Det är inte alltid det blir riktigt som man tänkt sig…

Jo minsann, iväg kom vi. Som vanligt något försenade, men det hör liksom till, ingen förväntar sig något annat, inte jag heller! Allt gick planenligt, tills det plötsligt inte gick alls längre. När vi kommit dryga 20 mil på vår färd blev det ett hastigt avbrott och så stod vi där vi stod med en bil som protesterade rätt högljutt mot att fortsätta en enda meter till.

De som tillhör vår närmsta bekantskapskrets vet att min sambo har många förtjänstfulla egenskaper, men särskilt stresstålig och lugn i såna här oväntade, tillika oönskade situationer är han inte. Som tur är har jag mångårig vana av dylika händelser, så jag tar det inte särskilt hårt. Vet ju att stormen blåser över lika häftigt som den kommer, så även den här gången. Fast väldigt kreativ blir han och lyckas hitta många olika tänkbara orsaker till problemets uppkomst. Som regel kopplas alla till det faktum att jag inte gjort något som jag borde, alternativt precis tvärtom, något jag gjort som jag inte borde. Sånt är livet, åtminstone för mig! När den värsta frustrationen försvunnit så är han rätt händig med det mesta, så även den här gången, så efter många om och men är vi i alla fall hemma tillbaka nu. Tack gode Gud och den som uppfann mobiltelefonen, och än en gång kan man konstatera att vänner är en rikedom som man aldrig kan få för många av!

Bilen, som en gång var pappas ögonsten, är en gammal trotjänare. Den har tålmodigt fört tre generationer runt om i världen, och som regel har den inte klagat nämnvärt. Man får ju förstå att ibland blir det för mycket även för den bäste.

Lite för mycket tycker också jag att det börjar bli nu, eftersom det här var det andra bilhaveriet under samma vecka. Bil nr. 1 är nu åter i tjänst, det är ju en evinnerlig tur det, eftersom bil nr. 2 visst ämnar vara sjukskriven ett tag framöver. Naturligtvis har jag massor av saker just nu som jag bara måste iväg på, och som ofrånkomligt kräver att man håller sig väl med en bil… Så typiskt!

Stora hål lär det också bli i den redan allt för tunna plånboken. Men vad gör man? Tusenlapparna fladdrar och bildelstillverkarna jublar! Lika entusiastisk är dock inte jag, men man får bita i det sura äpplet och gilla läget. Pengar ska investeras och cirkulera, annars har man ju ingen nytta av dem, eller hur? Och inte en enda krona får man med sig här ifrån när den dagen kommer, det är då sant. Mina pengar cirkulerar som bara den just nu, och jag hoppas på att det är sant att man inte får mera prövningar än man klarar av. För min del tycker jag i alla fall att det räcker för ett bra tag framöver just nu!

Dags att försöka sova nån timme, snart är det dags att gå upp igen.

Nya tag…

Japp! Då är jag uppe igen då, pigg som en lärka….

Eller kanske inte riktigt, men vaken är jag hur som helst. Hade ställt mobilen på 6.30, men då var jag redan uppe och igång. En hel del ska fixas, så nu hinner jag inte känna efter så mycket, det är bra det! Härnäst ska jag försöka få liv i sambon, det är lättare sagt än gjort. Han behöver säkert sova också, men nu väntar 30 mils biltransport söderut, och då gäller det att komma iväg om vi ska hinna träffa dotter och måg i några timmar åtminstone, innan vi likt en bumerang återvänder tillbaka dit vi kom ifrån Jag ska försöka locka med att han får sova i bilen på vägen dit, så får vi se om det hjälper. Förhoppningsvis blir det min lott att få den förmånen på vägen hem istället.

Ja, så nu har jag inte tid att sitta här längre, full fart framåt!

Sömn är nog bästa medicinen…

Det blev en rätt givande dag, möte med Dalarnas spelmansförbund på Dalarnas museum. Fullspäckad agenda och rätt intensivt!

Trött är jag nu, så in i bomben och vips smyger sig sorgsenheten på, den är visst min trognaste vän numera. Inte mycket att göra åt, bara att lida på. Det finns en mening med allt antar jag…

Nu säger jag godnatt, lika bra att försöka sova en stund så kanske det känns bättre i morgon. Då väntar 30+30 mils färd, så det blir också en lång dag.

Uppe igen…

Idag hade jag tänkt sova lite längre, åtminstone till klockan sju, men så blev det inte. En av hundarna hade andra planer och nu är det inte stor idé att försöka somna om, då kommer jag att vara hur trött som helst när jag vaknar härnäst.

Kommer just att tänka på att jag glömde åka och handla igår, undrar just vad jag ska trolla ihop till frukost nu då, äggen är slut och filmjölken som är det mest vanligt förekommande på mitt frukostbord. Om jag har tur finns det kanske en skvätt mjölk som inte är för gammal, så jag kan koka gröt… Ja, jag lär väl inte svälta ihjäl, något ska det väl finnas, fast jag vet att jag hade tänkt fylla på av livets nödtorft igår efter jobbet. Hur sjutton kunde jag glömma det? Och butiksbakade semlor sålde de på affär´n  för 10:-/st under hela dan. Ja ja, just den saken klarar jag mig väl utan, men lite annat smått och gott skulle ju inte ha suttit i vägen. Det blir till att plocka fram kreativiteten redan på morgontimmarna, eller kanske knalla iväg till grannfrun och låna något. Lite väl tidigt är det kanske för den saken i alla fall. Man ska ju vara rädd om sina grannar, det här lär väl knappast räknas som en riktig nödsituation, så jag får nog vänta nån timme med den saken.

Nu får det bli ett qigongpass, det sätter igång både kropp och knopp, så löser sig säkert det där andra sen.

Försoffad…

Djupt ner i tvsoffan har jag sjunkit  under kvällstimmarna. Där hamnar jag sällan nu för tiden,  ser nästan aldrig på tv numera. Men idag blev det först handbollen som höll mig fångad, spännande så det förslog. Det var nära ögat, men nära skjuter som bekant ingen hare! Hos mig var pulsen i alla fall hög och humöret  kom i svängning lite då och då!

Sen blev det mera tävling, men i något lugnare tempo – På spåret. Jämt var det där också, men Stefan Holm och Ebba von Sydow gick till slut segrande ur den striden. Av bara farten blev det sen lite Skavlan med gäst Tommy Körberg. När Gudrun Skyman dök upp fick det räcka för min del, nu har jag nog tittat på tvn för hela veckan på en gång!

I morgon är det så lördag och dags för melodikrysset. Tyvärr är det inte helt säker på att jag hinner med det eftersom jag ska till Falun på ett möte. Jag räknar med att kunna lyssna i bilen på vägen dit, men vet ju av erfarenhet att det inte är så himla lätt att köra bil och fylla i kryssrutorna på samma gång. Farbror polisen lär inte gilla det heller! Och det där med att komma ihåg och fylla i sen, det funkar inte, det har jag försökt förut. I värsta fall får det väl bli till att lyssna på webbradion senare under dagen, när jag återvänt till hemmets lugna vrå. Innan dess ska jag också försöka komma ihåg att åka förbi vid bibioteket i Borlänge för att lämna tillbaka en bok och helst ska jag hinna in på City Gross och köpa en ny dynggrep också. Det borde jag ju klara, men vi får se om minnet är med som det ska.

Nu ger jag i alla fall upp för idag. Det blir en bråd morgon, mycket som ska fixas innan jag får springa genom duschen och sen iväg. Dags att sova nu. Natti.

Semestertips!

Nu har jag sovit ut och har lite mera distans i tillvaron, Jante släng dig i väggen! Ny dag och nya tag!

Glömde ju alldeles berätta om vad jag såg på tvn igår. Det var nämligen ett program som heter ”Mat så in i Norden” och i det här programmet besökte de mina förfäders trakter. Det finns säkert på svtplay om du vill kika, tror också att det blir en repris senare i veckan. Grythyttan besöktes och självklart var Carl-Jan Granqvist med och så fick vi också titta lite närmare på hur det går till att tillverka den berömda osten Bredsjö blå. Du har väl inte missat den? Ett ställe att vallfärda till under sommarhalvåret. Kolla länken här så får du veta mera http://www.bredsjobla.se

  

Annars tycker jag faktiskt att du själv ska ta dig en dag, eller flera och utforska de här trakterna. Det är sällsamt vackert och finns en hel massa smultronställen att ”förlora sig” i. T ex kan du ju kika lite på stället i Lindesby där Ernst Kirchsteiger svängde sitt trollspö  besöka Bergslagens största bokloppis, antikvariatet i Grythyttan, göra en sväng till Loka, och inte är det långt till underbara Nora (min födelsestad) heller.

Nej, nog kan jag garantera att du kan fylla en dag eller flera om du vänder kosan till de här trakterna. Så nu har du semestertrippen för sommaren planerad och klar! Du kommer inte att bli besviken!

Dags att sova…

Ingen riktigt bra dag idag, vet egentligen inte varför, inget speciellt har hänt men jag känner mig lite låg och orolig till sinnes. Många tankar som far runt i skallen, fast det är ju samma gamla skräp som envisas med att gnaga på. Tänk om man hade facit från början, då kunde man kanske hoppa över en del dumheter och slippa vara ledsen och besviken på både sig själv och andra.

Jante, min ”kompis” sen länge, han är väl här igen förstår jag. Jag har försökt köra iväg honom för jag är så trött på honom, men innan jag vet ordet av är han tillbaka. Så raffinerad i sitt tillvägagångssätt att han oftast fått hålla på en lång stund innan jag kommer på att han håller på att manipulera mig nu igen. Just nu har jag god lust att ge upp och låta honom härska. Är det verkligen någon mening med att kämpa emot? Kanske har han helt enkelt rätt. Fast förmodligen tar jag upp kampen imorgon igen, att ge upp brukar inte vara min stil.

Jag har i alla fall lagat en jädrans massa mat idag. Det är skönt att ha fix och färdigt så man bara kan plocka fram ur frysen och värma när man kommer hem och är trött och hungrig. Det ska bli spännande att smaka mina experiment, speciellt en variant med kassler, chili, vitlök, charlottenlök och lite annat smått och gott, Jag gillar mat med sting i, men frågan är om inte det blev lite väl mycket sting i den rätten. Kanske bäst att ta den när det är helg, tror att den kan trigga igång törsten en aning och lukta blir man ju också att göra av vitlöken. En pilsner till den sitter nog rätt fint skulle jag tro, skulle inte förvåna mig om man behöver flera för att stilla elden som tänds i strupen.

Nu tänker jag försöka lura iväg Jante genom att gå till sängs och programera hjärnan till att drömma goda drömmar. Då känns säkert allt bra mycket bättre i morgon. 

Trött…

Idag har jag varit rätt trött, sov dåligt på natten eftersom jag hade så ont i ryggen. John Blund var ingen skicklig massör! Piller och liniment har varit mina trognaste vänner för att komma igenom den här dagen, men det har gått, om än det varit lite trögt. Jag är inte bättre, men i alla fall inte sämre heller, det får duga så länge.

Den här bilden får symbolisera hur jag känner mig för tillfället, lite luggsliten och med glorian på sned, men det blir nog snart bättre.

Nya metoder prövas…

Ja, så ska jag väl försöka knyta ihop den här dagen då. Eller jag ska börja med att berätta vad jag gjorde igår eftermiddag förresten, det var nämligen något helt nytt för mig. Jag var på målarkurs! Under två timmar fick vi chansen att prova på att måla, något jag längtat efter länge. Men jag har aldrig lyckats räkna ut hur i all sin dar man gör för att börja. Jag har köpt skisspennor och färger och jag vet inte allt, men det har alltid stupat på att det varit helt omöjligt att få till något i alla fall. Nu skulle vi bara testa färger och tekniker och det var befriande att inte försöka måla av något speciellt. Ett sätt var att spraya vatten på ett papper och så dutta på lite färg som sen fick rinna lite hur som helst och så fick man helt enkelt se vad det blev till slut. Spännande!

Två män var våra ciceroner, båda har börjat måla i vuxen ålder, när livet har bjudit dem situationer som varit jobbiga att hantera som sjukdom och närståendes död. En intressant tanke som de presenterade var att försöka tänka vilken färg en viss känsla hade. Vilken/vilka färger symboliserar glädje/sorg för just dig här och nu? Eller någon annan känsla? Ett väldigt annorlunda sätt att närma sig måleriet, men jag tror det passar mig som hand i handske. Att gå in i känslor som jag har och inte alls värdera resultatet, det var så det kändes just där och då. I morgon kanske känslan ändrat karaktär en aning och då kanske den har en annan färgsammansättning.

Här kan ni se mina första trevande försök. Vilka känslor jag färgsatt tänker jag inte avslöja, det är fri tolkningsrätt, så du får tycka och tänka vad du vill. Det kanske inte alls är samma som för mig, men det spelar alls ingen roll. Helt klart kände jag mig lite pånyttfödd efter de här två timmarna i alla fall. Det ska bli spännande att fortsätta utforska mig själv och alla färger och tekniker, jag ser fram emot det.

Den här dagen började lite oväntat och väldigt angenämt. Sånt är ju trevligt! Skapligt trevlig har väl resten varit också, men lite grumlad blev känslan när jag plötsligt fick väldigt ont i ryggen igen. Vet inte att jag gjorde något särskilt alls när smärtan överraskade mig och höll på att få ner mig på knä. Det krävs rätt mycket självbehärskning för att vinna över stark smärta, vet inte alls om det är så särskilt smart att ens försöka fortsätta i mitt dagliga värv när det blir så här, troligen inte. Men jag bemödar mig likväl och har tagit mig igenom dagen till att börja med. Min förhoppning är att natten i kombination med värktabletter ska skrämma pinan på flykten fortare än kvickt. Kan det komma häftigt och oväntat ska det väl kunna försvinna på samma sätt. Jag är så trött på att ha det så här, nu vill jag bli pigg och alert igen. Basta! Lite rädd är jag också, det får jag väl erkänna. Vet inte om jag orkar med om det blir lika hemskt som den här hösten. Fast det är ju inget jag får välja förstås, bara att ta det som det kommer. Bryta ihop och så komma igen, och igen och igen…. Men det är deprimerande när jag tycker att jag blivit så mycket bättre och så ramlar jag flera steg tillbaka igen. Kan gott tänka mig att skrika och svära en stund om det gjorde saken bättre, fast det hjälper ju föga. Den taktiken är prövad för länge sen, till ingen nytta!

Bättre då att testa andra saker, och det har jag gjort i kväll, nämligen meditation. Gick väl så där om jag ska vara ärlig, det är svårt att slappna av när det gör ont hela tiden, men ändock… Sämre blev det ju inte hur som helst, och min stresshjärna mår nog bra av att få lite lugn och stillhet allt emellanåt.

Nu återstår inte mycket mera för min del, ska peta i mig ett piller och sen försöka övertala John Blund att ge mig lite massage på min onda rygg. Hoppas han är på gott humör och bifaller min önskan. Jag orkar inte kämpa mer idag, nu blir det god natt på er!