Vart tog måndagen vägen?

Igår blev det ingen bloggning för min del, orkade inte. Det var inte många minuter på det dygnet som jag stod upp. Luften gick liksom ur under helgen och sen fanns det inte nog mycket kraft att fylla på. Man kan tydligen sova hur mycket som helst! 

Knäet känns rätt skapligt, blödningen har slutat, så där går det åt rätt håll. Huvudet har varit konstigt, jag har känt mig ”susig i kupan” eller ”duvin” som vi säger här. Förhoppningsvis har det också rättat till sig nu, med all vila, men jag får väl försöka ta det lite lugnt idag också och känna efter. Måste väl försöka vara uppe lite i alla fall, för snart måste jag ju igång igen. Hundarna är nöjda och glada över att få sovsällskap dygnet runt, så de klagar inte över mattes nya vanor.

Vi får se vad den här dagen för med sig. En dusch skulle nog inte sitta helt fel, och några drag med hårborsten kanske. Jag börjar se rätt ankommen ut. Det kanske inte är så mycket att göra åt den saken, men något prydligare kan jag nog bli åtminstone, och lite egenomsorg brukar ändå göra att man piggnar till lite. Men först av allt lite frukost.

Mors dag

Den här dagen har jag mestadels vilat mig igenom. Det blev ett besök till distriktssköterskan även denna morgon för omläggning. Det bandage jag fick på lördagsmorgonen blöddes igenom så min svägerska fick rycka in och göra en ny omläggning på eftermiddagen, sen blev det till att ta det riktigt lugnt resten av dagen. Tydligen var det en bra ide, för nu verkar det som om blödningen har upphört. Så skönt, för nu känns det betydligt bättre.

Just idag hade barnbarnet sin dansavslutning i Djurås, men eftersom jag inte vågade mig på att köra bil ännu så fick svärmor agera chaufför åt mig. Som vanligt var det en fartfylld show, de är så duktiga och jag är full av beundran över hur man lyckas få så många ungar att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt och dessutom agera i takt till musik. 

När vi åkte hem tillbaka sa vi till varandra: ”värst vad folk flaggar idag, är det något speciellt” – skrattande kunde vi sen konstatera att det ju var mors dag. Det borde vi ju ha koll på, eftersom vi båda är mammor och också hade fått gratulationer av våra telningar redan tidigare, men minnet är kort!

Sen har det inte blivit så mycket mer för min del, sängen hägrar mest hela tiden.  Det tycks finnas massor av förlorad sömn att ta igen, och sömn ska ju vara den bästa medicinen sägs det, så det är väl bäst att lyssna på kroppen. God natt med er! 

MELODIKRYSSET V.21 – 28 MAJ 2011

Nu har jag fått knäet omlagt av distriktssköterskan och är åter på hemmaplan. Det blir nog att ta det lite lugnt idag känns det som. Fortfarande blöder jag en del, men förhoppningsvis ska det avta om jag är lite försiktig. Några längre promenader blir det inte, det har jag redan känt, och inte någon bilkörning heller. Ett träningsprogram som ska skötas till punkt och pricka har jag fått, så det får jag väl ta itu med och så har jag en del sovtimmar att försöka ta igen. 

Kryssat har jag gjort, även om jag missade första halvlek och fick vänta på snabbgenomgången för att klura ut dem.Så här fick jag till det:

V1 HELLSTRÖM
L1 HUSVAGNAR
L2 LÄSKEDRYCK
L3 SÖNDAGAR
L4 ÖSTEN
V5 SUSANNE
V6 DEGEN
L7 NORDEN
V8 MALENA
V9 GAMAR
L10 MIN
V11 SNURRA
V12 RINGEN
V13 KROCK

Tankar i den grå gryningen….

Nattsömnen blev inte så där värst, nu har jag redan varit vaken allt för många timmar. För en som avskyr att sova på rygg är det inte lätt att hitta en ställning som passar när man måste ha benet i högläge. Smärtan i benet är acceptabel med hjälp av piller. Det största problemet uppstod när jag började blöda ymningt, min förbandslåda hade direkt ingen förberedelse för såna akuta situationer. Ett enkelt tryckförband fick jag i alla fall till och så återstod att ordna högläge för att hjälpa till lite extra.

Nu är det snart morgon och även sjukvården borde vakna till igen. Då får det bli ett nytt samtal till sjukvårdsrådgivningen för instruktioner om var jourhavande distrikta finns. Jag har inte vågat resa mig än, rädd att blodbadet tar ny fart, så nu känns det som att  ryggen håller på att gå av. Ska väl göra ett försök snart så får vi se hur det går. Tur att jag laddat med dator, smörgås, vatten, värktabletter, ficklampa, telefon och lite annat bredvid min sängplats. Morgontimmarna har användts till att kolla igenom vad som hänt i datavärlden under min frånvaro igår. Fast det är inte lätt att ligga raklång och sköta knapparna på den här manicken, stavningen blir lite si och så, för allt emellanåt trycker jag på alla möjliga och omöjliga knappar. Det tar lite tid, men tid har jag ju gott om just nu när alla andra sover. Önskar mig någon att tala med, men ingen är nog så sugen på att jag luftar mina funderingar i arla morgonstund. Tur man har en blogg då =) Några mail har jag också plitat ihop och fått iväg. Resten av tiden har gått åt till grubblerier som vanligt. Ägnade de första vakna timmarna åt den sysselsättningen, men tog mig sen i kragen och petade igång på datorn, det är lätt att fastna i sånt man inte kan göra något åt, bättre då att försöka ägna sin tid åt annat.

Nu ska jag stänga av den här apparaten en stund och göra en liten koll av dagsformen.

En annorlunda fredag…

En lång dag går mot sitt slut, åtminstone ska inte jag vara uppe länge till. Rätt trött och sliten är jag, men ändå nöjd. Operationen är genomförd och om den kan jag inte berätta mycket, jag som tänkt vara frågvis och nyfiken och studera allt de gjorde fick inte ens vara vaken, så så var det med den saken.

Beskedet jag fick efteråt var att det fanns både goda och dåliga nyheter, brosket var i betydligt sämre skick än de kunnat se på tidigare röntgenbilder. Åt detta finns inte så mycket att göra, farbror doktorn snyggade till så gott det gick och sen får vi se. Den ”goda” nyheten var att det också fanns en meniskskada som nu är åtgärdad, så kanske kanske blir det ändå lite bättre än tidigare. Annars är det bara att vänta på att bli gammal nog för att få byta knä. Det alternativet känns inte särskilt lockande så nu håller jag tummarna för några smärtfria år.

Fram tills nu på kvällskvisten har det inte varit några större problem efter operationen, faktiskt har jag haft mindre ont än jag har i vanliga fall. Mest har jag haft en besvärlig huvudvärk och ont av diskbråcket, men nu börjar det känna på lite mera i knäet, fast det är väl naturligt som de har härjat runt därinne. Värst är att bandaget har blött igenom, så imorgon blir det att besöka distrikssköterskan för att få en ny omläggning. Ringde nyss sjukvårdsupplysningen och fick beskedet att jag ska höra av mig igen imorgonbitti igen. Nu ska jag festa loss på några värktabletter, en kopp te och en kvällsmacka, därefter blir det tack och godnatt för mig. 

Snart…

Nu är det inte många minuter kvar av den här dagen och här sitter jag, borde sova för länge sedan. Alldeles väldigt ren är jag i alla fall, har nyss gjort en ”dubbeldusch” efter konstens alla regler med specialsvamparna jag köpt på apoteket enligt order.

Nu ska jag krypa ner i rena lakan, så skönt! Tyvärr blir det inte lång stund, om fyra timmar måste jag upp igen. Då är det dags för samma procedur igen – duscha och skrubba x2, sen är det bara att ge sig iväg. Första kvinna på operationsbordet ska vara jag, då gäller det att se till att vara där i tid. Nu blir det ingen mera mat på ett antal timmar heller, snyft… det är nog det som är värst, ingen frukost. Och jag som är hungrig så fort jag slår upp ögonen. Men här finns hull att leva på, så det är nog ingen större fara med mig. Desto godare blir det väl att få mat när allt är klart.

Nu säger jag godnatt! Det blir en spännande dag i morgon!

Naturen fröjdas…

Nyss inkommen från kvällens hundpromenad. Den var högst njutbar eftersom det doftar alldeles ljuvligt av syren, göken ropade på mig och ett antal fåglar gav en högstämd serenad, just till min ära! Men nog är det väl konstigt, syrenen blommar redan, midsommarblomster likaså, liljekonvaljen är i knopp och flera andra blommor står i blom – och så är det bara maj månad ännu. Hur ska det här bli till midsommar? Kommer det att finnas några blomster att plocka och lägga under kudden när man ska drömma om sin tillkommande? Inte för att det spelar någon roll för den sakens skull antar jag, drömmar lär knappast hjälpa, men ändå… Det vore ju trevligt med lite blommor i midsommarstången i alla fall.

På höåkern är det frodigt och grönt, antar att det blir tidig skörd, och det är ju bra. Ju förr man är klar med den saken, desto bättre, men samtidigt känns det lite stressande när naturen går i en mycket snabbare takt än jag själv.

Själv känner jag mig inte precis som en rosenknopp, inte ens som en fullt utslagen blomma. Mera som en sen länge överblommad tistel eller något liknande. Det enda som återstår är att vänta på den slutliga förmultningen… Fast nu kanske jag tar i ändå, lite livskraft finns det väl kvar ändå, förhoppningsvis.  Hur som helst så behöver jag mer än väl min skönhetssömn, borde kanske göra som Törnrosa om det skulle hjälpa något, men törs inte chansa på att det ska komma någon prins och väcka upp mig, så det blir väl till att streta på i den vanliga grå vardagen trots allt.

En dag till att klara av innan det är dagen D, eller kanske man ska säga dagen O. Spännande ska det bli. Morgondagen är rätt fullspäckad, så jag hinner nog inte fundera så mycket, och sen är det dags….

Nu är det också dags – att sova! God natt mina vänner!

Blåsigt värre…

Usch vilket blåsväder dagen bjudit på. Stora träd knäcks som tandpetare, det är lite kusligt. Hittills är allt helt här hemma, men precis bredvid, på grannens tomt har en stor björk fått ge upp för naturens väldiga krafter. Tur att inga människor och byggnader kom till skada. Vi får väl försöka hjälpa tanten, som nyss blivit änka, att få undan trädet så småningom, om hon inte något av barnbarnen kan gripa in. Det visar sig.

En dag till har gått, bara två otåliga dagar kvar nu tills det är dags. Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. Huvudsaken är att det blir någon förändring, nästan vad som helst är bättre än som det är nu. Förhoppningsvis hittar de något som är fel och kan åtgärda det. Annars återstår bara att tjata till sig den stora operationen, men det vore inte dumt att slippa ett sånt ingrepp om det är möjligt, eller åtminstone kunna skjuta det på framtiden i ett antal år. Vi får väl se  vad som händer. Snart vet jag…

Kvällsfunderingar…

Idag blir det inte många ord, känner mig trött och sliten, men ändå nöjd att även denna dag snart är slut. En dag mindre att vänta. Förkylningen har inte blivit värre, så kanske det går vägen. Jag vet inte hur många glas echinagard jag druckit idag. Toppar med näsdroppar också, för det känns att bihålorna är lite på gång.

Sista fiollektionen för den här terminen är gjord också. Det gick väl sådär, sen har jag lovat att öva under sommaren, hoppas jag kan hålla det. Jag vill ju så gärna, men ändå blir det inte av. Spelar gör jag ju allt emellanåt, men istället för att öva på läxan blir det mest att jag spelar helt andra saker. Helt bortkastat är det naturligtvis inte, men förmodligen skulle jag utvecklas betydligt bättre om jag försökte göra som ”fröken” säger. Jag får försöka skärpa mig.

Det blev inte så farligt med regnet, men det har blåst som bara den hela dagen, och rätt ostadigt skulle det visst bli under veckan också. Jag börjar bli sugen på att köpa växter till alla fönsterlådor och krukor, men det får vänta en stund till. Fick tips idag om ett växthus i närheten av Leksand, som visst har väldigt frodiga och fina plantor. Kanske blir det en vända dit inom kort, eller så håller jag mig till Djurås som jag gjort de senaste åren. Eller så blir det båda delarna, det kan ju bli en trevlig utflykt, lite fika och vackra blommor, det är inte fy skam det.

Dags för en kvällspromenad med hundarna och sen läggdags.