Vi skriver den 7:e april idag och våren vaknar mer och mer. Redan vid sextiden var jag och vovvarna ute på morgonpromenad och då var småfåglarna för länge sen uppe och sjöng serenader i skön stämsång. Vinden hade också vaknat och friskade på, men med mössan neddragen över öronen och kragen uppfälld var det ändå ljuvligt skönt. Det har pratats om att snö och slask skulle komma till oss idag, men en titt på yr.no säger att det inte ser så farligt ut. Falskt alarm förhoppningsvis.
Våren är en tid när kärleken spirar sägs det. Marskatter har man ju för all del hört talas om, känt lukten av också. I granngården har de annat besök, en kärlekskrank kråka har fattat tycke för den, som hon tycker, oerhört vackra kråka som visar sig där inne. Att det är hon själv som speglar sig i fönstret tycks hon inte fatta, utan uppvaktar ihärdigt föremålet för sin kärlek. Grannarna, som förra året gjorde en omfattande fönsterrenovering för åtskilliga tusenlappar, är måttligt imponerade. Jag är ingen fågelexpert, minsann ingen expert på kärlek heller, så kanske borde jag akta mig för att ha åsikter om någotdera. Hur som helst så verkar det vara samma kråka som var här förra året, idogt uppvaktande den vackra och mystiska kråkan som håller till i huset här bredvid. Antingen är hon väldigt trög och enfaldig som inte fattar att det är sig själv hon ser, eller så är det så att hon är klokare än de flesta av oss och har förstått att det där med kärlek är ett rejält överskattat kapitel som ändå slutar med att man blir besviken, bättre då att försöka lära sig att älska sig själv, som man ändå aldrig slipper ifrån. I just det här fallet har jag ändå på känn att det inte kommer sluta särskilt lyckligt för den arma kråkan, om hon inte tar sitt pick och pack och flyger iväg någon annanstans. Åtminstone inte om grannarna får som de vill.
Igår lyckades jag få ett par timmar ute i det ljuvliga vädret efter jobbet. Satt först en stund och solade, men tröttnade på det och gick loss på min omgivning istället. Min lilla vackra blåsippa har vaknat upptäckte jag när jag inspekterade rabatten i söderläge där hon håller till. Mycket annat håller till där också, bl a rosen jag fick av mina spelkompisar i femtioårspresent. Undrar just om den överlevt vintern, jag glömde ju att täcka den med granris, så den kanske haft för kallt om fötterna. Hoppas inte. Annat som definitivt överlevt fanns - en jäkla massa ogräs! Vanligtvis brukar t o m mina rabatter se prydliga ut nu så här i början, men inte detta år. Nu får jag betala för mitt slarv förra året. Bara att bita i det sura äpplet och inleda säsongen med rejäla tag innan ogräset tar över fullständigt. Men än är det för tidigt, så just nu kan jag passa på att bara njuta!
