Senaste nytt!

Den första skoldagen är nu gjord, allt gick bra även om det var lite rörigare än vanligt och ljudnivån var också betydligt högre än man kan önska. Det blir nog bättre redan idag skulle jag tro. Jag minns inte riktigt känslan från min egen första skoldag, men säkert pirrade det i magen rätt rejält. Många föräldrar fanns på plats också, så det var folk överallt.

För min del gick det också rätt bra, även om det var lite ringrostigt. Till slut var i alla fall alla attiraljer ute där de skulle vara och allt flöt på som det skulle. På eftermiddagen kom tröttheten, och sista timmarna fick jag kämpa. Då längtade jag bara efter att få gå hem och ta en liten tupplur.

Tillslut var allt klart och jag planerade att sätta min plan i verket. Hann precis lägga mig och slumra till, då började det åska och spöregna. Bara att studsa upp igen, hoppa i stallkläderna och iväg. Oj vad det regnade, vattnet forsade efter vägarna. Hörde sen på väderleksprognosen att de varnar för ett kraftigt åskväder och mycket nederbörd till helgen också, så det är visst inte slut på eländet än. Det här har varit en jäkla åsksommar.

Undrade lite över hur jag skulle reagera efter allt som hänt. Jag har ju varit väldigt åskrädd förut, som sen har gått över. Jag befarade att min rädsla skulle komma tillbaka efter sommarens hemska händelse, men det känns ändå som om det fungerar. Skönt, för jag vill inte ha tillbaka panikkänslan jag levt med under en lång tid.

Det verkar som om en allmän bröllopsepedemi sprider sig som en löpeld här i trakterna. I lördags gifte sig (förutom dottern) ett par av våra bekanta på en flotte ute i älven. I går kom sms från en annan kompis, då hade hennes dotter, som var klasskamrat med min nygifta dotter, gift sig också. På lördag gifter sig en av tjejerna på jobbet. Grattis till dem allihopa, hoppas de får leva lyckliga alla sina dagar!

Nu är det snart dags för ännu en arbetsdag. Runt middagen kommer en vikare för att kika lite, och i morgon ska hon skolas in. På torsdag väntar en svår prövning, men det räcker att ta sig an den då, så jag lämnar den för tillfället.