Jo minsann, iväg kom vi. Som vanligt något försenade, men det hör liksom till, ingen förväntar sig något annat, inte jag heller! Allt gick planenligt, tills det plötsligt inte gick alls längre. När vi kommit dryga 20 mil på vår färd blev det ett hastigt avbrott och så stod vi där vi stod med en bil som protesterade rätt högljutt mot att fortsätta en enda meter till.
De som tillhör vår närmsta bekantskapskrets vet att min sambo har många förtjänstfulla egenskaper, men särskilt stresstålig och lugn i såna här oväntade, tillika oönskade situationer är han inte. Som tur är har jag mångårig vana av dylika händelser, så jag tar det inte särskilt hårt. Vet ju att stormen blåser över lika häftigt som den kommer, så även den här gången. Fast väldigt kreativ blir han och lyckas hitta många olika tänkbara orsaker till problemets uppkomst. Som regel kopplas alla till det faktum att jag inte gjort något som jag borde, alternativt precis tvärtom, något jag gjort som jag inte borde. Sånt är livet, åtminstone för mig! När den värsta frustrationen försvunnit så är han rätt händig med det mesta, så även den här gången, så efter många om och men är vi i alla fall hemma tillbaka nu. Tack gode Gud och den som uppfann mobiltelefonen, och än en gång kan man konstatera att vänner är en rikedom som man aldrig kan få för många av!
Bilen, som en gång var pappas ögonsten, är en gammal trotjänare. Den har tålmodigt fört tre generationer runt om i världen, och som regel har den inte klagat nämnvärt. Man får ju förstå att ibland blir det för mycket även för den bäste.
Lite för mycket tycker också jag att det börjar bli nu, eftersom det här var det andra bilhaveriet under samma vecka. Bil nr. 1 är nu åter i tjänst, det är ju en evinnerlig tur det, eftersom bil nr. 2 visst ämnar vara sjukskriven ett tag framöver. Naturligtvis har jag massor av saker just nu som jag bara måste iväg på, och som ofrånkomligt kräver att man håller sig väl med en bil… Så typiskt!
Stora hål lär det också bli i den redan allt för tunna plånboken. Men vad gör man? Tusenlapparna fladdrar och bildelstillverkarna jublar! Lika entusiastisk är dock inte jag, men man får bita i det sura äpplet och gilla läget. Pengar ska investeras och cirkulera, annars har man ju ingen nytta av dem, eller hur? Och inte en enda krona får man med sig här ifrån när den dagen kommer, det är då sant. Mina pengar cirkulerar som bara den just nu, och jag hoppas på att det är sant att man inte får mera prövningar än man klarar av. För min del tycker jag i alla fall att det räcker för ett bra tag framöver just nu!
Dags att försöka sova nån timme, snart är det dags att gå upp igen.
