månadsarkiv: augusti 2011

by

Naturens läckerheter…

Och vart sjutton tog den här dagen vägen då? Jag har inte ens hunnit sova middag fast jag var så trött när jag kom hem från jobbet. Sen var jag också, för det är lite extra pappersexercise när det är månadsskifte. Undrar vad jag gjort egentligen, det känns som någon snott flera timmar ifrån mig, för just nu tycker jag att det är ett stort glapp i min tillvaro. Mobiltelefonen fortsätter att trilskas. Jag kan ringa, men tydligen kan ingen ringa till mig. Sms kommer fram lite då och då, inget att lita på som det verkar. Visst är det konstigt, förr klarade vi oss utan mobiler och datorer, men nu håller vi på att tappa fotfästet när inte tekniken fungerar som den ska.

I alla fall tog jag en lång skön kvällspromenad med hundarna. Två hundar i ena handen och en stav i den andra, för att ge mitt onda knä lite extra stöd. Jag skulle behövt minst en hand till, för plötsligt såg jag den ena svampen läckrare än den andra. Jag försökte plocka med mig så gott det gick, men till slut fick jag ge upp. Svamparna fick jag lägga i en stor hög i diket och knalla hem med hundarna och hämta något att bära i. Att plocka en stor papperskasse full gick på ett litet kick. Sen har jag ägnat desto mera tid på att rensa, fy sjutton så tråkigt det är. Därefter ska allt förvällas och frysas in. Att försöka ha svampen på tork är inget som lockar när tre nyfikna katter klättrar runt överallt. Annars är det ett rätt bra alternativ.

Nej, nu får jag se till att promenera efter de större vägarna i fortsättning, så jag inte ramlar över mer svamp. Skulle ju inte ha något emot att snubbla över lite kantareller förstås. Det jag plockade nu var sopp – Karl Johan, tegelsopp, björksopp, smörsopp. Det är väl gott det med, men kantarellerna är bäst ändå.I fjol hade jag sån tur att jag fick massvis med trattisar av en bekant. Sån tur lär jag väl inte ha i år, men man kan ju alltid hoppas.

Nu ska jag lägga mig fortare än kvickt, det är läggdags för länge sen, och jag är rejält trött. Hoppas jag sover skapligt i natt.

by

Hög tid…

Nu är det inte många minuter kvar av det här dygnet. Jag borde förstås sova för länge sen, men hur det nu går till så brukar det bli så här ändå. Förra natten sov jag väldigt dåligt, jamande katter och fiolspelande damer avlöste varandra i mina drömmar, och sömnen blev inget vidare. Höger axel är också i otakt med resten av mig som det verkar, förutom att den värker så domnar jag bort från tummen och ända upp i axeln. Det är inte vidare lustigt alls, måste se till att få ordning på den saken, för det stör också min nattsömn. Blir det skapligt på ett ställe så ska det väl börja någon annanstans verkar det som.

Min telefon har varit död halva dagen. Jag är inte säker på om det är min telefon som är boven, eller om det beror på krångel med nätet.  I fredags var det nätet, men hur det är nu vet jag inte. Tokig kan man bli för mindre i alla fall. Jag måste försöka hinna till stan för att köpa en ny mobil, men det är så jäkla svårt att bestämma vilken man ska ha. Jag avskyr när jag måste tänka så mycket! Bäst vore nog att jag köpte en som tål stötar och vatten, den kanske håller ett tag. Undrar om det finns någon sån med bra kamera? Bra kamera vill jag ha, ficklampa är en annan himla praktisk grej, och radio, så man kan höra på melodikrysset om det behövs. Annars behöver det inte finnas så mycket finesser. Jag orkar i alla fall inte lära mig hälften.

 Kattskrället  höll jag på att säga, fast jag menar förstås lilla söta kissemissen, han som var till veterinären igår och som ålade sig ur halskragen han skulle ha för att inte slicka på sitt sår. Han har skött sig så bra så bra, när jag har sett på alltså, för nu ikväll när det var dags för penicillintabletten upptäckte jag ju att han redan har lyckats pillra bort stygnen. Vad gör man åt sådant? Hoppas det går bra ändå. Nu sover han så sött här bredvid mig. Hoppas han tänker ligga stilla hela natten, för jag behöver sova. Utanför den stängda dörren vankar hans antagonist, emellanåt ivrigt jamande med hög volym, klagande sin nöd. ”Varför får han sova därinne med dig, och jag får vara här utanför?” Där får han hålla sig, för nu får det vara vapenstillestånd ett tag, och speciellt när det är sovdags. Det är det nu! Godnatt!

by

Hit och dit och härs och tvärs…

Oj vilken dag det var igår – fullt upp precis hela tiden! Naturligtvis alla vanliga sysslor som uppstår när man har hus och hem och dessutom fyller sin tillvaro med djur. Dessutom lyckades jag klämma in diverse andra trevliga aktiviteter denna söndag. Jag inledde med en kryckdragning kl. 11, det är ju igen dum början på dagen. En gammal tradition som det gäller att hålla liv i, vi hade ju nyss kryckdragning här i gården för den numera gifta dottern. Efter resning av kryckor bjöds hela ”församlingen” på läckert fika. Vilka kakfat! Det var som förr i världen, vem sjutton orkar göra rullrån nu för tiden? Ja, uppenbarligen finns det någon, tur som var! När vi fikat spelade vi lite mera, bara för skojs skull.

Sen hann jag precis hem, värma lite mat i mikron och hasta vidare till nästa uppdrag – dags för min målarkurs. Det var upptakt idag och det ska bli roligt att fortsätta utforska denna magiska värld! Nu kör vi varannan söndag ända till och med november.

Dagen var inte slut i och med detta. Snabbt hem och byta om till hästkläder och fixa stalltjänsten. Sen lite sanering av hästskötaren i form av tvål och vatten och rena kläder, innan det var dags att bege sig till ”Floa” för en stunds spelning tillsammans med Gagnefs spelmanslag. Trevligt värre. Jag är lite ringrostig, men det kommer sig.

Den här dagen har också varit rätt intensiv. Två av kattpojkarna kom ihop sig igår, det resulterade i en ond tass och veterinärbesök idag. Hastiga veterinärbesök = oväntade utgifter, men vad gör man? Nu mår kisse mycket bättre och då mår också jag mycket bättre. Hoppas han är ändå piggare imorgon. Nu väntar lite penicillinknaprande också, men det verkar inte vara något problem att få honom att ta tabletterna, så det ska väl gå bra. Det som inte gick så bra var att ha på sig ”struten” som tant veterinär ordinerade. Efter diverse problem att förflytta sig för att struten slog i åt höger och vänster, ålade sig den lille kanaljen helt sonika ur den obekväma tingesten. Jag får väl försöka hålla koll på att han inte slickar på såret, för då måste eländet på igen.

Kvällen avslutades tillsammans med fem damer som ska försöka lära sig att spela fiol. Ett herrans liv var det minsann, och nästan ett dagsverke bara att få ordning på vissa fioler, som legat nedpackade i åratal. En del stämskruvar satt för hårt, andra satt inte alls, strängar gick av osv. Till slut hade alla en fiol att spela på, och det gjorde de av liv och lust. Hur i all sin dar man ska lyckas organisera dessa energiska damer så att alla blir nöjda, det är mer än jag kan räkna ut just för dagen, men jag får väl fundera på saken så kanske jag får någon snilleblixt.

Just nu tänker jag inte fundera så mycket mer i alla fall. Nu är det hög tid att slå ihop de blå och samla krafter inför morgondagen.

by

En intensiv helg…

Gårdagen bjöd på blandad kompott, inledde med melodikryss hos en kompis. Till detta en kopp te och gott valnötsbröd, minsann tror jag att man tänker bättre med såna tilltugg! Helt plötsligt var det också varmt och härligt väder, och jag överraskar mig själv med att äntligen börja måla min röda byrå, som numera är min vita byrå. Den stackarn har i många år varit undanskuffad och förpassad till en av alla skräpgömmor jag håller mig med. Nu ska det bli ändring på den saken.

Det har faktiskt varit på gång en gång tidigare, såpass att jag kånkade fram den, plockade bort alla träknoppar och grundmålade den i vit färg. Jag minns också alldeles bestämt att jag köpte nya knoppar, men sen gick visst inspirationen över, för så mycket mer blev det inte. Problemet var att jag inte kunde bestämma mig för vilken färg byrån skulle få, och dessutom hade jag tänkt mig något mönster, en ängel eller en blomranka eller nåt, som en liten extra piff… Av detta blev intet och istället hamnade den praktiska tingesten med åren allt längre och längre in bakom annan bråte.

För ett tag sen tog jag krafttag och baxade fram byrån. Av knopparna fanns inte ett spår, varken de gamla eller de nya, men såna finns det ju de som säljer, så nu har jag inhandlat nya återigen. Mina tankar angående stil och elegans är numera inte så avancerade. Jag vet fortfarande inte hur jag skulle vilja måla den om jag bara kunde göra som jag vill, men nu blir den helt sonika penselmålad med vit färg. Bara så, inga krusiduller utan rätt och slätt, och knopparna tog jag de första jag sprang på i en affär. Huvudsaken att det går att använda byrån, sen var det skit samma med resten. Förhoppningsvis hinner jag stryka på ett lager till idag, då är det bara att vänta tills den blir torr, skruva dit knopparna och sen bära in den.

Sen hann jag med att vara på ett bröllop också. En tjej på mitt jobb skulle gifta sig, och jag tyckte det skulle vara skönt att sitta i kyrkbänken något mera avslappnad än jag var då dottern gifte sig förra helgen. Precis före bröt ett riktigt åskoväder ut och det regnade som bara den. Inte det bästa bröllopsvädret precis, men fint var det hur som helst. Parets tre barn var med och brudparet var så fina. Vi konstaterade att det var första gången någonsin vi sett bruden i klänning, och det var en debut som hette duga! Klänningen var jättefin och hon var vacker som jag vet inte vad, brudgummen gick inte heller av för hackor! Hoppas ni får leva lyckliga i alla era dagar! När vigselakten var över hade också åskvädret dragit förbi, så brudparet kunde motta folkets hyllning ute i det fria, och sen fortsätta till festlokalen för mat och annat skoj. Prästen hade visst vigt fyra brudpar denna dag, så det stärker min teori om att någon slags bröllopsepedemi pågår.

Vår kvällsmat var föga romantisk, jag är helt säker på att bröllopsgästerna slapp den menyn – surströmming! Själv vägrar jag envist att prova, trots alla försäkringar om att det inte alls smakar som det luktar, men – nej tack, jag avstår ändå. Däremot får jag väl bita ihop och stå ut med lukten när kompisarna äter, samtidigt som jag själv äter vanlig sill istället. Tunnbrödet och messmöret slank ju ner utan större svårighet, liksom kaffet och vaniljhjärtat vi tog som pricken över i.

Undrar just om jag stinker surströmming idag eller hur det är. Jag har spelning på en kryckdragning på programmet redan klockan 11. Det vore ju inte kul för övriga deltagare om jag har sån odör. Kanske bäst att kosta på sig en hårtvätt för säkerhets skull. Idag kommer jag nämligen att möta många människor, programmet är helt fullt av roliga saker, så nu har jag inte tid att sitta här längre. Hoppas solen vaknar så småningom, den har visst tagit sovmorgon idag!

by

En ny dag…

Fredagen är här och när den här dagen är slut har ”våra” ungar avverkat sin första skolvecka. Ringrostigheten är borta och man har kommit in i rutinerna igen. Gårdagen föll dock helt utanför det som är rutin. Den var känslosam och arbetsam utöver det vanliga. Begravningar är alltid jobbiga, och att ta farväl av en ung människa är svårt. Att ha varit mitt i händelsernas centrum gjorde det ännu svårare. Vi som var där har för evig ett band till varandra som ingen annan riktigt kan förstå. Det är svårt att hitta ord som beskriver och säkert är det när orden inte räcker till som tårarna tar vid, som en slags säkerhetsventil för att man inte ska explodera av allt som far runt inom en. Många tårar blev det, fler kommer det att bli, för det tar tid att bearbeta en sån här upplevelse. Antagligen blir man aldrig riktigt den man var innan.

Fast nu gäller det att skaka av sig alla funderingar och ta tag i vardagen igen. Hundarna väntar på sin promenad och massor av andra saker ska också fixas, på sätt och vis finns det en väldig trygghet i allt det där som måste göras oavsett vad som händer på sidan av. 

by

Riktigt trött var jag igår kväll, orkade inte skriva klart mitt blogg inlägg för bokstäverna for all världens väg. Jag sov inte alls bra förra natten, drömde mycket och rörigt. Den här natten har jag om möjligt sovit ännu sämre, fast säkert beror det på det som väntar i idag, inget jag ser fram emot, men ändå är det bra Det kommer att bli många känslor som är svåra att hantera, men säkert känns det bättre när dagen är passerad. Vissa saker måste man ta sig igenom, så är det bara.

Den nya vikarien dök upp på jobbet igår, och jag försökte att sätta henne in i de sysslor som ska göras. Det kommer nog att fungera bra, och hon får ringa om det blir problem. Sen tidigare har jag sammanställt en arbetsbeskrivning som man kan gå efter, förhoppningsvis underlättar den en aning. Det är ju inget komplicerat som ska utföras, men rätt körigt kan det vara ibland, och då kan det vara bra att ha lite extra stöd för minnet.

På kvällen blev det också inskolning, fast av ett annat slag. Jag tog nämligen hundarna med mig och hälsade på för att de skulle vänja sig vid en ny hundvakt. Den vi hade under helgen hade vissa problem med vår envisa lilla fröken, som inte släpper vem som hels in på livet. Förhoppningsvis går det här bättre.

Ja, nu är det full fart som gäller för att hinna alla sysslor innan vi måste ge oss iväg. 9.00 är det tänkt att vi ska sitta i bilen och vara på väg.

by

Senaste nytt!

Den första skoldagen är nu gjord, allt gick bra även om det var lite rörigare än vanligt och ljudnivån var också betydligt högre än man kan önska. Det blir nog bättre redan idag skulle jag tro. Jag minns inte riktigt känslan från min egen första skoldag, men säkert pirrade det i magen rätt rejält. Många föräldrar fanns på plats också, så det var folk överallt.

För min del gick det också rätt bra, även om det var lite ringrostigt. Till slut var i alla fall alla attiraljer ute där de skulle vara och allt flöt på som det skulle. På eftermiddagen kom tröttheten, och sista timmarna fick jag kämpa. Då längtade jag bara efter att få gå hem och ta en liten tupplur.

Tillslut var allt klart och jag planerade att sätta min plan i verket. Hann precis lägga mig och slumra till, då började det åska och spöregna. Bara att studsa upp igen, hoppa i stallkläderna och iväg. Oj vad det regnade, vattnet forsade efter vägarna. Hörde sen på väderleksprognosen att de varnar för ett kraftigt åskväder och mycket nederbörd till helgen också, så det är visst inte slut på eländet än. Det här har varit en jäkla åsksommar.

Undrade lite över hur jag skulle reagera efter allt som hänt. Jag har ju varit väldigt åskrädd förut, som sen har gått över. Jag befarade att min rädsla skulle komma tillbaka efter sommarens hemska händelse, men det känns ändå som om det fungerar. Skönt, för jag vill inte ha tillbaka panikkänslan jag levt med under en lång tid.

Det verkar som om en allmän bröllopsepedemi sprider sig som en löpeld här i trakterna. I lördags gifte sig (förutom dottern) ett par av våra bekanta på en flotte ute i älven. I går kom sms från en annan kompis, då hade hennes dotter, som var klasskamrat med min nygifta dotter, gift sig också. På lördag gifter sig en av tjejerna på jobbet. Grattis till dem allihopa, hoppas de får leva lyckliga alla sina dagar!

Nu är det snart dags för ännu en arbetsdag. Runt middagen kommer en vikare för att kika lite, och i morgon ska hon skolas in. På torsdag väntar en svår prövning, men det räcker att ta sig an den då, så jag lämnar den för tillfället.

by

Back in business…

Ja, nu är jag tillbaka i verkligheten igen efter en helt sagolik helg.

Idag ramlar alla ungarna in och lokalerna fylls återigen av ömsom skrik och skratt. De flesta barnen är ju gamla bekanta eftersom de fanns hos oss före sommarlovet, men en helt ny klass dyker det upp, och också en del nyinflyttade. Bland annat vet vi att vi får barn från helt andra kulturer. Säkerligen kan det bli lite rörigt och kännas lite osäkert för både oss personal och dem, innan vi lär känna varandra, men det ska säkert gå bra ändå. 

Nu får jag alltså stoppa undan festblåsan och de högklackade skorna (dottern förbjöd mig att gå i foppatofflor under bröllopet!), och istället plocka fram arbetskläderna och fotriktiga skor. Ska sanningen fram så trivs jag nog bra mycket bättre i den senare utrustningen, men man får ju försöka bjuda till när det gäller. Vad gör man inte för sina barn! 

Bröllopet var fantastiskt! Brudparet strålade och näsdukarna hos så väl manliga som kvinnliga gäster användes flitigt. Det är allt skönt att man får gråta av angenäma anledningar ibland. Själv snyftar jag fortfarande allt emellanåt. Jag känner mig rörd av glädje mest hela tiden, och hoppas nu att de unga tu ska få leva lyckliga i alla sina dagar.

Men här är det ingen smekmånad utan dags att köra igång dagen med de vanliga sysslorna. Så värst många timmars sömn har jag inte fått i natt heller, men det är bara att knalla på ändå.