Japp, då är det bara att ta sig genom den har dagen, så har man fixat en arbetsvecka till. Det ska väl inte vara några större problem förhoppningsvis. Lite spännande blir det att se om vaktis fixat vattenledningen som plötsligt började spruta rakt ut igår. Jag höll på med något och stod lite framåtlutad när jag kände att jag blev blöt på ryggen. Vad i … tänkte jag och snurrade runt fort som bara den, för att upptäcka att jag fortsättningsvis skulle kunna skryta med att jag har en egen inomhusfontän. Efter en snabb överläggning med mig själv kom jag fram till att det nog inte var så mycket att skryta med i min umgängeskrets, så nu gällde det att försöka komma underfund med vad som hänt.
Tyvärr ingår inte våtdräkt eller regnkappa i min tjänsteuniform, inte ens ett ynka paraply, så jag blev rätt blöt på kuppen, men vad gör man inte för sin arbetsgivare, den kära kommunen. Stänger strömmen till diskmaskinen och vattenkranen, men inte hände det något för det.
Måtte inte telefontiden vara slut på fastighetsbolaget tänker jag och rusar till telefonen. Det är nämligen så snitsigt uträknat så att vi vanliga knegare inte har förtroendet att få ha telefonnumret direkt till vår vaktmästare (som förresten har sitt krypin här i samma hus som mig, fast där var han ju inte just nu förstås!), det vore väl allt för enkelt och effektivt. Nej då, jag ska ringa kontoret på fastighetsbolaget och berätta vad som tyger mitt hjärta, sen ringer de i sin tur vaktis och berättar för honom att jag visst har lite problem med något, och sen, i bästa fall, dyker han upp så småningom. Kanske samma dag, eller nästa, eller i alla fall någon dag. Har jag riktig tur så får jag ju mina problem när det är telefontid, fast det händer ju inte så ofta. Annars är det jourtelefonen som gäller, och den ska man väl egentligen helst bara ringa efter kontorstid…. Nu hade jag hur som helst tur, för efter typ hundra signaler svarade en kille, (jag överdriver kanske lite, men det kändes då som minst 99 signaler i alla fall!) och jag behövde inte argumentera så särskilt länge för att han skulle gå med på min begäran om att få tillgång till deras förlängda arm.
Efter en hel evighet dök han så upp, under tiden hade jag försökt hitta någon slags lösning på problemet, utan att lyckas. Numera vet jag var huvudkranen till vattenledningen finns, det tänker jag inte glömma. Vi var också rätt överens om att försöka hitta en bättre lösning just där problemet uppstod, för att jag skulle slippa härma Anita Ekberg flera gånger. Det känns rätt meningslöst, tror inte alls att jag såg särskilt sexig ut, för det var väl det som Anita gjorde, fast det kanske beror på att den klädsel min arbetsgivare tillhandahåller är lite mer ”rustik” än den som hon använde. Ska sanningen fram så var hon kanske lite ärtigare hela hon, fast idag så vette sjutton om inte jag skulle gå segrande ur striden i alla fall. Tiden har liksom en förmåga att jämna ut såna där orättvisor en aning 
I alla fall såg inte vaktis ett dugg imponerad ut, ha tyckte nog mera att jag såg ut som en dränkt katt, och inte tror jag det ger några andra löneförmåner heller, så varför krångla in sig i dylika övningar. Förhoppningsvis är det hela ett avslutat kapitel idag. Jag ska straxt undersöka den saken, så nu får jag inte sitta här längre. Dags att öka hastigheten en aning, nu är det full fart som gäller ett tag framöver.
