Värdefull kunskap!

Nu är det en helt vanlig måndag igen, med allt vad det innebär. Rätt skönt är det att vara hemma igen, fast helgen har bjudit på mängder av trevligt innehåll. Att sova i sin egen säng är en sån sak som man faktiskt uppskattar lite extra, fast man sällan tänker på det, utom när man är borta och ska sova i en annan säng. Den säng jag haft under helgen har egentligen varit jättebra, det är bara det att kroppen liksom passar bäst där den brukar sova. Nu blev det för all del lite trångt i min vanliga sovkupé, för det verkar faktiskt som mina små fyrfota vänner saknat mig. Husse är betydligt lättare att dupera, de får nog för det mesta göra precis som de vill för honom, men tydligen är det inte så dumt med mattes ”fasta hand” ändå. Båda hundarna har legat tätt intill mig hela natten, lilla fröken tar ju inte så stor plats, men herr hund tar lite mera yta i anspråk och det har varit rätt trångt. En tanke slår mig precis, det skulle ju också kunna vara så att deras handling inte alls demonstrerar deras längtan efter matte, utan precis tvärt om, dvs att de egentligen vill visa att den här platsen är numera deras och att jag gott kan ligga någon helt annanstans. Skulle det kunna vara så jävligt??? Jo, så kan det ju faktiskt vara, men jag väljer nog ändå att gå på min första teori, den verkar mycket trevligare från min synvinkel sett!

Ett tänkvärt faktum är i alla fall just det där att man själv kan (i viss mån) välja hur man tolkar saker och ting, man behöver ju faktiskt inte välja att tycka och tro det värsta hela tiden. Men många gör det tyvärr. Man vänder och vrider på det andra sagt och måste till varje pris plocka sönder och analysera – vad menade han/hon med det… helt övertygade om att det måste finnas en baktanke och ”ligga en hund begraven”.

Min helg har hur som helst varit givande. Det är spännande när människor kommer tillsammans, tänk så många olika typer det finns och så mycket man kan lära av varandra. Spelledarkursen jag varit på har verkligen bestått av en brokig skara, där vi delat erfarenheter med varandra och också fått nya. Vi har lite olika packning med oss i ”ryggsäckarna” och det påverkar också hur vi ser på vår omgivning och hur trygga vi är med situationer som vi möter. Så är det ju i våra spelmanslag och också i livet för övrigt, det kan nog vara bra att påminna sig om det emellanåt i mötet med människor. Jonny Soling, som varit vår kursledare, har många bra saker i sin ryggsäck. Han har också förmågan att plocka upp rätt verktyg som passar för just den grupp som han har framför sig, sånt är mycket värt. Det spelar ju ingen roll hur mycket kunskap du har om du inte kan använda den på rätt sätt. En hel del tankar har vi bytt med varandra inom gruppen och nu gäller det att få allt att landa inom mig själv och också anpassas till den verklighet som är min. Det får jag väl se som en spännande utmaning!

Men nu tränger sig här och nu på, dags att ta itu med den verklighet som är allra närmast och se till att rusta sig för ännu en dag på jobbet. Det är rätt trevligt det med! Lite mera ordning på vad jag äter och när jag äter ska det väl också bli, jämför med helgen. Jag är livserfaren nog att inte ställa mig på vågen särskilt ofta, det där känns ju ändå, det stramar lite extra i byxlinningen osv. Det behöver man ju ingen våg för att känna. Min våg bor under badrumsskåpet, den brukar vara rätt dammig de gånger jag kikar efter och ser om den fortfarande bor kvar. Här får ni ta del av hur man egentligen ska väga sig, jag fick den här bilden i min ”brevlåda” av en kompis, det verkar vara ett praktiskt tips som nog skulle fungera bra för mig!

Dags att sova nu…

Nedvarvning pågår! Åter på mitt rum efter en härlig kväll med mycket skratt och mycket spel. Efter kl. 23 får man inte spela mera på vandrarhemmet, annars hade vi nog kunnat hålla på en bra stund till. Vi har fått sällskap av en massa manskörssångare ifrån Norrtälje som är här på rekognoseringsresa, de planerar att återkomma hit med hela kören någon gång i sommar.

Precis rakt över vägen här ligger Rättviks bowlingkrog, eller vad den nu heter, något åt det hållet är det i alla fall. Där är det också hålligång, tror det är Billy Opel som underhåller och både igår och idag har det varit massvis med folk. Kanhända återvänder jag som nattgäst till vandrarhemmet någon annan gång och då går på krogen. Det ska vara ett trevligt ställe med god mat har jag hört.

Trevligt har också vi kursdeltagare haft. Dagen har gått fort och vi har varit rätt flitiga. Jag kan inte skryta med att ha klarat av alla uppdrag vi fått av Jonny, men han har väckt en massa idéer och tankar som jag får försöka arbeta vidare med ”hemma på kammarn”. En del måste helt enkelt mogna, och jag själv behöver öva betydligt mer också. Det är inte lätt att försöka få andra att utföra det som man inte klarar själv!

Så synd att inte fler tagit chansen och deltagit på kursen. En riktig entusiast har vi med oss i alla fall, han har åkt ända från Småland och hit för att få vara med. Då är man intresserad!

Kvällens middag blev thaimat, som vi åt gemensamt på vandrarhemmet och sen har vi spelat under flera timmar och haft trevligt värre. Nu gäller det att få hjärnan att hålla sig lugn ett antal timmarl, så man är utsövd och pigg till i morgon. Klockan nio ska vi vara på plats vid Folkmusikens Hus igen, innan dess ska frukosten intas och rummet vara städat och prydligt, men det ska väl gå bra. Nu ska jag försöka sova en stund. Natti natti!

Nu är det lördag igen….

Vaknade vid sextiden, och sen kunde jag inte sova mer. Vanligtvis är jag ju uppe för länge sen vid den tiden, men nu är ju inte allt som vanligt. Här på vandrarhemmet är det tyst som i graven, och det ska det väl vara vid den här tiden på dygnet också. I mitt rum är det 40 grader varmt, fast det var det minsann inte igår när jag skulle lägga mig, då kändes det mera som om det var på nollan. Elementet på väggen hade visst gett upp vid ett tidigare stadie, det var kallt och motstod alla försök att gå igång. Ett löst element fanns som ersättning så det klickade jag igång. Tyvärr saknades gradering och nu är det som sagt alldeles för varmt istället. Lagom är bäst, men det är ju svårt att få till. Det gamla hederliga sättet få hjälpa till för tillfället, dvs fönstret är öppet och svalkande frisk luft kommer in. Elementet är också avstängt igen.

Det är rent och fräscht här och jag tror jag somnade som en stock när jag väl kom omkull. Sängen är skön, även om kudden inte är den roligaste historien precis. Skulle jag vara missnöjd med sängen kan jag ju alltid prova någon av de andra två tomma som också finns här på mitt rum. Har just inventerat garderoben och hittat en annan kudde som ser något mer lovande ut. Jag bestämmer mig för att prova den i natt.

Tyvärr verkar ryggen ha synpunkter på mina aktiviteter, den protesterar rejält, men förhoppningsvis kan jag blidka den med lite piller, annars kommer det att bli en kämpig dag. Det kan det nog bli ändå skulle jag tro. Jonny hittar på allt möjligt knepigt för oss att utföra och hjärnan kommer säkert att gå varm mer än en gång under den här helgen, men det är ju precis så det ska vara. Förhoppningsvis går något lite in och följer med hem för vidare bearbetning på hemmafronten och så har jag i alla fall lärt mig något.

Mest sörjer jag att det inte blir tid för melodikrysset på den ordinarie tiden. Men nu har jag ju annat för mig, så då är det så. Den som väntar på något gott….

På kurs…

Nu är det inte mycket kvar av den här dagen. Jag befinner mig i Rättvik på spelledarkurs med Jonny Soling som lärare. Dagens pass har varit intressant, en hel del diskussioner och även praktiska övningar bl a undersökte vi hur man kan spela vals på olika sätt genom att ex betona 1:an jämfört med om man betonar både 1:an och 3:an. Vi ”kommenderades” att stampa olika också, inte helt lätt ska jag säga. Kanske går det bättre i morgon när man sovit på saken, eller så går det inte alls! Det är intressant att fundera över hur man kan ändra karaktären i låten genom olika spelsätt. Sen är det ju som vanligt, det kräver övning, övning och åter övning om det ska bli något.

I morgon ska vi hålla på hela dagen med start klockan nio, så det är väl bäst jag tar och bäddar min säng och kryper till kojs.

….

Rätt trött är jag nu, med all rätt. Dagen blev lång och stressig, men jag hann i tid till Falun, inte mer, men det räcker ju! Hann också in på Granngården för att fylla på foderförrådet, in på Biltema för att köpa nya hjulsidor, 20 kg kattsand på ÖoB, och vad som var tänkt som en väldig snabbis in på Willys. Så jäkla snabbt gick det ändock inte, för det var världens kö till alla kassor, och inte är det som här på vischan så man låter folk gå före för de har så lite. Nej då, det blir allt till att vänta i kön på sin tur. Skulle nog gått in i Djurås i stället om jag tänkt efter lite.

Sen ringde han som jag är hushållerska åt, ville ha pizza från Jerusalem i Mockfjärd. Då var jag i alla fall så för mig så jag kollade med dottern vad de hade för telefonnummer och ringde när jag var i Djurås. Pizzan var precis färdig när jag kom dit. Ett litet stopp blev det också i Björbo, för att hämta en bok hos dottern.

Efter hemkomsten har jag tjänstgjort just som hushållerska och lagat mat i parti och minut. Jag ska ju åka till Rättvik i morgon eftermiddag och kommer inte hem förr än på söndagkväll. Stor risk för att gubben ska svälta föreligger! Eller egentligen inte alls, för visst är det konstigt att alla tycker så himla synd om gubben när tanten är borta. Då blir de bjudna på mat både här och där. Inte sjutton är det någon som bjuder mig på mat när han åker bort inte! Han hade i alla fall vett om att se lite glad ut när han såg en av rätterna jag lagat. Herrarnas förtjusning, som den kallas är en av hans favoriter. Består av ansjovis, lök och hackade kokta ägg som får koka ihop lite och sen läggs i botten på en form. På detta läggs skivad kokt potatis och sen blandar man chilisås och vispgrädde och slår över hela faderuttan och in i ugnen. Jäkligt gott blir det! Det tycker jag också, och hur mycket jag än gör så tar det slut på nolltid. Säkert tycker mannen nu att det är riktigt bra att jag ska fly hemmets lugna vrå, så han slipper dela med sig av denna läckerhet. Jag kan slå vad om att det inte kommer att finnas ett enda litet gusslon av ”herrarnas” kvar när jag kommer hem!

Men nu får det väl bli sängen, innan jag sitter här och sover. Skulle egentligen packat och fixat allt möjligt, för i morgon har jag om möjligt ännu mera bråttom. Kursen börjar 17.00, men att hinna dit tills dess tror jag dessvärre är omöjligt, jag har förvarnat om att jag kommer att bli sen, det kan inte hjälpas. Bättre sent än aldrig! Säkert blir det en trevlig kurs.

Nu tar jag mig fem minuter….

Idag har jag lite halvbråttom, eller egentligen är det väl helbråttom när jag tänker efter. Får slänga mig i bilen och dra till Falun direkt från jobbet. Hoppas det inte är halt. Det var inte så farligt tidigt i morse när jag var ute med hundarna, men på förmiddagen hade det börjat bli rätt förrädiskt. Jag halkade flera gånger, men lyckades hålla mig på benen. Riktigt bra för min onda rygg var det dock inte med mina gymnastiska övningar, det kan jag känna.

Undrar just var solen är idag då? Här är den inte, hela landskapet ser lite sentimentalt och sorgset ut. Som om det räknat med att få sällskap av solen, men den dök aldrig upp utan hittade på andra roligare saker. Någon helt annanstans.

Nu har jag druckit upp min kaffekopp och har inte tid att vila benen längre. Full fart igen!

Lite lugnare idag…

Gårdagen blev en lång dag. Alldeles fullspäckad var den också, kanske tur det. Med bara fyra timmars sömn i kroppen gäller det väl att hålla igång, på slutet gick det trögt vill jag lova. Hann i alla fall med att jobba, besöka sjukgymnasten och få nya tumstöd, arbeta lite mer, iväg och ta spellektion, hem en snabbvända, iväg och få massagebehandling och så den obligatoriska hästrundan förstås. Sen var det slut på mig, alldeles totalt, och då hade jag ändå missat två saker som jag egentligen skulle varit på. Höll inte ens på att orka förflytta mig till sängen, det var frestande nära att jag suttit kvar vid bordet och sovit. Försökte mig på att lösa korsord, men hjärnan stod också stilla och ögonen ramlade bara ihop.

Idag har det varit lite lugnare, och jag är glad att det inte står något särskilt på programmet, ”bara vara” är precis vad jag längtar efter nu!

Inväntar med spänning bildoktorns rapport från ”ronden”, håller tummarna för att han inte hittar mera krämpor på min trogna gamla vän. Vill ju gärna att vi ska få ha än en tid tillsammans, men vi får väl se hur det blir med den saken.

I kväll blir det nog ingen sen kväll för min del, måste försöka sova igen lite och ladda för den kommande helgen, som förhoppningsvis blir trevlig och utvecklande. Spelledarkurs väntar då, det ska bli spännande. Kanske kan det hjälpa mig att hitta lusten att spela igen. Jag hoppas det i alla fall.