Hemma igen…

Ja, så är man hemkommen igen då… Min lilla Rörostripp har varit helt fantastisk! Jag var länge i valet och kvalet om jag skulle åka eller ej, men till slut bestämde jag mig för att åka, och det är jag väldigt glad för nu kan jag säga. Det här kommer jag att leva länge på! Allting har varit så roligt och vädergudarna var inte fullt så otrevliga som vi befarade. Vår parad kunde genomföras, om än under hotfulla droppar, men det gick. Att det sen regnade när vi var inne på hotellet spelade ju ingen roll.

Vår buss utgick från Dala-Floda och plockade sen upp passagerare efter vägen så att inte många platser var tomma. Det blir så trevligt när man blandar människor från när och fjärran. Jag känner mig rätt uppfylld av alla händelser och kommer säkert att berätta mera om min resa, men just nu behöver jag samla mina intryck. Och så ska ju melodikrysset lösas, jag har väntat länge nog nu!

L1 BERGHAGEN
L2 PETRA
L3 STRÄNGAR
L4 TRIO
V5 PRESENTER
L6 OLA
V7 ROGER
V8 ANNIKA
V9 USA
V10 ABC
V11 STENMARCK
L12 MY

Röros nästa…

Nu far vi!!!!!

När lillan kom till jorden det var i maj när göken gol…

Klockan går, bara en timme kvar av mitt första dygn som 52åring. Jag borde ligga för länge sen, väskan borde också vara packad, matsäcken fixad, men det är så mycket man borde så….

Allt det där hade jag väl tänkt fixa efter jobbet, men först fick jag lov att åka till Granngården, därefter till banken för att fixa lite norska slantar och innan jag hunnit hem tillbaka hade äldsta dottern med familj dykt upp för att gratulera mamma/svärmor/mormor. Innan de hann gå kom sen svärmor i samma ärende och innan hon hann iväg kom grannarna, så det har gått runt hela tiden. Väskan är fortfarande opackad och jag är allmänt dåligt förberedd för morgondagens Rörosresa, men det fixar sig säkert ändå. Mest bekymrad är jag över att mitt finger blivit sämre igen. Tack vare goda kontakter har jag nu fått penicillinsalva och det känns redan bättre, så det borde gå vägen. Annars finns det väl läkare i Röros också.

Nu blir det väl dåligt med bloggning i några dagar, jag har inte tänkt ta datorn med mig. Man borde väl överleva i några dagar utan, det kanske t om finns en på hotellet om jag har tur. Fast egentligen är väl några dagars avgiftning bara bra för mig. Inget melodikryss blir det heller förrän tidigast på söndag kväll – om jag hinner och orkar, annars får det vänta till måndag. Nöden har ingen lag.

Nej, dags att stänga av den här manicken. Nu när jag blivit så gammal får jag väl se till att få några sömntimmar i alla fall.

Tack alla vänner för era gratulationer, det värmer gott att veta att ni finns och att ni tänker på mig.  

Fy sjutton….

Jag har nyss sett på kvällens ”Uppdrag granskning”. Fy f*n säger jag bara! Verkligheten har än en gång överträffat dikten. Hur är det möjligt att det finns så många totalt okänsliga och inkompetenta människor som har fått ansvar över andra människors väl och ve? Har gamla och sjuka människor inget värde alls? Det verkar i alla fall inte så. Jag mår nästan illa av att tagit del av de händelser som den stackars alzheimerssjuka kvinnan i Luleå  varit med om. Gudskelov att inte någon av mina föräldrar bor på detta äldreboende. Men många andras föräldrar gör det, det är illa nog. Och man kan inte låta bli att undra hur ofta sådana här och andra händelser tystas ner. Nej, det är helt enkelt för j*vligt.

Empati är då tydligen inte en egenskap man behöver ha för att få ett chefsjobb i Luleå kommun. Jag tror knappast att någon frivilligt skulle välja att tillbringa varje dag tillsammans med den person som förgripit sig sexuellt på en, eller inta sina dagliga måltider vid samma bord som den personen. Men är du gammal och sjuk så är det väl inte så noga som det verkar. Det känns helt overkligt och jag kan inte fatta att något sådant här får hända. Hur orkar ni med er själva? Alla ansvariga försöker skylla ifrån sig och inget händer. Det är illa nog att situationen uppstått från första början, men hela hanteringen därefter är höjden av nonchalans och inkompetens.

Publicerad: 2011-05-11 i Aftonbladet

Äldreboende mörkade sexövergrepp

Stockholm. Anställda på ett äldreboende slog flera gånger larm om att en alzheimersjuk kvinna blivit utsatt för sexuella övergrepp av en annan boende, men enhetschefen bad dem avvakta med polisanmälan.

Först fyra eller fem dagar efter den första iakttagelsen gjordes en anmälan och anhöriga fick information, enligt SVT:s Uppdrag granskning som sänds i kväll.

Den misstänkte mannen, som är i 80-årsåldern, stod i dag inför rätta i Luleå för de övergrepp han anklagas för.

Mannen nekade till brotten.

Rätten bestämde att han ska genomgå en så kallad paragraf 7-undersökning innan rättegången avslutas. Det är en personundersökning som görs av psykiatriker.

När maken till den utsatta kvinnan efter det att uppgifterna kommit fram bad om att få byta boende för sin fru fick han beskedet att det inte behövdes.

– Nej, sade hon som är chef. Han kommer inte få tillfälle att göra någonting, berättar maken för Uppdrag granskning.

Enligt SVT har äldreboendet har heller inte berättat för maken eller familjen att mannen som anklagas för sexuella övergrepp fortfarande bor på samma avdelning som kvinnan.

Verksamhetschefen på äldreboendet säger att det inte var möjligt att berätta för de anhöriga att mannen bor kvar:

– Nej, inte utifrån att det här är två kunder som bor hos oss och det är en sekretessfråga. Men vi ska säkra så att det här inte händer.

Inte heller den medicinskt ansvariga sjuksköterskan anser att det gick att berätta.

– Vi kan inte bryta mot sekretesslagen.

TT

Onsdag

Idag var det lite trögt att vakna, kroppen är tung och ryggen värker rejält. Snudd på förkyld känner jag mig också. Förhoppningsvis blir det bättre bara jag varit igång ett tag.

Jag hade förväntat mig att mötas av regn och rusk, tyckte de utlovade sånt väder från igår kväll och i natt. Men jag är ju inte direkt ledsen att slippa heller, det här var ju mycket trevligare. Hörde bestämt att de talade om att det skulle åska också. Eller så var det väl någon annanstans, jag lyssnade bara med ett halvt öra, så där i förbifarten. I vilket fall som helst så var jag extra ut och hämtade in den torra tvätten och drog på samma gång upp bilrutorna, säkert var det det som gjorde att vi klarade oss! Vanligtvis är jag expert på att få både tvätt och bilsäten nedblötta!

Nu har jag också kollat prognosen och det ser inte så farligt ut, något lite fram emot kvällningen verkar det som, men morgondagen blir mera ostadig. Passade på att kika på Röros också, där såg det sämre ut, regn vareviga dag! Den möjligheten hade jag inte tänkt på, hur ska det gå med vår parad då? Ja, det lär väl visa sig, det är inte mycket vi människor kan göra åt naturens nycker. Det börjar i alla fall bli dags att tänka på vad jag ska ha i min packning, förutom fiolen då…. Som det verkar får jag nog fundera lite över skovalet, foppatofflor (som är favoriterna!) är inte direkt optimala om det är regn…

Men än är det tid kvar och massor av göromål som ska fixas innan jag får sätta mig på bussen till Röros. Det är väl bäst att ta en dag i taget antar jag, precis som vanligt.

TISDAG

Mitt finger mår lite bätte idag, hoppas hoppas det håller på att vända nu. Fast stelt och eländigt är det, tur att det är stråkhanden, annars vore det värre ändå! Nu önskar jag mig en dag med flyt! Inga nya ledsamheter, det räcker så bra med allt som är ändå.

Idag är det öppet hus på jobbet, förhoppningsvis kommer det några på besök, det är ju alltid trevligt. En och annan förälder brukar väl dyka upp, liksom någon far/morförälder som är ditbeordrad av sina telningar.

I gårdagens DD fanns en bild från min körs övningshelg. Jag var så säker på att jag inte skulle komma med på den, tyckte jag var säker bakom både stolpe och blomsterblad, men hur det nu gick till så fastnade jag på plåten ändå. Fotografen heter Leif Olsson.

Min dag…

Jag önskar jag vore lika hurtig som den nyblivna femtioåringen vi firade igår! Det är jag inte, långt därifrån. Fast hon har förstås varit hurtig långt innan hon blev femtio, det kanske spelar in om jag tänker efter. En gång i tiden var jag också rätt hurtig, men det är många år och många kilon sen! Numera blir det mest en stilla promenader med hundarna och då rätt linkande och låghaltande, eftersom min kropp inte alls tycker att jag sköter om den som jag borde. Säkert har den helt rätt i detta påstående…

Tydligen har jag retat den på något sätt nu igen, trodde inte att man kunde ha ont på så många andra ställen än de jag redan har, men se där misstog jag mig. Trots att jag inte har en enda aning om hur det gått till så har jag fått någon slags inflammation i ett finger nu också. Så jäkla typiskt, nu när jag verkligen skulle försöka hålla mig hel och fräsch inför min knäoperation…. Efter att ha konsulterat läkarmottagningen blev jag ordinerad ett besök hos distriktssköterskan som var lika frågande som jag till vad som hänt och vad det är för mystisk åkomma jag fått. Det blev omläggning och nytt besök i morgon för att se hur det ser ut då. Blir det värre måste jag få penicillin, och jag måste bli bra i tid för min operation, orkar inte vänta längre på den…

Nytta och nöje…

En riktig musikhelg har jag haft under detta veckoslut, körsång i dagarna två och så en rejäl dos med spelmanslag på det. Energipåfyllande minsann!

Kvällens övning med spelmanslaget gick riktigt skapligt. Jag har inte hållit i fiolen på rätt länge, och ska jag vara ärlig längtade jag inte direkt till denna kväll heller, men det blev bra. Den värsta rosten har visst ramlat av sen sist, för nu funkade det bättre och allt eftersom kvällen led blev det roligare och roligare. Jag är rätt trögstartad, men när jag kommer igång vill jag inte sluta!

Vi var rätt effektiva med vår spelning, när spelmanslaget gav upp fortsatte jag och min dragspelarkompis en stund till. Vi har några uppdrag framför oss som vi måste öva inför, men tiden verkar inte riktigt räcka till för repetitioner, så det gäller att ta vara på alla tillfällen!

Tidigare under eftermiddagen var jag  tillsammans med ett gäng och bakade pizza samtidigt som vi firade en femtioåring och en sextioåring. Det blir otroligt goda pizzor (man får ju lägga på precis det man vill ha själv!) Halva pizzan finns kvar, för de är rejält mättande också, så nu finns till lunch imorgon och det är ju bra och praktiskt. Men nu får jag allt ta kväller om jag ska orka med morgondagens utmaningar också.

MELODIKRYSSET V. 18 – 7 MAJ 2011

Körsång har det varit precis hela dagen idag, men korta avbrott för mat och kaffe förstås. Kul har det varit och arbetsamt med, men nu börjar det sitta rätt bra. Övning ger färdighet brukar man säga och det stämmer också. Tur hade jag också, för precis till snabbgenomgången på krysset blev det fikapaus. Jag hade preparerat mig genom att ladda med krysstablå och headset ifall, och det var ju bra, för jag hann lösa hela krysset och slapp vänta tills senare. God assistans hade jag av en altkompis, vi lyssnade i varsin örsnäcka.

Så här fick jag till det:

V1 PERROLF
L1 PERNILLA
L2 ROY
L3 OM
L4 FRED
L5 EMIL
v6 RAY CHARLES
V7 BERTIL
V8 ISLAND
L9 LER
L10 DANSA
V11 ABBA
L12 BRO
V13 ANDERSSON
L14 NU

Ingen ordning på torpet….

Husbonden, som varit ”på rymmen” sen i måndags, har återvänt till hemmanet. Själv flyr jag fältet, inte av den anledningen förstås, utan för att min kör denna helg har en intensiv övningshelg. Vi började redan igår, direkt efter jobbet och höll på några timmar, sen håller vi på hela dagen idag. Det är både roligt och jobbigt, men framförallt nyttigt! Fröding är på tapeten igen, och de gamla tonsättningarna som vi lärde in till förra sommarens turné ska fräschas upp, sen är det flera nya som också ska nötas in. Allt för att vi ska vara rustade när vi i sommar vänder turnébussen mot Värmland igen. Men fram till dess återstår mycket jobb för att få ordning på arrangemangen. Själv hoppas jag få möjlighet att se på bygdespelet Värmlänningarna när jag ändå är i trakten. Jag har sett det för många, många år sen, och det skulle vara roligt att få se det en gång till.

Tyvärr blir det inget melodikryss i realtid denna dag. Jag vågar väl inte hoppas på turen att hinna lyssna på snabbgenomgången, utan får förlita mig på webbradion senare i kväll. Det är inte lika bra, men det får duga!

Sen har vi också några av våra sommargrannar här under helgen, dem ska man också försöka hinna umgås med, så helgen är fullspäckad. Vi får väl se vad som hinns med. Nu har jag i alla fall inte tid att sitta här längre, full fart är det som gäller.