Nu är det en helt vanlig måndag igen, med allt vad det innebär. Rätt skönt är det att vara hemma igen, fast helgen har bjudit på mängder av trevligt innehåll. Att sova i sin egen säng är en sån sak som man faktiskt uppskattar lite extra, fast man sällan tänker på det, utom när man är borta och ska sova i en annan säng. Den säng jag haft under helgen har egentligen varit jättebra, det är bara det att kroppen liksom passar bäst där den brukar sova. Nu blev det för all del lite trångt i min vanliga sovkupé, för det verkar faktiskt som mina små fyrfota vänner saknat mig. Husse är betydligt lättare att dupera, de får nog för det mesta göra precis som de vill för honom, men tydligen är det inte så dumt med mattes ”fasta hand” ändå. Båda hundarna har legat tätt intill mig hela natten, lilla fröken tar ju inte så stor plats, men herr hund tar lite mera yta i anspråk och det har varit rätt trångt. En tanke slår mig precis, det skulle ju också kunna vara så att deras handling inte alls demonstrerar deras längtan efter matte, utan precis tvärt om, dvs att de egentligen vill visa att den här platsen är numera deras och att jag gott kan ligga någon helt annanstans. Skulle det kunna vara så jävligt??? Jo, så kan det ju faktiskt vara, men jag väljer nog ändå att gå på min första teori, den verkar mycket trevligare från min synvinkel sett!
Ett tänkvärt faktum är i alla fall just det där att man själv kan (i viss mån) välja hur man tolkar saker och ting, man behöver ju faktiskt inte välja att tycka och tro det värsta hela tiden. Men många gör det tyvärr. Man vänder och vrider på det andra sagt och måste till varje pris plocka sönder och analysera – vad menade han/hon med det… helt övertygade om att det måste finnas en baktanke och ”ligga en hund begraven”.
Min helg har hur som helst varit givande. Det är spännande när människor kommer tillsammans, tänk så många olika typer det finns och så mycket man kan lära av varandra. Spelledarkursen jag varit på har verkligen bestått av en brokig skara, där vi delat erfarenheter med varandra och också fått nya. Vi har lite olika packning med oss i ”ryggsäckarna” och det påverkar också hur vi ser på vår omgivning och hur trygga vi är med situationer som vi möter. Så är det ju i våra spelmanslag och också i livet för övrigt, det kan nog vara bra att påminna sig om det emellanåt i mötet med människor. Jonny Soling, som varit vår kursledare, har många bra saker i sin ryggsäck. Han har också förmågan att plocka upp rätt verktyg som passar för just den grupp som han har framför sig, sånt är mycket värt. Det spelar ju ingen roll hur mycket kunskap du har om du inte kan använda den på rätt sätt. En hel del tankar har vi bytt med varandra inom gruppen och nu gäller det att få allt att landa inom mig själv och också anpassas till den verklighet som är min. Det får jag väl se som en spännande utmaning!
Men nu tränger sig här och nu på, dags att ta itu med den verklighet som är allra närmast och se till att rusta sig för ännu en dag på jobbet. Det är rätt trevligt det med! Lite me
ra ordning på vad jag äter och när jag äter ska det väl också bli, jämför med helgen. Jag är livserfaren nog att inte ställa mig på vågen särskilt ofta, det där känns ju ändå, det stramar lite extra i byxlinningen osv. Det behöver man ju ingen våg för att känna. Min våg bor under badrumsskåpet, den brukar vara rätt dammig de gånger jag kikar efter och ser om den fortfarande bor kvar. Här får ni ta del av hur man egentligen ska väga sig, jag fick den här bilden i min ”brevlåda” av en kompis, det verkar vara ett praktiskt tips som nog skulle fungera bra för mig!
