Ja, nu har jag landat här hemma igen. Det har varit en helt underbar resa, jag har njutit av varenda sekund, behövde rensa skallen från allt grubbel ett tag, men visst är det skönt att vara hemma igen också. Jag möttes av en väldigt uppskattande välkomstkommitté, trots att jag kom hem mitt i natten. Det är riktigt rörande att se hur glada mina fyrbenta vänner blev när matte anlände hemmet igen! Djur är underbara, så ärliga!
Vår avslutningskonsert gick så fantastiskt bra, så oerhört skönt att få göra en sån kanonavslutning! De andra har också varit bra, men den här var makalös. Vår körledare såg helt salig ut, och jag blev så rörd så jag fick kämpa med tårarna. Han har slitit som bara den för att få till det här, och det känns så gott att kunna ge något tillbaka. Slitit har vi förresten gjort allihopa, men det har verkligen varit värt det!
Helt underbart mottagande fick vi också, kände oss verkligen välkomna. En kvinna från bygden, också hon körsångare och aktiv i Brunskogs församling, hade dukat upp ett fikabord med såväl mackor som massor av hembakta läckerheter, och vi lät oss väl smaka. Det är baske mig något speciellt med värmlänningar! Kyrkan utforskade jag redan förra året när vi var i trakterna och sjöng. Den är så vacker, varm och välkomnande, och den ligger så oerhört fint. Det var verkligen trevligt att få sjunga där, kunde inte känts mera rätt och publiken var engagerad och vaken. Det här blir en stund jag lagrar och återkommer till då och då.
Vädret var lite hängigt, men vi hade tur, det höll uppe och det var ju bra, för vi fick några timmar på oss att besöka ”Gammelvala” och alla aktiviteter som fanns där. Jag har varit dit en gång tidigare, fast det är massor med år sen.
Men nu är det vanlig vardag igen, och det är väl bäst att jag försöker komma i säng. Det är slut på turnéliv och dags att hoppa i arbetskläderna igen. Först måste jag dock se till att samla på mig några sovtimmar, såna har det inte blivit gott om under vår resa. Det kostar att ligga på topp, som man brukar säga!
