosenrasande varenda gång. Antagligen gör han mig en tjänst som räddar mig undan från massvis med kalorier, men försmädligt är det hur som helst.

I går kväll var jag i kyrkan och sjöng in första advent. Det är så fint i kyrkan med levande ljus i bänkarna och så alla underbara adventssånger som man längtat efter. Kören medverkade som tradition är, och jag som varit förkyld en tid nu hade försökt ladda upp ordentligt för att rösten skulle hålla. Det gick väl så där, naturligtvis började det killa i halsen, och ju mer man försöker låta bli att hosta, desto värre killar det. Till slut så måste man hosta, det hjälps inte. En halv lite vatten gick det åt, för att få bort det värsta killet, och psalmerna fick jag hoppa över, för att vara säker på att rösten skulle hålla till körens insatser, men det gick i alla fall. Stöp i säng när klockan var straxt kring 21, så det blev inte sent.

En lite konstig dag har det varit idag. Höll på och grejade i morse så jag glömde äta frukost, det som är något av det viktigaste på hela dagen, och jag brukar vara hungrig så fort som jag slår upp ögonen! Kom på det precis när jag var på väg till jobbet, och då var det ju försent. Under dagen hinner jag inte äta, så först när klockan var 17 blev dagens utspisning. Då hade jag bara ätit några polkagrisar och en frukt tidigare på dagen, och ändå hade jag inte känt mig hungrig. Mycket konstigt!

Men nu ska jag väl börja tänka på refrängen för idag också. En tvätt i maskinen måste hängas, men sen blir det godnatt. På återhörande!

Oj, oj, oj – nu sa jag några väl valda ord ska ni veta! Lyckades att trycka på något som jag inte borde och hela inlägget försvann. Jäkligt snopet kändes det, fast tur som var så hade datorn automatsparat, tack gode Gud för det!

MELODIKRYSSET V. 47

Idag var det lite marigt med krysset, precis som herr Eldeman sa. Dels för att det var några knepiga frågor, dels för att jag var i stallet och höll på, så jag fick springa mellan mockning, hästar som bråkade med varandra och bilradion som skrålade ut melodikrysset på hög volym. Ibland hann jag inte riktigt höra allt som sades och lyckades vända på en del dubbelfrågor så jag klämde in det ena ordet där det andra skulle stå, och det gör ju inget lättare precis. På snabbgenomgången blev det ju uppenbart vad jag hade gjort och då passade allt genast bättre på plats.

Riktigt besvärlig var emellertid V6, Jimmy Durante, den fick jag kämpa med ett bra tag, men till slut så lyckades Mr Google hjälpa mig på traven och så var krysset löst även denna gång. Skönt! Annars hade jag fått gå och fundera över vem sjutton det var, rösten var ju rätt välbekant, men han var väl ändå lite tidigare igång än jag, så det kanske inte var så konstigt att han ramlade fram direkt.

Här  kommer så mitt förslag till lösning av veckans kryss:

V1 MELLENCAMP, L1 MEDUZA, L2 LÄRARE, L3 ERNMAN, L4 CREEDENCE, L5 MARIE, V6 DURANTE, V7 RÖK, V8 ERIK, V9 ZORBA, V10 E.T, L11 JOHN, L12 CAN, V13 BO, V14 CALLAS, L14 CAN, V15 STEFAN

http://www.youtube.com/watch?v=lK0gYi1YEZ8

Oj, mer än 30 000!!!!!!!!!!!!

Men hoppsan, jag har visst halkat över hela 30 000 besökare på min blogg, utan jag har märkt det. Det tycker jag är helt suveränt! Inte om du jämför med alla kändisbloggar förstås, men i kategorin ”helt vanliga medelålders kvinnor som bloggar om sitt liv och leverne och som dessutom har glasögon och bor i Nås”. Då är det jäkligt bra! Undrar just hur det har gått till? Räknaren har inte ens varit med under hela bloggtiden och den registrerar inte mina egna besök. Det var en trevlig överraskning jag fick, riktigt kul!

Tack alla ni som brukar titta in, hoppas ni kommer tillbaka igen, fast jag ibland är väldigt oflitig och ibland väldigt dyster och tråkig. Nu är jag glad som en lärka i alla fall! Vi hörs!

Arbetsveckans sista dag…

Minsann, det blev fredag i den här veckan med! Det blev ingen styrketräning  och vattengymnastik igår fast det var torsdag. Har ju inte blivit det på länge pga mina ryggbesvär. Jag får hålla mig till ett lite försiktigare program som jag fått av sjukgymnasten, bäst att skynda långsamt.

Inte blev det någon ”sjungning” heller, jag hade tänkt åka på körövning, men min stämma är nu allt annat än ljuv. Min djupa altröst är djupare än vanligt, och snart får jag väl hoppa över till basen istället! Så fort jag blir förkyld sätter det sig i halsen, och då är det marigt att sjunga. Nu försöker jag vara tyst så mycket som möjligt för att spara på krutet inför första advent, det är ju så roligt att sjunga alla fina adventssånger. Fast det där med att vara tyst är väl lättare sagt än gjort för min del, jag hör väl till dem som kan kallas rätt pratglada antar jag.

Nu återstår en arbetsdag att ta sig igenom innan jag får ta helg. Sen är det en hel del som händer under helgen också… Som vanligt alltså, inte mycket rast och ro.

Åh hej och hå…

Fy fadderuttan vad jag snorar och hostar. Vill INTE alls ha det så här! Gårdagen avslutades förutom med antiförkylningsdropparna med varm choklad och ostsmörgås, sen somnade jag om och sov gott resten av natten. Kunde mycket väl tänkt mig att sova längre i morse också, men det finns ju saker som ska göras, så det gick ju inte.

Nu har jag klämt i mig en rejäl gröttallrik med min specialgröt, bestående av havregryn, loppfrön, russin, katrinplommon, solrosfrön, melonkärnor och så vatten och salt förstås. Lägg därtill lingonsylt,  mjölk och ett korsord så har du receptet på en närande och god frukost!

Efterrätten bli nu lite bloggande och så är jag redo att ta itu med resten av dagen!

Utmanad!

Trött och sliten efter en kall, kulen och blåsig vinterdag stupade jag i säng så där kvart i åtta. Jo då, ni läser inte fel. Kände att jag höll på att förlora kampen om min hälsa, så jag tyckte det var lika bra. Somnade också och sov gott ända tills min käre bror ringde, fast han gav snart upp. Tyckte inte det var någon idé att prata med mig eftersom jag kraxade som en kråka. Undrar just vart sångrösten tagit vägen nu då? Jag ska ju sjunga in advent på söndag, äntligen är det dags för Hosianna, Dotter Sion m fl. Hur ska det här gå nu då?

I alla fall så har jag gått upp igen, lika bra att göra ett förebyggande toabesök när man ändå är vaken. Och så kolla mailen, bloggen och fejan förstås. Hittade då en hälsning från Inger och en utmaning. Kanske borde jag vänta tills i morgon med den, så jag är lite piggare i huvudkontoret, men nu är jag ju ändå igång, och ”undan det som undan är” som man säger.

• 4 saker jag gjort idag:
•  Blivit blöt om fötterna när jag gått utomhus i foppatofflor
• Träffat en tjej som ska uppträda som råtta
• Ätit polkagrisar
• Gratulerat en vän

 4 saker jag ser på TV: (ser nästan aldrig på tv numera, så jag byter mot radioprogram för att få ihop något på den här punkten!)

• Melodikrysset
• Mannheimer & Tengby
• Ring så spelar vi
• Personligt plus (UR)

 4 saker jag längtar efter:

• Att bli frisk och hel igen
• Att vintern ska vara över fortare än kvickt så det blir vår igen
• Att det blir jullov
• Att åka på Lerdalsstämman i mars

4 personer jag utmanar:

Timmen är sen, naturligtvis krånglar det mesta. Troligen hade min dator också gått till sängs och blev sur över att bli väckt igen. Jag utmanar därför Dig som läser det här och som själv känner för att svara på frågorna på din blogg.

Nu ska i alla fall jag gå och konsumera ytterligare en skvätt Echinagard för att försöka vinna kampen om min hälsa. Sen blir det sängen igen. God natt!

Lillördag idag…

Ja, nu är det inte så länge kvar tills det är första advent. I många fönster lyser adventsstakarna redan, och jag kan förstå dem som vill mota bort mörkret, även om jag hör till dem som tycker att var sak har sin tid. Redan förra helgen såg jag ett hus som hade stakar i alla fönster, och för flera veckor sen såg jag någon som tänt sin ljusslinga utomhus. Ja ja, var och en får ju göra som den själv vill, så blir väl alla nöjda.

Jag ska väl kanske ändå börja på att se över hur många lampor som är trasiga och lite sånt. Visst är det konstigt att det alltid är något som inte fungerar, fast allt lyste när man ställde undan det. Nu har det ju kommit ledlampor också, så vi får väl se om det är mera driftssäkert.

Annars så håller jag på att försöka hålla undan den förkylning som far runt i min kropp. Den har inte riktigt lyckats få det fäste den önskar sig, men just nu är det nog en riktig kamp om vem som ska vinna. Känner mig inte så värst pigg, men hoppas väl att det blir bättre när jag är i full gång. Det brukar ju alltid bli bättre mitt på dagen, eller så beror det väl på att jag inte hinner känna efter! Ryggen är också mycket bättre, även om det gnager lite hela tiden så är det så stor skillnad mot hur det var förut, så det är helt klart hopp om livet!

Enligt väderprognosen ska det inte bli någon snö här den närmaste tiden, men det är nog dags att plocka fram mössar, vantar och en extra tröja, för det ska vara rätt kallt här framöver. Hoppas bara att det inte blåser också, för då känns det ändå kallare. Jag fryser sällan, så jag oroar mig inte så särskilt för den saken, det är mest att det blir så opraktiskt med bilar och allt. Just nu är jag i alla fall glad att tiden går så fort, så vi snart nog har halkat över alla helger och våren kommer närmare.

En ny vecka är här…

Måndagmorgon, vaknade tidigt idag med, alldeles av mig själv. Förmodligen beror det på att jag la mig så tidigt så jag knappt vågar tala om det ens en gång. Gårdagen blev en heldag i bagarstugan tillsammans med dotter och dotterdotter. Vi var alltså tre generationer som bakade och barnbarnet var faktiskt riktigt duktig med kaveln, bara hon fick chansen. Ni vet hur det brukar vara, barnbarnen bönar och ber att få hjälpa till och man tycker ju att allt ska gå så fort och att man inte har tid. Men sen kom ju tanken på att ”det ska börjas i tid….” och så fick hon ändå vara med, och det klarade hon med bravur minsann, kavlade och pickade som om hon inte gjort annat i sitt nioåriga liv och klarade också det svåra momentet att flytta de färdigbakade brödkakorna från bakbord till brädorna och sen därifrån in i ugnen. Att prova på eldningen och gräddningen får nog ändå vänta ett par år, men det står nog inte på med det heller.

Även jag tyckte det gick alldeles över förväntan bra med min bångstyriga kropp. Så länge man är i full gång hinner man inte känna efter, det ska göras det som ska göras och det är bara att sträva på. Ingen tid att känna efter, men sen då! Kära söta när allt var klart och de yngre generationerna återvänt till sitt, då gick luften liksom ur helt och hållet. Jag fick stålsätta mig för att klara av den vanliga djurrundan, men sen blev det inget mer den dagen. En kopp varm choklad med en nybakad ”siktbrö’gås” och sen var det gonatt för min del. Jag noterade när husets herre återvände hem, men mer var det inte. Känner mig rätt ”rukad” idag med, men det ska väl gå ändå. Kuren med echinagard lär allt fortsätta ytterligare en tid, för förkylningen är och nosar mig i nacken, villig att ta över min kropp vid minsta tecken på svaghet. Men jag ska allt göra mitt för att hålla den stången.

Annars är det ju som vanligt på  måndagar dags för en ny arbetsvecka. I kväll är det också spellektion, alltså borde jag plocka fram felan nu och öva för kung och fosterland. Fanken att det ska vara så omöjligt att vara flitig på den fronten, jag vill ju så gärna och ändå blir det lika vareviga gång. Skulle jag komma övad och förberedd skulle väl ”fröken” svimna av pur förvåning. Men som sagt, det behöver hon inte i dag i alla fall.

Nej, nu får jag allt ta och sätta fart. Kanske hinner jag öva lite om jag snabbar mig på med allt annat.