”Det är mycket på” är ett uttryck man ofta hör. Det passar bra in på min tillvaro också, nästan alltid är det mycket på, mer eller mindre. Nu ett tag har det då varit mer än mycket tycker jag. Roligt är det att ha fullt upp, men ibland blir det lite för mycket också. De senaste dagarna har jag vaknat och de första tankarna har ägnats åt att försöka komma på vad det är för dag och om jag har bråttom eller ej. Nästan jämt är det bråttom, och det är ju inte bra alls. Dagarna tycks gå allt för fort när det ständigt och jämt är något man ”måste” och en massa tider som ska passas.
Har man släppt in måstena i sitt liv, då hänger de sig gärna kvar med näbbar och klor. Åtminstone tror man att man måste göra det och man måste göra det… Steg 1 för att rensa bland sina måsten är nog att man stannar upp en stund och funderar över sin tillvaro. Hur ser min dag och mitt liv ut, vad fyller på mig med energi och livsglädje och vad är det som tar av detsamma? Vad använder jag min tid till? Gör jag det där som får mig att må bra, eller ägnar jag den mesta tiden till sånt som jag egentligen inte alls tycker är viktigt? Om det är så det är måste jag ju ställa mig frågan varför?
Att gnälla över saker och ting är rätt fruktlöst. Det blir jobbigt för en själv och likaså för omgivningen, och det ändrar inget. Ingen får mer energi på det sättet, istället stjäl det energi. Jag är då helt säker på att vi ”smittar” varandra, är jag glad och positiv är jag en sån som höjer energin hos såväl mig själv som andra. Är jag gnällig och negativ blir ju resultatet helt motsatt. Självklart kan man inte sprudla av positivitet ständigt, ibland är det tungt och jobbigt, det hör ju också till. Men man kan ändå i viss mån välja hur man ser på saker och ting. Själv försöker jag, även om jag inte alltid lyckas, att inte fastna i jämmer och elände, utan i stället fokusera på att hitta meningen med det som sker och vad just den händelsen vill lära mig för framtiden. Jag vill hellre vara en sån som andra mår bra av, än att vara en sån som tynger ner och får andra att må dåligt. Framför allt vill jag må bra själv, men inte på bekostnad av någon annan.
En sak som också har sin betydelse, åtminstone tror jag det, är hur man uttrycker sig. Har ni tänkt på hur motsägelsefullt det är att säga ”hemskt kul”, ”skitgott” eller ”sjukt bra. Det som är hemskt är väl inte kul, skit borde inte smaka gott (jag har aldrig prövat, och tänker inte göra det heller) och hur kan något som är sjukt vara bra? Ändå hör man hela tiden folk säga just de här och många andra lika konstiga saker. Just det här borde vara rätt lätt att ändra på, det gäller bara att tänka efter före. Först kanske man inte hinner med utan det bubblar ut av gammal vana. Kanske nästa gång också, men helt plötsligt börjar det kännas kantigt och obekvämt när just de där orden hamnar i min mun och håller på att slinka ut och så hinner jag välja ett som smakar lite bättre…. Likaså är vi rätt snabba att påstå saker om andra, inte alltid så snälla saker, och ofta sånt som vi egentligen inte har en aning om. Kanske har vi hört någon annan som sagt nåt, och så för vi det vidare och nästa som hör det för det också vidare. Många gånger är det nog bättre att bryta den kedjan och se till att istället bilda sig en egen uppfattning om saker och ting, istället för att automatiskt ta någon annans. Och om jag börjar ändra mig så kanske någon annan i min omgivning också gör lika osv. Inte vet jag om världen blir bättre och vackrare för den saken, men kanske. Nog är det värt en chansning!
En fin och givande dag önskar jag alla som läser det här!
